Nu måste jag resonera lite, få se om ni håller med mig. Jag skiljer på en människas värde och en människas värdighet. Anser helt enkelt att orden betyder olika saker. Anledningen till min fundering är varför FNs deklaration om mänskliga rättigheter i förordets första mening inte översatts korrekt från engelska och hur det sedan tolkas i Sverige.
Originalet: Whereas recognition of the inherent dignity and of the equal and inalienable rights of all members of the human family is the foundation of freedom, justice and peace in the world,
Detta har i den svenska översättningen blivit: Eftersom erkännandet av det inneboende värdet hos alla som tillhör människosläktet och av deras lika och obestridliga rättigheter är grundvalen för frihet, rättvisa och fred i världen,
Här är det alltså det intrinsikala (inneboende, egenvärdet) värdet som lyfts fram, både på svenska och engelska. Men med ordet dignity på engelska och ordet värde på svenska. Jag tycker ändå inte att det är helt samma, även om det är mer lika än det som i dagligt tal av våra politiker vanligen påstås vara alla människors lika värde. Även offentliga dokument från regering och riksdag talar vanligen om alla människors lika värde och inte om människans inneboende värde.
Här ser jag en viktig skillnad, människovärdet liksom människans inneboende värde är kollektivt. Det gäller oss alla och säger att vi ska behandlas med lika värdighet. Därför ska vi också var och en ha lika rätt till vår frihet, våra egna liv, vår egen kropp, våra tankar och rätten att uttrycka dem, samt lika rätt till rättvis behandling vid domstol. Men det är inte detsamma som att vi alla, var och en individuellt har lika värde, inte för varandra och inte heller för samhället.
En anledning till att det blivit så här på svenska kan vara en dålig språkkännedom och språkbehandling inom arbetarrörelsen när FNs deklaration skulle översättas 1948.
En av arbetarrörelsens mest omhuldade kampsånger är Arbetets söner. Dess text skrevs 1885 av Henrik Menander och första versen lyder så här med refräng:
Arbetets söner sluten er alla
till våra bröder i syd och i nord!
Hören I ej hur mäktigt de skalla
ut över världen befrielsens ord?
Ur den förnedrande träldomens grift,
upp till en hedrande ädel bedrift!
Oket med påskriften: ”Bed och försaka!”
länge oss nertryckt i mörker och nöd;
Människovärdet vi fodra tillbaka.
Kämpa för rättvisa frihet och bröd!
Människovärdet vi fodra tillbaka.
Kämpa för rättvisa frihet och bröd!
Det är alltså värdigheten som människa Menander och arbetarrörelsen tidigt eftersträvar. Detta i motsats till att vara någons slav eller betraktas som en ägodel eller som ett produktionsmedel, ett djur, en sak, ett föremål. Människovärdet ska här förstås som värdighet, en väsensskillnad mot ägodelar med mera. Man skulle även kunna säga att människovärdigheten är ett adjektiv som tillkommer alla människor, inte ett substantiv som benämner ägodelar med olika namn. Med en poets fria rätt att uttrycka sig skulle man kunna påstå att människovärdets värdighet är ett adjektiv som lika gärna skulle kunna beskrivas med frihetens blåa färg. Denna egenskap, frihetens blåa färg har inte maskiner, inte växter och djur, endast människan. Människovärdet är därmed en egenskap, ett adjektiv, inte ett substantiv.
Här skiljer sig min tolkning från den som finns i ordförklaringar, där benämns människovärde som substantiv, men allas lika värde utreds inte vidare. Ingen frågar vilket inneboende värde, som adjektiv, alla människor har gemensamt. Därmed kan ingen åtskillnad göras mellan individernas påstått lika värde och människosläktets kollektivt ärvda värdighet. Därför kan man till exempel inom socialismen inte inse att medborgarskapet skänker en specifik rättighet att ta del av det egna samhällets värden. Alla människor har ju via den universella värdigheten samma rätt till allt (enligt socialismen).
Den som översatte deklarationstexten och de som granskade översättningen tycks inte ha insett detta. I vart fall har de inte insett förvanskningen i nästa steg, när människans inneboende värde oriktigt förenklades till allas lika värde. Men idag är svenska tolkningar och förklaringar genomsyrade av detta allas lika värde. Ingen tycks orka reda ut saken och ingen orkar stå på sig i korrekt språkbruk. Så svenskarna framlever sina dagar i en villfarelse om allas lika värde och tycker det är bra att språklig förflackning avtrubbar intellektets skärpa, eller?
RSS – inlägg
Ord ord ord-de sägs ofta av politiker utan annan avsikt än att skapa en kuliss.
I dagens tidning citerades Löfven i tack till Björklund. ”han har stått upp för vårt öppna och toleranta samhälle”
Bläddrar man vidare så kommer en uppgift om kritik av gränskontrollen och en notis om ännu en gängskjutning.
