Svensk politik i klimatets skugga.

Dagens gästskribent är Bernd Stymer

Den som vet att gasen CO2 är livets gas, som är grunden för allt levande på jorden, förstår rent instinktivt att denna gas inte kan förorsaka en klimatkatastrof.

Att handskas med nuvarande allvarliga hysteri om förestående klimatkatastrof blir svårt om man inte godtar saklig information om livets gas. Sprider dessutom ekonomisk politiska världsomspännande krafter falska prognoser om räddning i syfte att berika sig genom frihandel under en världsregering, är medborgarens omdöme hjälplöst skadat

Grundläggande vetande om klimatet är det faktum att jorden vobblar runt solen i en bana som ändras periodiskt. Ytterst få människor i länder med ordnad skolgång betvivlar detta faktum när det gäller årstidsväxling av klimatet.

Trots det har även många av dessa människor låtit sig övertygas om att en klimatkatastrof, beroende på människans utsläpp av livets gas, är alldeles förestående. Den falska övertygelsen grundas i bristen på information från sakkunnig expertis till allmänheten när informationen har trivialiserats av lekmän på området som har tagit över debatten och när media har svikit sin uppgift att sakligt informera.

Jag är ingen vetenskapsman, men jag vet utan minsta tvekan varför vi nu har mörker och vinter. Jag vet utan tvekan att mängden livets gas i atmosfären inte är orsaken till detta.

Jag har lärt mig att andelen livets gas i atmosfären är 0,03 %, en förvånande liten del med en så fantastisk effekt att vara grund för allt levande, varenda människa, grässtrå, allt. För att förstå den allmänt drabbande klimathysteri, att livets gas kommer att förinta livet på jorden, har jag informerat mig om fakta att livets gas CO2 är del av en atmosfär med 78,1% kväve, 21,0% syre och resten spårgaser, 0,9 % Argon, vattenånga, gammal CO2, fossilt CO2 och ny CO2. Där endast den nya CO2 med koncentration av (15 ppm av en miljon) kan påverkas av mänsklig verksamhet.

Spelar det någon som helst roll att mänsklig verksamhet kan påverka klimatet så oerhört lite som att 15 påverkar 1 000 000, en miljon? En enda brinnande tändsticka kan inte värma ett helt rum.

Även om all havsis smälter stiger inte havsytan. Fyll en kopp med vatten och lägg in en isbit. När den smälter ökar inte vattennivån. Landisen på Grönland växer i ett nytt köldrekord. Även om haven stiger med 1 mm per år tar det tusen år att stiga 1 m. Land höjs och sänks. Efter att ha pressats ned av 4000 m tjock is under senaste istiden sjunker Skandinavien i söder och höjs i norr utan att havet höjs. I Stilla Havet sjunker de av vulkaner skapade atollerna ihop utan att havet höjs. Deltaområden vid stora floders utlopp i haven sjunker ihop utan att havet höjs. Ett varmare klimat med mera av livets gas ger större skördar mänsklig föda. Kallt klimat dödar människor inte varmt. Färre människor än förr dödas av extremväder nuförtiden.

”Väder och klimat kan vi människor inte göra mycket åt utan vi måste helt enkelt anpassa oss”, skriver Professor Lennart Bengtsson, Sveriges internationellt erkända klimatforskare i boken ”Vad händer med klimatet. En klimatforskares syn på jordens klimat.”

Just det faktum, att atmosfären kan påverkas av människan i så oerhört liten grad och att det trots det har medfört en så omfattande och skrämmande kostsam hysteri, borde vara värt att debatteras. 

Hur kan det komma sig att t.ex. vuxna välutbildade civilingenjörer medvetet sprider hysterin? Jag förstår att de som är fast i karriären inte hinner tänka efter, men alla andra? Det är skrämmande hur en så avgörande stor fråga som den om framtidens klimat kan avgöras av en generation bortskämda skolkande ungdomar.  

Hur kan det vara möjligt att ett land som nyss lämnat fattigdom och elände genom flitigt arbete i världsledande företag, där man nyttjat avancerat vetande, plötsligt tappar vett och sans och låter sig ledas av klimatskojare inom politiken?

Varför skyddar inte gedigen utbildning från att drabbas av klimathysterin?

Är det utbildningens fel eller är det så att det ligger djupare som en följd av svenskens historia av lydnad inför överheten? Det är inte länge sedan folket tvingades stå och bocka med mössa i hand intör makten.

