Hösten 2009 var Nigel Lawson, som jag skrev om nyligen, intiativtagare till grundandet av The Global Warming Policy Foundation (han fortfarande ordförande). En organisation ägnad åt att söka ökad kunskap och därmed ”sanningen” om klimatet i en högst politiserad och polariserad fråga. Man anstränger sig för att tillåta flera perspektiv på klimatfrågan och att värdera vetenskapliga rapporter på deras egna meriter. En svensk motsvarighet kan sägas vara nätverket Klimatsans, även om vår största, kunnigaste och mest välbesökta sajt är klimatupplysningen.se.
I april månad i erbjöd ordföranden i GWPFs vetenskapliga råd, professor David Henderson, Sveriges mest meriterade forskare i meteorologi och klimatfrågor, Lennart Bengtsson, en plats i detta råd. Bengtsson accepterade inbjudan.
Han blev därefter tydligen utsatt för sådant tryck, rent av förtryck, från klimatalarmistiska kretsar att han bara ett par veckor senare skrev följande brev till GWPF:
Dear Professor Henderson,
I have been put under such an enormous group pressure in recent days from all over the world that has become virtually unbearable to me. If this is going to continue I will be unable to conduct my normal work and will even start to worry about my health and safety. I see therefore no other way out therefore than resigning from GWPF. I had not expecting such an enormous world-wide pressure put at me from a community that I have been close to all my active life. Colleagues are withdrawing their support, other colleagues are withdrawing from joint authorship etc.
I see no limit and end to what will happen. It is a situation that reminds me about the time of McCarthy. I would never have expecting anything similar in such an original peaceful community as meteorology. Apparently it has been transformed in recent years.
Detta har väckt en enorm uppmärksamhet världen över. Alla stora tidningar och nyhetskanaler har berättat historien. Många bloggare har tagit upp saken. (Detta blir rekord i länkar från min blog.)
Klimatupplysningen
Fox News
Telegraph
Financial Post
Daily Mail
Spiegel
WSJ
Roy Spencer
Judith Curry
Jo Nova
Donna LaFramboise
WUWT
I Sverige har dock MSM/PKP inte sagt pip. Som om Lennart Bengtsson inte existerar. Som om det inte vore en skymf mot honom, svenska forskare och svensk vetenskap att han behandlats så illa att han fruktar för sin hälsa och säkerhet! Bengtsson berömdes dock av Josef Fransson SD i riksdagsdebatten 5/6, även om han inte nämnde ”Bengtssongate”. Cirka 3h 31min in i programmet.
Ett av de nyhetsorgan som tagit upp frågan är The New American. De anlägger ett något annorlunda perspektiv på saken. Olyckligtvis nämnde redan Bengtsson i sitt avskedsbrev McCarthy, känd och ökänd för att på 50-talet jagat kommunister i USA. Vad TNA gör är att de sätter in frågan i sitt historiska sammanhang. McCarthy var visserligen energisk och enveten i sin kamp, men han jagade ett verkligt hot. Kommunismen hade redan då bragt mer än tio miljoner människor om livet. Långt efter McCarthy fortsatte kommunismen i samma omfattning och har idag långt mer än 50 miljoner människors liv på sitt samvete, om där står något samvete att finna.
En av de ”vetenskapliga” metoder kommunismen brukade, särskilt under Stalin, kallas för lysenkoism. Trofim Lysenko var en rysk biolog och forskare som kom på den lysande tanken att kommunismen kan få själva naturen att lyda kommunismens ideal. Stalin gillade detta eftersom propaganda var billigt i jämförelse med kunnigt folk. Följden blev att massor med sovjetmedborgare svalt ihjäl när naturen inte levererade mat i enlighet med propagandan. Mao Tse Tung i Kina upprepade på flera punkter samma misstag. Lite inom parentes kan nämnas vår svenske ”biolog”, agronomen Johan Rockström, tror att CO2 är ett gift som är skadligt för naturen.
TNA sammanfattar att Bengtsson inte blivit utsatt för McCarthyism, han har blivit utsatt för lysenkoism och stalinism. Jag vill gå ett steg ytterligare. När vänstern kunde koppla samman påhoppen på Bengtsson med McCarthy, kunde de på falska grunder göra honom till ett offer för högerpolitik. Precis som vänstern och alarmisterna länge har försökt klistra begreppet klimatförnekare på skeptiker, för att länka dem samman med förintelseförnekare och nazister, kunde man här koppla samman Bengtssons ”banemän” med högerspöken från 50-talet.
