Jakob E:son Söderbaum skriver i SvD synpunkt att vi borde fira 1000 år av kristendom och ett enat konfessionellt kungadöme.
Nej, tack! Tvångskristnandet var ett kulturellt övergrepp fullt i klass med senare tiders etniska rensningar. Mellanösterns monoteistiska religioner har alltid varit i maktelitens tjänst. De har använts för att motarbeta frihet, demokrati och vetenskapliga framsteg. Kristendomen och det enade kungadömet införde skatter och har med tiden gjort Sverige till det högskatteland det är idag.
Även jantelagen synes ha sina rötter i kristendomen och den vertikala samhällsstruktur som de kristna kungarna införde istället för det platta sätt samhället varit organiserat på innan.
Varför skulle vi fira 1000 år av vidskepligt mörker? En sorgestund låter mer befogat. Det som är värt att fira är att vi äntligen får välja religion och att kyrkan skiljts från staten. För dem som vill ha en religion att ty sig till finns det åter ett officiellt erkänt asatroende samfund att vända sig till. Det visar att tusen år av förtryck inte räcker för att få folket att glömma sitt ursprung. Tusen år av motstånd vinner mark. Midsommarfirande och midvinterblot med mera, hör vår kultursfär till och har inte ett smack med kristendom att göra.
Jag är ateist, men känner mig betydligt mer hemma med de myter, den exempelsamling över gott och ont som myterna om asagudarna och de andra som befolkade världsträdet Yggdrasil tillhandahåller.