Såg programmet om Rift Valley (Afrika) för någon vecka sedan. Det handlade bland annat om en utslocknad vulkan där calderan utgjorde en isolerad och unik biotop. Så långt är jag med, men så påstod man att denna natur var orörd, samtidigt som man visade ett av jordens äldsta folkslag, massajerna som betade området med sina husdjur. Vi talar alltså om i storleksordningen 10-50000 år av samma mänskliga påverkan av området. Det kan väl knappast kallas för orört. Trots att där saknas höghus och bilar.
Det känns malthusianskt och neo-naturromantiskt i överkant. Som något de där klimat-, miljö-, befolknings-apokalyptikerna fantiserar ihop. Redan för 150 år sedan konstaterade Henry George att ”både höken och människan äter höns, men fler hökar ger färre höns, medan fler människor ger fler höns.”
Människan har alltså en förmåga att genom förädling öka naturresursernas tillgänglighet. Översatt till svenska skulle man kunna säga att både vargar och människor äter älg, men fler vargar ger färre älgar, medan fler jägare ger fler älgar.
Inte nog med att vi skapar resurser med vårt arbete eller gör resurser tillgängliga. Dessutom förvaltar vi de tillgångar vi värdesätter så att de inte sinar. Att hålla en med bred marginal jaktbar stam av älg och en vargstam med endast marginell betydelse är ett tecken på uthålligt brukande av resurser. Det omvända vore misshushållning och arrogant enfald.
RSS – inlägg