Flera stora dagstidningar i olika länder börjar skriva kritiska artiklar till klimathotet som företelse och dogm. New York Times har flyttat sin klimatbevakning, Dot Earth, från nyheter till ”Opinion”. Deras internationella utgåva Herald Tribune, skriver oroat att pengar investerade i kolkrediter och gröna företag kan vara bortkastade och att det kan få återverkningar på ekonomin i stort.
Washington Post, som naturligtvis läses av alla beslutsfattare i huvudstaden, berättar med viss oro att genomsnittsamerikanen inte tror på klimathotet som ett verkligt hot. Financial Times ser allt tydligare att klimatpolitiken skadar ekonomin och börjar ifrågasätta grunderna för den förda politiken. Tydligast med att ifrågasätta klimathotets grunder är kanske Wall Street Journal.
Tyskland har känt av den desperata och missriktade stängningen av sina kärnkraftverk. Den dyra och dysfunktionella satsningen på vindkraft visar sig i räkenskaperna.
MSM, media i stora betydelsefulla demokratier och industriländer förmedlar inte längre ett klimathotskonsensus. Det börjar snarare likna ett konsensus om tvivel. Var och en av dessa tidningar har större upplagor och fler läsare än våra Stockholmstidningar har tillsammans. Det kanske är dags att börja kolla vad kollegorna ute i världen skriver.
EU-kommissionen i Bryssel fortsätter naturligtvis som vanligt (trots att Parlamentet vägrade godkänna förslaget att med politiska medel tvinga upp priset på CO2-utsläpp) och vill att företagen ska tvinga medborgarna att acceptera den gröna politiken, genom att tvinga företagen att endast erbjuda gröna produkter och tjänster. För de icke-valda politikerna i Bryssel (det demokratiska underskottet) är ingen uppoffring för stor för medborgarna om det kan rädda politikernas ansikte.
I dagens Svenska Dagblad presenterar damerna därstädes sina ”förträffliga” förändringar i verksamheten enbart för att begränsa informationen. Själv föreslog jag en grovsanering av både administration och redaktioner och ett frigörande från oket att vara beroende av ca 60 miljoner skatteplundrade kronor.
En sådan informativ artikel som den Du bidragit med ovan finner vi aldrig i en ”riksblaska”.
Du sprider härligt ljus, tack för det.
Som jag menar så är klimatfunderingarna meningslösa…
De kan ha en politisk betydelse. Som du menar eller i någon annan riktning.
Dock så kommer människan att köra hela racet ut och jaga all form av energi så länge det går…
Det är givetvis helt i konflikt med de frihetliga ambitioner som du strävar efter, ty som med skiffergas och annat så har Sverige nu blivit en koloni inom EU.
Och enskilda medborgare kommer i kläm, oavsett vilken sitaution man befinner sig i…
Så friheten heter pengar och pengarna de finns inte i min nivå…
Det är som en kompis berättade om en arbetsgivare han hade en gång..
Som sa..
”Du vet, guldet flyter i et strid stöm ovanför ditt huvud. Det är bara att ta en planka och hålla upp ovanför huvudet så rasar pengarna ner…”
Självklart kommer människan att jaga all form av energi, i synnerhet den som är lättast att kränga på marknaden. Det därför klimat- och energipolitik är just POLITIK.
Men vilken politik?
Jag var på ett 60-årskalas för tio år sedan…
En av gästerna sade…
”Vi måste bygga nya kärnkraftsverk”!
”Vilka vi”, sa jag då…
”Jag har inga pengar, har du?”
Så där blandade han ihop nationella intressen/sina egna pengar med andras kapital och andras vinster.
Och glömde helt vem som tar skiten om det går fel…
Ungefär som Vattenfalls tyska kärnkraftverk. Där alltid moderbolaget har ansvaret vid en smäll.. 100%.
Enligt svensk lag är det bara dotterbolaget som tar smällen och dessutom till begränsade kostnader…
Jag, och du, med flera svenska skattenetalare/medborgare får ta smällen och särskilt om det tyska kraftverket skulle få problem…
Tio miljoner tyskar måste få ny bostad efter en smäll, t.ex…..
Tja, då svenska staten är ansvarig så får väl de svenska medborgarna lämna över sina bostäder, jobb och annat till de tyska medborgarna…
Eller?
Till exempel…
Ah! Men det där är JURIDIK. Att inte känna till lagarna och juridiken inom det område man verkar stå en dyrt, samt drabba oskyldiga.
Om Vattenfalls kärnkraftverk i Sverige havererar, vem får betala det? Om Vattenfall tjänar stora pengar på kärnkraften i Tyskland, vilka är de ägare som får ta del av vinsterna?
Självklart hade det varit passande om Vattenfall frågat sina ägare innan man ger sig in på äventyrliga affärer. Den rätten att bli tillfrågad har den svenska demokratin lämnat över från ägarna till oansvariga ombud.
Precis…
Hur värderar man en risk?
När man inte får vara med och bestämma……
Jag bor ju inte så långt från Ringhals…
Den kompisen jag berättade om här ovan var med och byggde Ettan…
Jag träffade en tekniker från Ringhals i somras..
Han trodde aldrig att det kommer att byggas nya kraftverkmi landet….
Varför skall vi, obs, vi då bryta uran i skaraborg?
Vad har då folket, markägarna där för inflytande…?