Öppna och toleranta samhälle kan betyda detta också!
Beundransvärt att du vill reda ut begreppen innan vi blir helt tillintetgjorda.
”Därför kan man till exempel inom socialismen inte inse att medborgarskapet skänker en specifik rättighet att ta del av det egna samhällets värden. Alla människor har ju via den universella värdigheten samma rätt till allt”.
Allt utom rättigheten till LIV, EGENDOM och frukten av sina egna ansträngningar.
Det är b la ”Amerikahatet” florerar så våldsamt i Sverige.
Vi har ingen rätt till vårt eget liv eller egendom i Sverige, det är en myt som ytterst få överhuvudtaget vågar nämna.
Om jag skulle föreslå att man stryker det ”vulgärsocialistiska” ordet ALLEMNANSRÄTT i grundlagen, är det nog många socialister som vill sticka en kniv i ryggen på mig.
De skulle säkert lyckas för jag har i princip inte rätt att försvara min obefintliga rätt till mitt LIV:
Du och dina medhjälpare skriver många kloka och bra inlägg. Stort tack för detta idoga arbete. Många gånger velat harangera extra fina inlägg. Detta nu aktuella inlägget ligger mig starkt om hjärtat.Tack för att du presenterat FN s ursprungliga engelska text. Ja översättningen är helt fel och utnyttjas propagandistiskt på ett fruktansvärt fult och bedrägligt sätt. Därtill är det skrämmande att ingen har påvisat detta och krävt ändring sedan 1948.
Tack!
Hade FNs deklaration om mänskliga rättigheter ansetts vara en viktig text hade det funnits flera översättningar av den. Att prata om ”den svenska översättningen”, som om det vore självklart att det bara skulle finnas en, påvisar grundproblemet: att människor i Sverige ofta föredrar att ha korrupta versioner av sina heliga skrifter framför att lägga ett par dagar på att se till att de stämmer.
Det finns dock andra som insett samma sak:
https://www.flashback.org/t2050951 (2013)
https://www.flashback.org/sp34475743 (2011)
https://www.flashback.org/sp26415513 (2010)
Den som gör den skånska översättningen bör vara noga med att få detta rätt.
Jag har också under lång tid (decennier) opponerat mot förvanskningen av deklarationen, men först nu satt mig ner och benat ut begreppen.
Först och främst, en sak som ofta förbises, FN deklarationen säger varken att alla människor har lika värde eller värdighet, den säger är ”födda med lika”. En viktig distinktion.
Enligt min åsikt klargörs skillnaden mellan värde och värdighet bäst genom en metafor. Betrakta människor som länder.
Värde är något kvantifierbart, att tala om alla människors lika värde är som att säga att alla länder skulle ha lika stor yta, lika stor befolkning eller vara lika rika genom naturtillgångar. Det vore uppenbart absurt.
Värdighet däremot handlar om en respekterad obruten helhet. Att säga att alla människor är födda med lika värdighet innebär att alla människor från begynnelsen har samma rätt som länder har att få sina gränser respekterade. Men likt länder kan de genom sitt handlade själva avsäga sig rätten till sin värdighet. Som Tyskland gjorde på 30-talet.
Att alla är födda med lika värdighet innebär bara att alla från start skall respekteras som de individer de är.
Självklart! Bra att du fyllde i med respekt, det fanns i bakhuvudet när jag skrev men kom inte med.
Anser dock att även människor som förminskat sitt värde ska behandlas med elementär respekt. Exempelvis är tortyr en brist på respekt som också förminskar torterarens värde.
Jag anser att ett mått på en människas värde skulle kunna vara dess potentiella liv eller återstående förväntade. Jag säger inte att det är ett bra mått, eller att man skall gå runt och mäta människor på det viset. Men jag menar att det är en bra utgångspunkt för att börja tänka på och föra en diskussion om hur man faktiskt skulle kunna bedöma människor.
En nyfödd har enligt detta enkla sätt at räkna ett värde av ca 80. En 40 år gammal ett värde på ca 40, och en 79 år gammal ett värde av 1. Det haltar förstås när någon blivit 81 år, för ålder kan i sig inte vara upphov till ett negativt värde grundat på enbart ålder.
Det är en väldigt grov måttstock, och alltför förenklad, men praktiskt fungerande. Man kan förfina den betydligt, men då blir den praktiskt omätbar, om en filosofiskt mer hållbar. En sådan förfining innebär dels att man sätter något slags kvalitetsmått på personens livstid utifrån hur den hittills levt att man räknar in personens betydelse för övrigt liv förutom sitt eget (vilket skulle ge personer som Hitler och Stalin ett negativt värde eftersom de aktivt reducerar totala mängden liv), att man på något vis tar hänsyn till tidigare bedrifter. En nobelpristagare som löst cancerns gåta må i egenskap av sina insatser ha ett högre värde än en annan människa av samma ålder, även om deras fortsatta liv är sig lika. Osv.
