Det verkar som om vårt samhälle lider av en brist, på inte bara helhetssyn utan än mer en djupare helhetsförståelse. Specialiseringen i utbildning och yrken har drivit fram en otrolig utveckling på många områden. Att upprätthålla en allmänbildning som någorlunda håller jämna steg med specialiseringen med fördjupningen på olika områden har inte prioriterats.
Samhället har upphört att vara koherent och intelligibelt. Kort sagt, det känns varken hemvant eller angeläget längre. Detta gäller i minst lika hög grad för de extremt fördjupade specialisterna som för generalisterna. Antonovsky:s KASAM blir allt svårare att uppnå. Självhushållningsmänniskans överblick över hela sin tillvaro har gått fullständigt förlorad. Den egenmakt som det gav och den självkänsla som följde på egenmakten, är borta.
Många saknar den trygghet som egenmakt och självkänsla ger. Men samhället i stort, utbildningsväsende, arbetsliv, forskning eller fritidsaktiviteter klarar inte av att ge detta till individerna. Vill inte ge det, för dessa institutioner i samhället vill vara bäst i sin nisch, mest specialiserade. För att det ger högst status och bäst betalt. Ingen tar ansvar för att samhället faller sönder i bitar.
Därför är det fritt fram för mobbing i skolan. För att mobbarna inte hyser någon empati för mobboffren, inte ser att det är deras eget samhälles grundvalar de underminerar. För att ingen vill ta ansvar utanför sin utbildnings- och yrkesprofil.
Därför kan mobbare, både unga och vuxna, ge sig till att sparka ihjäl en slumpmässigt utvald försvarslös medmänniska. Därför kan nyårsfirande personer bränna av kraftfulla fyrverkeripjäser rätt in i folksamlingar. För att utan egen trygghet, överblick, egenmakt, självkänsla och helhetsförståelse, så blir inte heller deras egna handlingar begripliga i ett större sammanhang. Det personligt upplevda ansvaret uteblir.
Därför ropas det på förbud och övervakning av allt, även det som i de flesta fall är harmlöst och sker med förnuft. Men när det någon gång slår fel så ska det omedelbart förbjudas för alla. De som eventuellt får göra något är de licensierade, behöriga, utvalda och godkända. Specialisternas samhälle är ett ofrihetens samhälle.
När specialisterna tillmäts störst betydelse, men de själva saknar överblick, blir det bara en sorts specialister som vinner, härskarspecialisterna, manipulatörerna.
Boten för allt detta finns på ett enda ställe, inom ett enda samhällsområde, skolan. Det måste åter bli skolans högsta mål att skapa väl bildade människor med insikt och överblick över livets och samhällets alla områden. Fördjupning och specialisering kan inte tillåtas gå längre än att generalisternas överblick och helhetskunskap fördjupas i samma takt som specialisternas. Det är ingen lätt uppgift. Men den kan åstadkommas med god grundutbildning, teori varvad med praktik och goda möjligheter till ett livslångt lärande. Annars blir specialiseringen det Babels torn av språkförbistring och världssplit som vi redan är varnade för.