På det viset har klimatalarmisterna och vänstermedia undvikit att stå till svars för sin behandling av Bengtsson. Detta tydliggör än mer att klimatalarmismen är ett vänsterprojekt. Målet är inte att rädda Jorden, klimatet eller naturen. Målet är Internationalen, socialismens makt över hela mänskligheten. Jag hoppas att Bentsson var omedveten om den livlina han slängde till sina förföljare när han referrerade till McCarthy i sitt avskedbrev.
Hmm…
Jag har en svensk parallell som inte blivit uppmärksammad alls.
Johan Söderström och ”kväveteorin” angående algblomningen till havs….
Han avslöjade detta falsarium tidigt då jag ringde upp honom i början av 1980- talet.
Då var han inte så engagerad då han hade ett jobb på länsstyrelsen i Göteborg som vattenansvarig för Bohuslän…
Men sedan blev han nyfiken och ansåg direkt att kväveteorin var fel.
Utan det var som vanligt frågan om fosfor.
Senare gick han ut och ansåg att reningsverkens satsning på kväverening var bortkastade pengar, till och med kontraproduktivt då syre ofta finns i vatten i form av nitrat…
Nåväl, han blev så jagad av alla att hjärtat tog stryk…
Sjukskriven och pensionerad…
Och det blev tyst.
Idag talar man om fosfor igen.
Omvändelsen sker tyst, ty forskningen skäms….
Men Östersjöns situation har inte blivit bättre.
Hade man följt Söderströms förslag att reningsverken ännu mer borde satsa på fosforrening redan då, på sena åttiotalet, hade det säkert sett bättre ut idag…
Åtminstone litet.
Men sådan är den akademiska världen.
Bengtsson har inte fattat, förstått, sin egen livsmiljö.
Och ett passande tredje exempel skulle väl Mats Hagner vara,då.
Citat från ”Naturkultur 2014” av Mats Hagner, s. 188:
”Lysenko var en rysk forskare som utsattes för mycket hån av oss genetiker i västvärlden. Han påstod att miljön påverkade arvsmassan. Nu visar det sig att han på sätt och vis hade rätt. De flesta gener tycks ligga inaktiva, som en reserv att utnyttja när den yttre miljön påkallar ett behov av förändring, dvs anpassning till nya omständigheter. Jag själv, som i min doktorsavhandling kartlade klimatanpassningen hos tall och gran i Sverige och Kanada, har fått uppfattningen att vi kanske inte skall oroa oss alltför mycket för den pågående förändringen av klimatet.”
Läs också om hur han som oliktänkande behandlas av SLU.
http://www.fsy.se/naturbruk/blanketter/blankett172.pdf
De har skrivit om honom ibland i Miljömagasinet.
Sedan ska vi väl också komma ihåg Göran Erlandsson, plantskoleägaren i Hallstahammar, som räddade äppelsorter och staketvindruvor från Lettland, som lyckade resultat av den sovjetiska genetiken.
Jo, jag har förstått att man nu inser att det naturliga urvalet går en aning fortare än man tidigare trott, med enbart trial and error och slump. Det verkar som om miljön i viss mån kan påverka vilken genetisk utveckling som är möjlig. Men det är långt ifrån det som Lysenko predikade, att genetiken i princip kan fostras av ideologi.
Hej
Jag vill bara tillägga att jag nog ”fattat” min ”livsmiljö” men min respekt för Vetenskapen är det som avgör mitt handlande. Jag kan säkert uthärda diverse fördömanden men jag skulle inte kunna stå ut med att förakta mig själv av att inte stå upp för min uppfattning. Det skulle på alla sätt vara outhärdligt.
Det är en tragedi för vetenskapens ställning i samhället med den politisering vi sett inom klimatforskningen de senaste åren. Debatten drivs knappast längre av fackmän utan av ”engagerade” lekmän ofta med sina egna agendor.
Det är ingen kunnig forskare som förnekar växthuseffekten men det är viktigt för allmänheten att förstå att det fortfarande finns stora osäkerheter som måste bättre begripas innan man aviserar radikala handlingsprogram. Risken är annars stor att operationen kanske lyckas med patienten, dvs det fria samhället, överlever inte.