Det blir ju väldigt subjektivt. Vilket på ett bra sätt illustrerar varför man inte ska tala om människors värde om man menar värdighet och respekt.
”Den som översatte deklarationstexten och de som granskade översättningen tycks inte ha insett detta”, skriver du – rimligen mot bättre vetande. För även en 10-åring begriper att värde och värdighet INTE alls är samma sak. Det gör också skrivkunniga murvlar av äldre årgång, men de anser sig inte ha haft råd att protestera, för att slippa bli omplacerade eller förtidspensionerade. Vem har rätt att kritisera dessa vägval av omsorg om familj och barn? I ett genomkorrupt samhälle tystnar alla seriösa samtal, bara propagandaflosklerna överlever.
Nog inser du väl, Mats, att ingenting sker av en slump? De som godtog felöversättningen gjorde en ur egen synvinkel helt korrekt prioritering. De insåg – NATURLIGTVIS – att detta med den lika värdigheten är en uddlös och oanvändbar propagandafras. Det var därför – och bara därför – som maktens män och kvinnor med öppna ögon valde Orwellmetoden, att i politiska syften förvanska ordens innebörd. Slaveri är frihet, som ha sa, Storebror i Orwells stridsskrift 1984, skriven redan för ett halvt sekel sen. Inget nytt under solen, således.
Den fråga du och andra bör ställa är en annan: Var har frihetens förmenta vänner inom akademierna eller i våra borgerliga partier befunnit sig under dessa 50 år? Jo, i försåtliga allianser med frihetens fiender. Givet den liberal-konservativa och marknadsekonomiska syn som Bildt, Reinfeldt och Kristersson sagt sig förespråka, är det dessa tre som varit det förslavade folkets värsta förrädare, inte dess befriare som de själva tycks anse i sin pompösa självöverskattning eller låtsasförblindelse. .
Fast återigen: ett tungt medansvar vilar på de s k möjliggörarna, den intellektuella elit som trolöst sålt sina tjänster till högstbjudande på det politiska marknadstorget. Här inkluderar jag framför allt det skrå jag själv råkar tillhöra, ekonomernas och statsvetarnas, men också språkvetarna som inte heller varit så talföra. I ett halvt sekel har denna politiknära intelligentia tigit om den skillnad mellan värde och värdighet som du nu, ganska ensam, har kurage att påtala. Men varför så uddlöst, även från din penna? Du skriver att ”Ingen tycks orka reda ut saken” när det givetvis handlar om att ingen VILL eller VÅGAR. Inte riktigt samma sak, om du frågar mig.
Det är en härlig låga i din kommentar Åke!
Kan bara instämma i att de tre moderatledare du nämner är intellektuellt underlägsna Knatte, Fnatte och Tjatte.
Jag förordar att du bör tolka ordet orka i meningen ”Ingen tycks orka reda ut saken” som att ingen orkar uppamma den VILJA som krävs för att VÅGA utmana konformismen.
Inom parentes kan jag nämna att det finns mycket som jag fann märkligt och felaktigt redan som barn och ljudligt ifrågasatte redan då. Men man möttes bara av hån eller tystnad.
Jag vet nu att jag hade rätt och mycket av det jag skriver är sådant jag som vuxen kan formulera i ord och resonemang, men inte hade tillgång till som barn. Även om tankarna funnits och återkommit under hela arbetslivet hade jag inte tiden att sätta mig och konkretisera dem. Dessutom har internet tillkommit på ett sätt som gör att jag nu kan nå åtminstone några som är villiga att lyssna och ärligt diskutera med mig.
Så länge vi har en ärlig dialog är allt OK!
Och visst, VILJA och VÅGA blir bättre än ORKA. Jjag gissar att det egentligen var det du menade och hade tänkt skriva, fast den viljan försvann i brådskan. Det är ju så himla mycket elände som både du och andra frihetsvänner har anledning att kommentera!
Jag tvingas förstås också protestera mot att du jämför Alliansledarna, de som sålt ut den gamla hederliga och frihetliga borgerliga modellen, med tre oförargliga Disney-figurer. Inte illa ment, det inser jag, men lite tanklöst.
I mina ögon de tre knattarna tillsammans med Musse Pigg de enda innovativa och intellektuellt ärliga figurerna i hela Ankeborg. Oppfinnar-Jocke är för marginell för min bedömning.
B, R och K är inte i samma klass.
Mats, tack för inlägget.
Synnerligen intressant, och mer ”lättförstått” än vad jag tidigare begripit av ämnet och än mer
” begripligt ” genom alla intressanta kommentarer.