Det är inte mer än 20 år sedan svensken fick fullständig religionsfrihet.

Mera allvarligt för medborgarna är att klimathysterin beslagtagit skatteresurser för att minska landets utsläpp av CO2 och därmed åstadkommit brist på resurser för skola, vård och omsorg, hela välfärden. Var och varannan kommun tvingas nu att skära ned på stöd till dem som behöver mest, åldringsvården, skolan, hjälp till alla socialt utslagna. Nu fattas de miljarder som bekostat utbyggnaden av tusentals vindkraftverk som skulle minska landets utsläpp av CO2, de miljarder som bekostat solpaneler, de miljarder bidrag för elcyklar, bortkastade resurser när landets utsläpp, precis som andelen utsläpp i hela atmosfären, har ökat, inte minskat.  

Det är obegripligt hur den politiska grundpelaren i moden svensk historia, låtit sig fångas av skojare i en liten teknikfientlig sekt och deras fobi att återgå till medeltidens mörker, isolering, fattigdom, svält och elände.

Ett stort politiskt parti med ambition att vara statsbärande kan inte ledas av personer som saknar den kompetens och det omdöme som krävs och som låter sig förblindas av vanföreställningar om politiska motståndare, om internationell politik, om klimatet.

Sådana personer är farliga för hela samhället.

Hur farliga de är framgår av att de utan tvekan och utan minsta stöd från medborgarna helt sonika konfiskerar 8 miljarder av skatterna för vård och omsorg och skänker dessa till FN, IPCC;s Gröna Fond som politiskt styrs av stater av vilka flertalet inte är demokratier utan ofta korrupta skurkstater.

Såhär kan inte Sverige styras i fortsättningen.

Det enda sättet att göra den obegripliga hysterin begriplig är en offentlig debatt i media. Debatten är alldeles nödvändig och måste ledas av statens Svt1 mellan ett fåtal äkta klimatforskare ledd av pålästa journalister och inte den vanliga debatten med allmänt käftande.

Det måste klarläggas vilka faktiska vetenskapliga bevis som stöder tesen att CO2 kan skapa en klimatkatastrof och inte bara godta politiska gissningar i form av vetenskapliga modeller där den vetenskapliga grunden förvanskas i sammanfattningar gjorda av politiker i IPCC:s styrelse. 

Det måste klarläggas vilken nytta alla de tusentals miljarder skatter för att minska utsläpp av CO2 har åstadkommit.

Efter denna debatt måste det klarläggas vilket behov som finns för att fortsätta att använda skattemedel för att minska CO2-utsläpp.

Det måste klarläggas om det är nödvändigt att genom allmän beskattning av medborgare inskränka bilåkande, flygande, köttätande, resande, o.s.v.

Det måste klarläggas om befolkningen godtar att resurser tas från skola, omsorg, välfärd för att överföras till FN, IPCC i verkningslösa försök att minska halten CO2 i atmosfären.

Riksdagen har inte förmått genomföra en sådan klarläggande debatt om klimatet beroende på okunnighet i ämnet och en rigid politisk låsning till gissningar om framtidens klimat i form av IPCC:s modeller. Riksdagens rigida låsning är också en följd av att media vägrat utföra sin skyldighet att informera sakligt om faktisk vetenskaplig forskning istället för att låta lekmän trivialisera informationen om klimatet. Därför måste det till en ny sorts debatt där verklig klimatforskning som utförts i konkreta verifierade försök grundar de politiska beslut som tvingar befolkningen till eftergifter om klimatet.

Politiker måste inse att de inte kan tiga sig igenom problemen för att rädd landet från kommande politiskt kaos.

Bernd Stymer

PS. Förord till media.

Medias vägran, att offentligt debattera invändningar till påståenden om klimatkatastrof beroende på andelen CO2 i atmosfären, hör hemma hos Stalin, Adolf, Mussolini men inte i vår demokrati.

Ingen förnekar att klimatet ändras. Det har det alltid gjort och kommer alltid att göra. Det som måste debatteras offentligt är frågan om människans verksamhet medför en snar klimatkatastrof genom ökat utsläpp av CO2 och om människan kan påverka klimatet genom att minska detta utsläpp.

Erkända klimatforskare vittnar om att de inte får offentligt kritisera de av IPCC lanserade gissningar i form av s.k. modeller om framtida klimat.