Att som delar av miljörörelsen gör, se människan som det stora hotet mot miljön är knappast meningsfullt då människan trots allt är en del av miljön. Att vi måste dela vår jord med 7.5 miljarder andra som alla vill ha ett drägligt liv är ett faktum som vi måste ta med i ”ekvationen”.
Lennart Bengtsson
Tack för att du tar dig tid att kommentera, Lennart. Jag uppfattar ditt inlägg som att du ger mig i huvudsak rätt i min beskrivning av hur frågan hanterats av olika inblandade. Vi är båda besvikna på hur folk som borde veta bättre, har handlat.
Du skriver: ”ingen kunnig forskare förnekar växthuseffekten”.
Det beror kanske på vad man menar med ”växthuseffekten”. Menar du det förhållandet att marken är varmare än den skulle varit utan atmosfär, eller menar du att det är ”växthusgasernas” bidrag till denna uppvärmning ?
Jag har sett flera rapporter, som jag ser som seriös forskning, med resultatet att det inte spelar någon märkbar roll vilka gaser atmosfären innehåller, ex.vis här:
http://www.wcrp-climate.org/conference2011/posters/C7/C7_Nikolov_M15A.pdf
Det skulle betyda att koldioxidens påverkan på vårt klimat är nära NOLL.
Som en fysiker förklarat för mig:
”Det finns en ’växthuseffekt’, men inga ’växthusgaser’. Det gör begreppet ’växthuseffekt’ oegentligt. Vi bör hitta ett bättre uttryck.”
Vilken tolkning gör du av ”växthuseffekten” ?
Instämmer du i att det finns allvarliga tvivel på att koldioxiden gör så mycket att det kan märkas ?
Hej
Det finns enligt min uppfattning övertygande belägg att de gaser som absorberar långvågig strålning ( CO2, CH4, N2O och freongaser samt vattenånga) ger en högre temperatur i troposfären. Detta har mer eller mindre varit känt sedan mitten på 1800-talet. men fullt klarlagt för ca 50 år sedan. Dagens detaljerade spektroskopiska mätningar visar att ändringen i strålningsbalansen sedan industrialismens början uppgår till ca 3 W/m2. ( dvs mer 70% av en fördubblingseffekt)
En fråga som ännu inte tillfredsställande klarlagts är orsaken till den väldigt ringa temperaturökningen som endast uppgår till 0.8°C. Även om hela denna temperaturökning skulle bero på de absorberande gaserna innebär detta existensen av ofullständigt kända negativa feedbacks.
De variationer vi haft i den globala temperaturökningen är med all sannolikhet beroende på stokastiska processer. Dessa kan påverka perioder på upptill 20 år men knappast mycket längre.
Hej Lennart !
Tack för ditt svar. Jag uppskattar att du tar dig tid för detta och hoppas att du har ytterligare några minuter.
Det räcker ju inte med en ”uppfattning”, när det finns mätdata, i detta fall från andra planeter, som ställer uppfattningen i tvivelsmål. Därför hoppas jag att du kan redovisa någon rapport som visar att koldioxiden faktiskt påverkar klimatet, d.v.s. att dess värmeutbyte med marken inte blandas bort i atmosfärens turbulens.
Jag frågar mig också hur man mätte strålningsbalansen innan det fanns satelliter. Kan sådana siffror vara pålitliga ?
Såvitt jag förstått, mätte de första satelliterna så mycket fel på strålningsbalansen, att James Hansen införde en korrektionsfaktor. Därmed bekräftade mätningarna den uppfattning han hade. Har man nu nya mätmetoder, som är så säkra att de inte behöver någon extra ”kalibrering”.
Det är en stor hjälp för oss i Nätverket KLIMATSANS, om du kan klargöra dessa frågor. Jag tackar för varje form av svar du har tid att ge.
Hej
Vi har detaljerade beräkningar från såväl Venus som Mars där båda planeternas atmosfärer huvudsakligen består av CO2. Vi har också detaljerade mätningar av temperaturen genom hela atmosfären. ”Växthuseffeken” på Venus är ca 500°C.
Dagens strålninsmätningar från space har en noggrannhet på ca 1W/m2 men är inte tillräckligt noggranna för att mäta inbalansen. Uppskattat från nettovärmeflödet till havet ligger den på ca 0.4W/m2. Före satelliterna var värdena otilförlitliga. När jag började mina meteorologistudier under slutet av 50-talet antogs albedo vara 0.40. Dagens värde från senaste satellitmätningar ligger på 0.29.
