Hörde Göran Greider i morronsoffan förklara att i ett marknadsstyrt sjukvårdssystem så är det inte patienten som är kund. Det är doktorn som är kunden!
Hans mycket grumliga resonemang gick ut på att patienten inte vet vilken vård han behöver. Det gör däremot doktorn som beställer sådan vård av en specialist. Därmed blir doktorn i egenskap av beställare också kund. Jag tror han menade att patienten blir förlorare.
Han jämförde även med att laga bilar. Han, Göran, vet inte vad det är för fel på bilen. Så när han lämnar in den på verkstad är det mekanikern som vet vad det är för fel och vad som ska göras.
Men både jag som patient och jag som bilägare vet vad det är som inte fungerar, och ännu viktigare, jag vet hur jag vill att det ska fungera. När jag beställer den funktionen, på bilverkstaden eller hos doktorn, då är det jag som är kunden!
Men i dagens svenska sjukvård får jag inte lov att vara kund. Jag har inte någon som helst rätt att begära viss sjukvård, oavsett hur mycket jag är beredd att betala, eller vilka motiv för eller behov av denna vård jag har. Däremot är jag tvingad att hålla till godo med den vård landstinget motvilligt är beredd att leverera.
Personligen är jag mycket hellre kund än patient. Då skulle jag också få rätt att kräva/köpa läkning och återskapande av hälsa eller förmåga där det är möjligt. Till skillnad från idag, när jag bara får nöja mig med vård som accepterar sjukdom/skada men inte helar den, utan bara ger mig smärtstillande och förtidspension. Akuta/tillfälliga tillstånd övergår i kroniska, i köer och av underbehandling.
Det är Greider och hans kompisars bisarra sjukvårdspolitik som gjort mig och tusentals andra människor sjuka av vården istället för friska. Gjort oss till tärande istället för närande. Det är därför en politik som avser att göra flera människor arbetsföra och anställningsbara måste börja med att reformera sjukvården. Man kan inte börja med att slå på dem som redan skadsjutits av sossarna. Man måste rensa ut sossarnas sjuka system.
Gör man inte det, utan bara låter vården rulla på i sin egen lunk som vanligt så kommer hela tiden kadern av arbetsoföra, icke anställningsbara att fyllas på. Det hjälper inte ens att skjuta skarpt på oss. Den vårdapparat som är förutsättningen för tillfrisknad fungerar ju inte. Snacka om ett trasproletariat klämda mellan ”a rock and a hard place!”