Det betyder att även denna min artikel inte kommer att publiceras, men jag skriver trots det i förvissningen om att Internet gör att mina tankar sprids trots allt motstånd från media och politik

Det här inlägget postades i Gästlistan, Klimatbluffen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

28 svar på Svensk politik i klimatets skugga.

  1. Samuel af Ugglas skriver:

    Alldeles utmärkt inlägg Bernd men en stilla undran, hur hade Du tänkt att sanera det skattefinansierade SR/SVT?
    Proppfullt av samhällsomstörtande Sverigehatare!

    • Jan Andersson skriver:

      Jag kan svara: genom att dra in anslagen. Varje frisk vuxen medborgare i Sverige måste läras och uppmuntras att försörja sig själv utan bidrag från det allmänna.

      För SR/SVT:s del skulle de flesta av de anställda få lämna sina jobb, saknade av ingen, och de övriga som kanske vill fortsätta se till att få finansiering för de program som annonsörena ansåg vara säljbara. Någon Public Service finns ju ändå inte; vill man fortsätta med den tunga vänsterpropagandan så måste någon vänsterorganisation betala för det, vilket verkar ytterst långsökt; hela vänsterns existens bygger på att någon annan skall betala.

  2. Göran skriver:

    Hur ska en debatt gå till mellan klimatrealister och klimatalarmister? Varje part lämnar all information som de vill ta upp till den andre parten. Tid ges för varje part att gå igenom den andre partens information. När det är klart ska ingen ny information tas in. Sedan håller man en debatt. Debattledaren kan ställa en fråga och sedan ger parterna sin syn på det. Allmänheten ska kunna ställa frågor. Debatten kan delas upp i kategorier. Debatten kan således ske flera gånger så att varje kategori får en ordentlig genomgång.

    Kommer detta att ske? Nej. Aldrig.

    • Åke Sundström skriver:

      Men förklaringen till att sådana samtal inte kommer till stånd har ju sin förklaring i politiseringen av våra universitet. Med politiska överrockar i sina styrelser blir all forskning som ifrågasätter viktiga politiska doktriner omöjlig.

      T ex klimatdoktrinen. I USA med sina privata universitet är diskussionen friare och klimatskeptikerna betydligt fler än i Europa. Du har rätt i att seriösa diskussioner är nära nog omöjliga i dagens Sverige, politrukerna är ständigt på sin vakt. Men inse också vad som orsaken till dessa låsningar.

      • Mats Jangdal skriver:

        De har problem även i USA. Det finns exempel universitet som har bestämt att studenterna inte ska utsättas för oroande utsagor av vare sig lärare eller gästföreläsare.

        • Åke Sundström skriver:

          Visst, men undantagen bekräftar min huvudregel, den håller även om det givetvis finns exempel på stolligheter även i USA. .Och en viktig skillnad är att dessa undantag ofta är produkten av enskilda individers övertramp, men däremot sällan utgår från politiska maktcentra. I Sverige är det tvärtom: allt styrs uppifrån. Storebror bestämmer!

          Jag är för övrigt ganska säker på att även du vill befria svenska forskare från dagens tvång att anpassa sig till politiska doktriner, att aldrig ifrågasätta vare sig genusteorier, klimatlögner eller någonting annat som statens renlevnadspoliser betraktar som heligt eller i varje oförenligt med vad som öppet kan få sägas.

          • Mats Jangdal skriver:

            Av vad jag läser från USA tror jag det är värre än du anser. Det har enligt uppgift gått fort utför.

            Självklart är vi ense om att befria forskningen från storebror och pk-ismen!

            • Åke Sundström skriver:

              Hoppas dina uppgiftslämnare har fel. Och menar dessa också att strukturen, med enskilda övertramp i stället för statlig dirigism, har förändrats? Det vore illavarslande.

              • Mats Jangdal skriver:

                Ja, det har tydligen förändrats på vissa håll. Allra tydligast på universitet som ägs av delstaten Kalifornien. Inte så oväntat.

                Men allt som händer i Kalifornien får stor mediabevakning, så det är välkänt över hela USA.

                • Åke Sundström skriver:

                  Vad som händer Kalifornien behöver vi inte vara så oroliga för, eftersom tänket i resten av USA dessbättre är ett helt annat. Gissar att vi kan enas om att Sverige ligger i världstoppen när det gäller statligt styrd opinionsbildning och maktlojala media som uppmuntrar munkavlekulturen.