Lennart
Venus är vad jag förstår helt molntäckt. Inget solljus når direkt ner till ytan. Hur påverkar det albedo respektive utstrålning av ir?
Finns det någon annan förklaring till att en planet med högt innehåll av den svaga växthusgasen CO2 i atmosfären och mycket litet innehåll av den kraftfulla växthusgasen vattenånga (i jämförelse med Jorden) kan ha +500°C i växthuseffekt, jämfört med våra +18°C?
Spelar rotationshastigheten i kombination med molnen någon roll för skillnaden mot Jorden?
Hej
Det skulle leda för långt att besvara Dina frågor om Venus. Detta kräver en längre föreläsning. Det finns en omfattande litteratur bl a ett arbete från förra året om klimatet på Venus publicerad av Springer. Det var baserat på ett arbete som jag ledde vid ISSI. Växthuseffekten påverkas inte av avståndet till solen eller den extremt långsamma rotationen ( dagen är längre än året) En liten del av solstrålningen når ned till Venusytan. Mätningar förekommer i stor utsträckning bla från en rysk Venuslandning innan delar av landaren började smälta. Det finns ingen mätbar skillnad mellan dag och natt. Utan växthusgaser skulle Venusytan vara kallare ä n jordytan på grund av det höga albedot. Atmosfärens mäktighet bidrar väsentligt till den höga yttemperaturen. lapse rate är ung som på jorden. CO2 är inte den enda växthusgasen på Venus.
Lennart
Tack Lennart, jag förstår. Jag uppskattar det intresse du visat här.
Vad heter boken du refererar till ?
Jag har ju mycket att lära mig.
Titeln är
Towards Understanding the Climate of Venus
Application of Terrestrial Models to Our Sister Planet
ISSI Scientific Report 11
ISBN 978-1-4614-5063-4
ISBN 978-1-4614-5064-1 (ebook)
Hjärtligt tack Lennart !
Venus förhållanden är ju fascinerande. Men jag undrar så här:
1. CO2 har mycket smala spektralband. På Jorden tycks CO2 ha tagit upp nästan all energi inom dessa band.
2. Skulle vi höja halten i luften till över 90 % som på Venus, ökar inte solen sin strålning, varför det inte blir mer energi att ta upp, d.v.s. växthuseffekten skulle inte bli nämnvärt större.
3. Venus är närmare solen, men strålningen är väl inte så mycket intensivare att den kan förklara relationen 33/500 mellan Jorden och Venus ?
4. Kan de 500 graderna inte lika väl förklaras av trycket, som är 92 ggr högre ?
Det skulle betyda att strålningsbalansen uppstår på den höjd, där trycket är 0,1 bar, som Robinson-Catling rapporterat:
http://www.nature.com/ngeo/journal/v7/n1/full/ngeo2020.html
Där visas temperaturkurvor för atmosfären på alla planeterna.
Sedan ökar temperaturen nedåt i atmosfären enligt gaslagarna. När trycket blir så högt som 92 bar, kan det väl ge 500 grader ?
Vad talar emot det ?
Stort tack för ditt tålamod.
Sture
Det är inte trycket som är viktigt – tryck i sig värmer inte, det är ändringar av trycket som ger temperaturförändringar. Det viktiga är att atmosfären på Venus är ca 50 km djupare än på Jorden. Efter torradiabaten skulle det innebära det ca 500 grader högre temperatur.
Sedan må de tilläggas att vi vet ytterst litet om Venus atmosfär. Inte ens vilka växhusgaser som finns där. Vattenånga är troligen inte helt betydelselös. Halten är visserligen mycket låg, men atmosfären är så tät att den totala mängden ändå inte är försumbar, den är troligen större än vad den t ex är över Antarktis här på Jorden.Vi vet att det utöver koldioxid finns t ex kolmonoxid, svavelväte, svavelsyra och halogenföreningar i venusatmosfären, men förmodligen finns det ytterligare okända gaser där, som t ex vissa metallkarbonyler. Kort sagt: vi har egentligen inte en aning om hur atmosfärens absorptionsspektrum i IR-området ser ut.
En annan komplicerande faktor är att koldioxiden i det lägsta atmosfärsskiktet är superkritisk.