Jag länkar en av mina tidigare efterforskade många genomlysningar.
https://www.nyatider.nu/allas-lika-varde-en-feloversattning/
Alla politiker borde inse att genom att använda det felöversatta ”uttrycket” , klassar de ut sig lika mycket som att hänvisa till konsensus beträffande vetenskapsfrågor.
Vad har ”värdigheten” med livets okränkbarhet att göra? Har vi inte rätt till liv spelar det ju ingen roll om det förknippas med någon form av ”värdighet”.
Bland annat därför vill socialisterna i Amerika skjuta ”Konstitutionen” i sank.
Svenska folket tar lite för mycket för givet, rätten till LIV t.ex!
Angående konstitutionskampen i USA. Lyssna till historikern Schlanger.
https://www.sgtreport.com/
Hej.
Människovärdet är att vara mer än endast en producent, eller summan av ens förmögenhet eller arbetskraft, eller konsument. Det rör sig om ett andligt och därmed omätbart värde, vilket endast kan fördärvas eller kränkas, aldrig förädlas eller förvärvas.
Den som har mördat, kan aldrig någonsin bli den som inte har mördat – mördaren har med sin gärning avsagt sig sitt människovärde, och den behandling och de privilegier som detta skänker.
Det är detta man tagit bort ur resonemanget i Sverige, och delvis i övriga västvärlden: att människovärdet och tillika människovärdigheten hör samman med gärningar, och då gärningars värde bestäms av den grupp som bedömer sagda gärning, måste för att allas lika värde skall råda som sant alla kulturella, etniska och på andra vis med folkgrupp och nationalitet och historia sammanhörande egenskaper utplånas. Endast när alla människor är lika, är alla människor lika värda. Endast när människovärdet, och värdigheten, frikopplats från gärningar kan människor vara lika värda.
Detta är inget som den ryska kultursfären, eller den kinesiska eller afrikanska eller arabiska ägnar sig åt; tvärtom är man där fullt på det klara med den självklara sanning som återspeglas även i vår egen kulturhistorias traditioner när dessa kodifierats till skriven lag – en regel med en påföljd för den som hör till gruppen, och en annan regel för främlingen, och för just främlingen gäller att passa på sitt uppförande noga.
En enkel och sundare princip som ingen icke-svensk (utom Västeuropéer) ifrågasatt när jag förr diskuterat dylikt med dem är:
Familj, fränder, folk, fosterland, främlingar. Utan undantag har samtliga araber, palestinier, afrikaner, perser, kurder och så vidare jag haft som medarbetare inom skolan sagt: ”Javisst är det så! Självklart!”. Endast svenskar, kärringar av alla könen, har protesterat.
För den som tror på allas lika värde gäller att om dennes barn och en främling bägge behöver hjälp endast den ene kan få, så skall man singla slant. Om där endast finns trettio platser i livbåten skall likväl alla tas ombord.
Att tro på allas lika värde är att säga till alla andra: ”Jag anser du och John Wayne Gacy vara lika värda”.
Vänd inte ryggen till, eller lita på en sådan som tror på allas lika värde.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
Nu gör du en uppdelning än den jag gjorde. Jag hänförde människovärde till människosläktets inneboende värdighet och därav följande rätt till grundläggande respekt. Du hänför människovärde till något slags bruksvärdesprincip baserad på individens tidigare handlingar. Det är ganska stor skillnad mellan dessa bedömningar.
Har jag fattat dig rätt?
Att vi vanligen sätter bruksvärdet för vår nästa så som du gör i skalan familj, frände, folk, fosterland, främling är en annan sak. Den kan jag instämma i.
Det är intressant hur detta och liknande dokument översatts.
I höstas innan valet gick jag runt i valstugorna i Alingsås med en massa frågor bla hur de uppfattade frasen alla människors lika värde. Det var lite trögt men med hjälp av regeringsformen som använder båda uttrycken värde och värdighet utan att definiera dessa men som RF senare konkretiserar i ett antal satser. Vad jag kom fram till då var att SD och Mp hade samma syn på vad allas lika värde betyder, ok de andra höll också med om saken så ingen skillnad mellan partierna i denna sak. Fast som sagt fick jag hjälpa dem lite på traven.
Min sammanfattning finns här tror att du kan tycka vissa punkter är värda att läsas http://lagmansnatursida.se/dbarkiv/2018/vecka20/db18maj14.htm
Har läst din sida. Som jag ser det är det vanliga att man sätter = eller ≈ mellan människans värdighet, människovärde och egenvärde. Det sistnämnda även kallat intrinsikalt värde. Där verkar vi vara ense.
Att inte alla människor och kulturer kan värderas lika verkar uppenbart. Som du beskriver så beror det inte minst på vem som värderar.
Det jag tycker att jag tillfört är just frågan om människovärdet är ett adjektiv eller ett substantiv.