                  • Mats Jangdal skriver:

                    Tror vi ska vara ganska oroliga över vad som sker i Kalifornien, för stora delar av det demokratiska partiet styrs därifrån.

                    Men Sverige är kanske i bästa fall trea, efter Nordkorea och Kuba.

  3. Stefan Eriksson skriver:

    Här är vår ” mister green deal ” som smider planen om hur Europa skall bli en ”föregångare” i nedmonteringen av industri och tillväxt som garanterar vårt välstånd.
    https://www.zdf.de/nachrichten/zdf-morgenmagazin/bruessel-und-der-green-deal-100.html

    Så smått ställs frågan om vem som skall betala, och den frågan finner jag mer än berättigad.
    1000 mrd. Euro, det blir 11 000 miljarder Skr. Finns det ”skuldväxlar” till det beloppet att belåna öht.

    Det blir framtida generationer som får äran att betala det här ”kalaset”. Undrar jag om det är någon som upplyst dem om detta?

    • Jan Andersson skriver:

      Om man inte hittils har insett att ett Swexit är nödvändigt, så borde denna makalösa penningrullning avslöjz för alla och envar att EU inte längre håller på med försiktig och klok samordningspolitik, utan är en grupp fullständigt rabiat vansinniga vänsterextremer som skall göra sig själva odödliga i samma genre som Karl Marx och Adolf Hitler.

      • Åke Sundström skriver:

        En viss överdrift, Jan. Glöm inte att EU:s låtsasparlament har en borgerlig majoritet och att EU:s mäktigaste person är den tyske kristdemokraten Merkel, visserligen i grunden kommunist men dock vald att leda ett förment konservativt parti.

        Och vad annat än den föreställningen – om EU som ett vettigare alternativ än svenska socialdemokrater – var det som fick våra egna borgerliga partier att lobba för en anslutning (Einschluss!).

        Sant, sönderfallet i Bryssel har gått längre än någon kunnat föreställa sig, det är först under senare tid som ditt betyg ”vansinniga vänsterextremer” har fullgod täckning. Men trots det är uppslutningen i Sverige kring EU fortfarande obegripligt stark.

        Våra libertarianer, KLP, har ju först helt nyligen satt ner foten, väl sent på dagen kan man tycka, men bättre sent än aldrig och kanske början till ett omtänkande även bland moderater, SD-are och andra icke-socialister. Hur blinda kan ni vara, Kristersson och Strömmer?

        • Stefan Eriksson skriver:

          Inget ”petimetrande” här inte, men det heter ”anschluss”.
          ”Einschluss” kan ju tänkas hänga samman med ordet
          ”Eingeschlossen” som ju då översätts till Svenska ordet
          ”inspärrad”.

          Och helt fel är det ju då inte, då ett medlemskap i EU, kan väl likställas med att vara inlåst i ett dårhus. (”Klappsmühle”)

    • Ivar Andersson skriver:

      Energiewende kostar. Tysk miljardhjälp inför avveckling av kol
      https://www.nyteknik.se/energi/tysk-miljardhjalp-infor-avveckling-av-kol-6984394

      • Åke Sundström skriver:

        Ny Teknik har bytt fot, från en tidigare ganska hederlig journalistik till att numera springa kraftbolagens ärenden.

        Att bidrag delas ut till höger och vänster säger ingenting om vad stängningen av ett antal kolkraftverk egentligen kostar. Troligen ingenting alls, eftersom alternativen, t ex rysk naturgas, är obetydligt dyrare. Däremot blir det kanske inte helt gratis att stänga ner också alla kärnreaktorer, det som Energiwende handlar om. Men så länge det finns stora elöverskott i grannländerna, inte minst i Sverige, är inte heller det något större bekymmer.

        Våra Pravdakopior håller sig lydigt till maktens tolkningar. Och vem förväntar sig att svenska reaktorkramare någonsin kommer att inse hur i grunden fel de alltid har haft? Hannes Alfvén var ett undantag.

  4. Anders Rydén skriver:

    Något tokigt är det kanske med miljön ändå.
    Men jag tror inte orsaken är ökad co2 i atmosfären.
    Snarare är det en symtom.

    Om man jämför flygfoton från 60 talet mot dagens inser man att det har skett en enorm förändring.
    Denna förändring är global.
    Ett exempel, forskare har konstaterat att de ökade skogsbränder bland medelhavsländerna beror på förbuskningen som har skett där.
    Folket har lämmnat gårdarna för fäfot och flyttat till städerna.