Vi vet faktiskt en hel del om Venusatmosfären tavk vare ett stort antal rymdexpeditioner inte minst ESAs ”Venus express”. Det är väl känt att andra gaser också bidrar även vattenånga. Jag föreslår att Du först läser den nyutkomna boken om Venus klimat som ger en up-to-data-sammanställning om kunskapsläget inklusive GCM modellering. Det innehåller vidare en ytterst omfattande sammanställning av referenser. Du får tills vidare nöja Dig med detta och återkomma när Du läst boken. Naturligtvis spelat troposfärens mäktighet en viktig roll men Du kan ju också fråga Dig varför troposfären på Venus är så mäktig?
Hsn
lennart
Rätt, förvisso, att fördöma klimatmaffians agerande i detta fall, men varken du, Mats, eller Sture Åström tycks ha noterat att Claes Johnson i anslutning till ett inlägg av Lennart Bengtsson på Antropocene den 16 april ställde följande frågor till honom resp Lars Bern:
1. Lennart: Den skepsis vad gäller koldioxidalarmismen framförd av IPCC, som Du här uttrycker, står i direkt motsättning till KVAs klimatuttalande från 2009 till stöd för IPCC, som Du författat. Arbetar Du nu för att KVAs uttalande skall skrivas om, från stöd till ifrågasättande av IPCCs koldioxidalarmism? Eller anser Du att KVAs uttalande från 2009 korrekt uttrycker Din och vetenskapens ståndpunkt 2014?
Jag har ställt denna fråga till Dig många gånger och jag tycker att Du borde kunna ge ett svar. Du har en central roll vad gäller svensk klimatvetenskap och därmed ett stort ansvar att bära för svensk klimatpolitik, som ytterst är grundad på KVAs uttalande till stöd för IPCC. Om Du nu själv omvärderat IPCC, så är det Ditt ansvar att försöka få KVA att göra detsamma. Eller hur?
2. Lars Bern: Lennart Bengtsson skulle kunna ändra svensk klimatpolitik genom att skriva om KVAs klimatuttalande från stöd till kritik av IPCCs koldioxidalarmism, som han själv skrivit, men LB väljer att inte göra detta. Det handlar inte om att LB är utestängd från public service, utan om att LB själv väljer att spela dubbelt. Lars, om Du kan stödja LB att bära sitt ansvar som vetenskapsman, så gör det. Ett nytt uttalande från KVA kommer att ändra svensk klimatpolitik. Kan vi inte samlas kring detta?
Varken Bengtson eller Bern har kommenterat Johnsons frågor – inte heller mina egna i samma ärende. (Däremot har Lars Bern refuserat ett uppföljande inlägg från mig – samma typ av censur som hans vänner utövat på Climate Scam, när jag ställt liknande frågor angående Stockholmsinitiativets tystnad om de logiska slutsatserna av sin egen, korrekta, klimatsyn.)
Nu undrar jag om inte du, Mats, är lika intresserad som Johnson och jag att får veta varför Lennart Bengtsson (och Lars Bern) avstår från kommentarer? Kan verkligen Bengtsson med sin med sin intellektuella heder i behåll ”komma ut” som klimatskeptiker utan att ta avstånd från KVA-uttalandet 2009? Så visst vore det spännande att få veta hur två så uppenbart motstridande budskap går att förena.
hej
Jag har försökt på flera sätt att bemöta detta då det enligt min uppfattning inte föreligger någon skillnad i min grundsyn. Jag hänvisar till min artikel i NZZ som Lars Bern översatte på sin blogg. Den visar min uppfattning speciellt vad beträffar den takt och de metoder som jag anser skulle kunna användas för att angripa jordens energiproblem. Det finns knappast någon anledning att tro att KVA skulle ställa sig bakom detta då det säkert finns flera medlemmar som har en annan uppfattning. Jag tycker därför att Du skall ta och noggrant läsa KVAs yttrande från 2009. Jag har som Du säkert känner till blivit extremt kritiserad av professor Olle Häggström att ha varit ”the master mind” bakom ett urvattnat yttrande till förfång för klimatfrågan, samtidigt av Claes Johnson att jag skall ta avstånd från ett i hans uppfattning aktivistyttrande. Jag har därför föreslagit att dessa två herrar skall lösa frågan tillsammans. Jag har ingen avsikt att försöka mer än vad jag gjort och kan inte ge mig in i en debatt som inte leder någonstans. Jag kan inte bemöta vaga påståenden. För övrigt har jag redan yttrat mig alldeles tillräckligt i internationella medier och har helt enkelt varken till eller lust att göra mer än vad jag redan gjort.
Till Lennart.
Jag är väldigt glad att du tagit dig tid att skriva flera inlägg här på Frihetsportalen. Som du säkert insett är jag mindre insatt i de djupgående vetenskapliga vindlingarna i klimatforskningen. Av de grundkunskaper jag har i naturvetenskap anser jag dock att det råder alldeles för stor osäkerhet om vilka politiska slutsatser man faktiskt kan dra utifrån kunskapsläget, om ens några.
Denna blog är avsedd att i första hand vara politisk till frihetens försvar. Jag påstår därför att kunskapsläget om det framtida klimatet inte påkallar något politiskt beslut över huvud taget. Förutom då det allmängiltiga, att hålla en god beredskap för anpassning till naturens skiftningar.
Jag håller med Åke om att du på sistone förefallit vara på glid från din tidigare ståndpunkt i klimatfrågan. Men du säger nu att du i vetenskapligt hänseende inte ändrat ståndpunkt. Men jag skulle gärna vilja ha ett konkret svar om din politiska ståndpunkt, oavsett om den ändrats eller ej. Anser du idag att det finns vetenskapliga skäl att bedriva en viss typ av politik visavi klimatet? Om du anser det, vilken sorts politik skulle det vara och vad är det i det vetenskapliga kunskapsläget som i så fall motiverar det?
Nej, jag kände inte till Häggströms kritik, men KVA-uttalandet var förvisso, trots bejakandet av IPCC:s ståndpunkter, mer ”urvattnat” – mer nyanserat och balanserat – än vad aktivisterna i Uppsalainitiativet hade förväntat sig. Likväl svårt att instämma i att det inte föreligger någon skillnad i ”grundsyn” mellan KVA-dokumentet och vad du nu skriver i olika fora. Och visst hade det varit bra om du redan på Antropocene svarat Johnson och mig. Tigande ger alltid intryck av en önskan att blockera en klargörande diskussion.
Du har säkerligen rätt i att kollegorna inom KVA inte i brådrasket går att omvända till den rätta läran. Den positiva nyheten är likväl att ingen längre kan åberopa Vetenskapsakademien som stöd för IPCC:s bedömningar eller för Sveriges, EU:s eller FN:s perversa klimatpolitik. Vilket utan tvivel får betraktas som ett steg i rätt riktning. Välkommet inte minst just i desssa dagar, när ännu en maktkorrumperad ekonomiprofessor i skråets tidskrift (Ekonomisk Debatt) säger ja och amen till denna obeskrivliga dårskap.
Beklagar, Lennart B, att du – liksom Lars Bern – avstår från att fullfölja diskussionen om KVA:s yttrande 2009 och din medverkan i det sammanhanget.
Förslaget att dina två kritiker från motsatta läger, Häggström och Johnsson, borde ”lösa den frågan tillsammans” var ett underligt skämt. Mats J får inte heller något gehör för önskemålet om ett förtydligande.
Du får ursäkta, men jag har fortsatta problem med att förena frånvaron av förklaringar med din försäkran om att det är ”min respekt för Vetenskapen som avgör mitt handlande”. Den respekten visar man bäst genom att tala ur skägget – som du nu delvis har gjort. Men forskaretiken kräver att man berättar hela sanningen, inte bara halva eller smärre fragment. Kollegan Bern föredrar censurmetoden, en än större försyndelse mot de höga moraliska ideal som han och hans kamrater på f d Climate Scam säger sig vägledas av.
Med etiken som kompass blir det inte heller så lätt att förstå varför någon tackar nej till ett hedrande uppdrag i den intellektuella renhållningens tjänst, bara för att kollegor jaga ”visslare” som avslöjar det utbredda forskarfusket. Om du på allvar känt dig hotad till livet (”my safety”), så vore väl en polisanmälan en mer naturlig reaktion än att avstå från den erbjudna platsen i Henderssons vetenskapliga råd?
Och att meteorologin inte längre är något ”fridfullt” ämnesområde” kan ju inte ha kommit som en blixt från klar himmel. Alltsedan s-märkte Bert Bolin sparkade ingång IPCC för flera decennier sedan har ingenting handlat om klimatet, bara om parti -och intressepolitik. Avsikten har inte varit allmänt socialistisk, som Mats tror. I stället har det handlat om att via höga straffskatter på fossila bränslen dölja de oerhörda ekonomiska förluster som blev det sanna utfallet av Tage Erlanders och Olof Palmes 12-reaktorsprogram; det misslyckade Concordeprojekt som den senare marknadsförde som räddningen undan en återgång till backstugornas tidevarv.