    Så kanske det som många tolkar som klimatförändrigar egentligen beror på att vi har för få mular som sköter om våra landskap och för många människor har flyttat till städerna?

    • Samuel af Ugglas skriver:

      Vänta bara till den inhemska produktiviteten faller ännu mer och produktionen måste kompletteras med ännu större importer. Då blir svenska folket prisgivet till främmande exportörer som säkerligen inte prioriterar oss.
      Bara att återupprätta ett försummat jordbruk får mig att rysa när de som ”bestämmer” sitter i ett varmt och tryggt boende i städer och kommenderar trupperna som inte finns.

  5. Åke Sundström skriver:

    Välkommen till skeptiker-gänget, Bernd. Vi verkar vara eniga om det mesta, här bara ett par påpekanden.

    Du ställer pressen till svars för att felinformera, men det är ju korrupta klimatforskare som producerar och kolporterar de falska hotbilder som hamnar på tidningarnas förstasidor. De största svenska skurkarna återfinns i den vår Kungliga Vetenskapsakademi, KVA. Där dessutom en förment skeptiker, professor Lennart Bengtsson, var medförfattare till deras första IPCC-hyllande rapport. Denna ersattes visserligen senare av en mer korrekt analys (ingen åsikt alls!) – men likväl med ett förnyat godkännande av den första klimatpolitiken.

    Detta är förstås forskarfusk i kubik! Och en skandal som möjliggjorts av alla övriga berörda forskares kollegiala tystnad. Ingen av dessa har haft kurage att yttra sig – utom de allra kunnigaste: professor Gösta Walin, som i evigheter varit både klimatskeptiker och kärnkraftskritiker samt professor Gösta Petterson, som skrivit en bra bok, men sällan citeras. Även Mats Jangdal som driver denna blogg är, som du säkert märkt, väl påläst i ämnet.

    När det gäller FN skriver du inledningsvis att ”världsomspännande krafter sprider falska prognoser om räddning i syfte att berika sig genom frihandel under en världsregering”. Men FN-byråkraterna vill inte alls ha frihandel, de vill själva ha makten, chefa över ett ny variant av Sovjets planhushållningsdepartement (GOSPLAN).

  6. Mats Jangdal skriver:

    @Åke Sundström skriver:
    2020-01-18 kl. 11:07
    Spelar ingen roll om man tror att de representerar folkviljan eller ej. De är ledande opinionsbildare. Därmed skapar de ”folkvilja”.

    • Åke Sundström skriver:

      Yes, i Kalifornien – men inte i resten av USA. Majoriteten av amerikanerna är övertygade frimarknadsvänner, liksom Kennedy-klanen. Kommunister som Pelosi och Sanders kommer nog inte att kunna förändra den saken, även om Trump mot förmodan skulle förlora i November, av helt andra skäl än hans prokapitalism.

      • Mats Jangdal skriver:

        Men Schwarzenegger är ingift i Kennedy-klanen och de är sedan länge med och styr i Kalifornien. Deras politik sprids av riksmedia över hela unionen. Kennedy-klanen, även delen i öst, är idag mycket mer öppet vänster än på Johns tid. Tacka Ted och familjens kvinnor för det!

        • Åke Sundström skriver:

          Du kan ha rätt i att även delar av Kennedy-klanen rört sig vänsterut, men detta underlättar knappast en seger i November eller i efterföljande kongressval.

          • Mats Jangdal skriver:

            Där är vi helt ense! Demokraterna verkar slå knut på sig själva i en populism som avviker kraftigt från amerikansk tradition.

            • Åke Sundström skriver:

              Så bra! För visst är det den frihetliga amerikanska traditionen som ger anledning till optimism, trots dagens vänsterpopulistiska mörker.

              Vi kan nog t o m av liknande skäl vara försiktigt förhoppningsfulla om vår egen svenska framtid, trots att allt kan verka kört.

              Det finns gränser som även de trognaste gammelsossarna vägrar överskrida. Som LO-medlemmarnas flykt till SD så tydligt visar. Jag vågar t o m påstå att S-epoken i svensk politik är över. Det är värt att hurra för. Nu är problemet ”bara” att L och C tills vidare håller liket vid liv.

Kommentarer är stängda.