Mycket kan man lasta Erlander och Palme för, dock inte att styra hela världen. Det gäller att komma ihåg historien. När OPEC slog till med oljekriser (på 70-talet) hade de upptäckt att USA inte längre var nettoexportör av olja, sovjetisk olja var inte tillgänglig i väst, Norge, Venezuela, med flera länder hade inte kommit igång med någon omfattande export. Tjärsand och skiffergas var otillgänglig med den tidens teknik.
Hela västvärlden stod inför ett hot om att via sitt oljeberoende utsättas för utpressning från arabstaterna. Man började febrilt leta efter alternativ och började också samla argument för att effektivisera och spara in oljeanvändning. Vid denna tid hade EPA i USA just slagit fast att koldioxid INTE var någon luftförorening. Det var först när man ändrade inställning till detta som klimathotet drog igång på allvar.
Därefter har vi alltså fått många fler leverantörer av fossilt bränsle (om det nu är fossilt) och klimatalarmismen har misslyckats med att visa att koldioxid hotar planeten. Sakta börjar frågan svänga åt andra hållet.
Men jag skulle väldigt gärna ha svar från Lennart Bengtsson hur han ställer sig vetenskapligt till de föreslagna politiska åtgärderna, eller politiska åtgärder ämnade att styra klimatet över huvud taget.
Bra att du fortfarande efterlyser ett förtydligande från Lennart Bengtsson. Om ett sådan uteblir kvarstår ett antal frågetecken, som dock förr eller senare kommer att rätas ut.
Däremot har du fel när det gäller Erlanders och Palmes motiv för 12-reaktorsprogrammet. Även en beläst person som du kan någon enstaka gång ta miste.
För sanningen är ju den att detta projekt planerades och sjösattes långt innan ”OPEC slog till på 70-talet”, som du skriver. De påstådda hoten (även de oerhört överdrivna) mot vår oljeförsörjning har således ingenting med saken att skaffa. Det var helt andra omständigheter som låg bakom den djärva riskabla satsningen som ändade i ett större fiasko än i överljudsplanet Concorde:
Dels arvet från Lenin, han som definierade socialismen som Sovjetmakt och elektricitet. En syn som helt klart påverkat svensk socialdemokrati.
Dels kärnteknikens genombrott och dess praktiska tillämpning i form av atombomberna över Japan. Plus USA:s satsning på ”fredlig atomkraft” i syfte att hitta nya arbetsuppgifter för de väldigt många forskare och ingenjörer som jobbat med den destruktiva massförstörelsemaskinen.
Här fanns också en moralisk dimension: att ersätta ont med gott.
Dels också att Erlander grundlurades av svenska fysikprofessorer som hade lärt sig hur man konstruerar en reaktor – men inte hade minsta hum om hur elmarknaden fungerar. Det hade inte heller det statliga monopolföretaget Vattenfall. Och ASEA:s högt skattade chef på den tiden, Curt Nicolin, var om möjligt än mer okunnig i sina prognoser och förespeglingar – såvida han nu inte höll god i elakt spel och främst tänkte på alla vinstgivande reaktororder som hägrade (nu gick ändå ASEA-Atom ganska snabbt i graven).
Det här blev en avvikelse från huvudfrågan om ”affären Bengtsson”. Den som vi i huvudsak skall glädjas över, som ett fall framåt. I nästa fas förväntar jag mig att LB ansluter sig till de få naturvetare, framför allt Gösta Walin i Göteborg, som begripit att kärnkraft är ett felaktigt val i ett land som Sverige med gott om vattenkraft och närmast oändliga tillgångar på biobränsle.
.
Åke, jag är ense med dig i allt utom på en och en halv punkt. Satsningen på kärnkraft har inget samband med jakten på koldioxid för att minska oljeberoendet. Frågan om koldioxidens farlighet väcktes först senare.
Kopplingen till Internationalen (bla. Lenin och elektriciteten) finns där. Men varken initieras eller leds av Erlander och Palme. De traskar solidarisk patrull med Internationalen. Palme är lite mer färgstark på den internationella scenen och hyllas därför efter sin död i vissa länder, trots att han mest var mycket snack och lite verkstad. Sveriges långa socialistiska regeringsinnehav imponerade naturligtvis på meningsfränderna, men knappast mer.
Men oj, här har du väl blandat ihop argumenten? Det var ju du som antydde ett samband mellan kärnkraften och oljan, i första stycket i ditt förra inlägg. Så det bortfaller den oenigheten. Och även om det nu var Internationalen som inspirerade Erlander och Palme så var det på den svenska scenen dessa två som drev fram det katastrofala 12-reaktorsprogrammet.
Vad jag vill minnas har du, liksom Gösta Walin, instämt i den senare slutsatsen – fast du har kanske inte helt ”köpt” min detaljkalkyl, att alla de satsade 300 miljarderna gått förlorade. Dock räcker det gott med minustecknet när ett förr så pålitligt sanningsvittne som Nils Lundgren hyllat kärnkraften som en stor framgång. Huruvida 70-talets reformglada heliga-ko-jägare tappade bort sin gamla ärlighetskompass eller enbart gjorde sin plikt som socialdemokrat (numera f d) återstår att bedöma. Han är välkommen att förklara gåtan.
Nu hoppas jag, som sagt, på att även Lennart Bengtsson skall dra de logiska slutsatserna av sin kritik mot klimatpolitiken och instämma i naturvetarkollegan Walins bedömning – och därmed göra sig än mer impopulär i klimat- och kärnkraftskyrkan. Välkommen in i kylan!
Nej Åke, då har du övertolkat mitt svar! Jag nämner inte kärnkraft och jag avsåg inte kärnkraft.
När jag i andra stycket skriver om alternativ, tänkte jag inte heller på kärnkraft, utan främst på biobränslen som diskuterades hett i mitten på 70-talet. De besparingar-effektiviseringar jag nämner gäller också främst fordonsbränslen, men även olja för uppvärmning av fastigheter. Man manade ju på installation av direktvärmande elradiatorer. Det i sin tur hängde säkert ihop med det förväntade överskottet av el.
Att vårt kärnkraftsprogram var (det var väl 15 reaktorer planerat?) och är i viss mån överdimensionerat, är vi ense om. Denna överdimensionering, motiverade ju senare de sjökablar som lagts till kontinenten. Vad jag förstår är lönsamheten inte lysande (om man inte tycker att skattesubventioner är en normal intäktskälla), men ändå bättre än lönsamheten för vindkraft.
Övertolkat har jag nog inte gjort. Reaktorsprogrammet sjösattes innan klimatnojan dök upp på agendan, det är vi överens om.
Men Olof Palme och hans efterträdare har senare utnyttjat klimathotet i syfte att dölja det enorma ekonomiska fiasko som Erlanders djärva satsning visat sig vara.
Det var i det syftet som Bert Bolin städslades för att inom FN-systemet verka för ökade klimatskatter. Dessa innebär att kärnkraften (och annan elproduktion) subventioneras. Vattenfall slipper redovisa röda siffror i sina bokslut och partiet slipper en ovälkommen svekdebatt.
IPCC har förvandlats till en propagandamaskin för kärnkraft, vilket förstås uppskattats av reaktorägare världen över. Det är en kamp mellan två starka särintressen vi bevittnar: fossilbranschen och kärnkraften. Miljöfaktorn används enbart som slagträ i den bataljen. Ingen enda verkligt sakkunnig tror på skojare som Al Gore och Johan Rockström.
Det politiskt mest intressanta att Miljöpartiet via stödet till våra extremt höga skatter på koldioxid, hjälper till att subventionera den kärnkraftsproduktion som man påstår sig vilja avveckla. Ett dubbelspel av mer avancerat slag än Åsa Romsons lilla försyndelse att i sin doktorsavhandling åberopa Rockström som sanningsvittne (din kritik i övrigt är givetvis välgrundad).
Du avrundar med gissningen att kärnkraftens förluster är mindre än vindkraftens. I båda fallen har alla de satsade miljarderna gått förlorade (till ingen som helst nytta). Och eftersom mer pengar investerats i våra kärnreaktorer är de absoluta förlusterna, hitintills, störst i den sektorn. Per kWh kan vindsnurrornas samhällsekonomiska underskott vara något större.
Utmärkt dock att du, som en av ganska få, inser att kärnkraftsprogrammet gjort Sverige fattigare, inte rikare som Palme påstod och som fortfarande även moderater, folkpartister – och Nils Lundgren – hävdar. Den senare har störst anledning att skämmas.