Elöverskottets storlek, än en gång

Dagens gästskribent är Åke sundström


Mitt i det tröttsamma testuggandet händer det att någon höjer rösten och berättar att kejsaren är naken. Som nu det här med ”elbristen” – råder det ”brist” på elkapacitet, som elbolagen, Svenskt Kraftnät och media dagligen förkunnar? Eller är det tvärtom ett gigantiskt elöverskott vi har att tampas med, som jag själv i en smärre evighet hävdat?  


I dag kan vi glädjas åt att Affärsvärlden, i en krönika av Per Lindvall, hugger huvudet av skam genom att precisera elöverskottet till ca 25 TWh, nära nog halva kärnkraftskapaciteten. Han visar också att elpriserna (i producentledet) sedan andra halvan av 2018 fallit från omkring 50 öre per kWh till under 10 öre i dagsläget. Ett historiskt ras på inte mindre än 80 procent! Men Coronaviruset har tillfälligt förvärrat situationen, så därför överdrivs trenden i detta korta perspektiv. Jag nöjer mig därför med skattningen att priset trendmässigt halverats till nivåer runt 25 öre. 


Men faktum är att även dessa skräcksiffror är en skönmålning. Lindwall gör nämligen ett allvarligt metodfel och även ett mindre redovisningsfel. Han bortser (som nästan alla) från att statliga subventioner snedvrider marknaden till förmån för elsektorn. I samhällsekonomiska kalkyler skall alltid subventioner och omotiverade straffskatter ”räknas bort”. För det andra, så definierar han elöverskottet som skillnaden mellan elproduktionen och den svenska elförbrukningen. Mer korrekt är förstås att jämföra dagens produktionskapacitet (ca 180 TWh) med hur mycket el som  efterfrågas vid konkurrens på lika villkor (ca 120 TWh enligt min mening).   


Om man korrigerar för dessa två felkällor mer än fördubblas Lindvalls överskott till cirka 60 TWh. Ett för nomenklaturan förfärande faktum, som de säkert antingen försöker förtiga eller på annat sätt misstänkliggöra. Men tack ändå Per, det har varit ensamt att i åratal hävda det du nu bekräftar – och som ingen annan lär kunna vederlägga eller ens vilja diskutera på grund av ämnets karaktär av politisk dynamit. Det är Tage Erlanders äreminne och Curt Nicolins rykte som står på spel inför historiens domstol. Halvgudar som dessa försvaras ofta med näbbar och klor. 


Därför har sanningen fått vänta i två decennier (jag skrev en bok om saken 2002). Som en följd också av ökad statlig styrning av universiteten; rädda vetenskapsmän undviker gärna sanningar som arbetsgivaren ogärna vill höra – även om motiven oftast ”bara” handlar om att stötta de egna doktoranderna till tjänster och/eller statligt forskarstöd. Det ligger en förklarande poäng i att Lindvall inte innehar någon docentur eller professur. Fast visst skulle man kunna gissa att även Affärsvärldens nye chefredaktör, Peter Benson, kunde ha en och annan synpunkt att anföra, av hänsyn till sina annonsörer. Men jag gissar att han avstår, eftersom han har ett gediget (men inte odelat framgångsrikt) förflutet som fri analytiker att värna.  
Åke Sundström  

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen, Gästlistan och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

20 svar på Elöverskottets storlek, än en gång

  1. Stefan Eriksson skriver:

    Jag tycker nog att elbolagen, Svenska kraftnät, media, och större konsumenter. ändock är ganska noga med att poängtera befarade effektbrister i elnätet. Det är vad som avses i resonemang kring uttrycket ”kapacitetsbrist”.
    Samband mellan effekt och energi finns ju, och det är faktorn effekt i den ”formeln” som skapar tveksamhet om systemets robusthet.
    Vi får lov att börja i den ändan när framtidens elenergiförsörjnings vara eller inte vara diskuteras.
    Då är vi en bit på väg, och kan därefter vidtaga de åtgärder som behövs för att just upprätthålla en jämn, långsiktigt stabil, och förtroendeingivande produktion av el.

  2. Mats Jangdal skriver:

    Kul at du får medhåll i medströmsmedia om elöverskottet! Kanske debatten kan bli mindre polariserad.

    • Åke Sundström skriver:

      I och för sig har det räckt med att få medhåll av dig och andra här på Frihetsportalen. Men visst kan vi nu stå inför ett genombrott, ett s k paradigmskifte. Väldigt sent omsider!

      För sent för att förhindra de stora ekonomiska förlusterna som byggena av obehövliga reaktorer och vindsnurror medfört. Men inte för sent för kravet att dessa förluster skall betalas av dagens vuxengeneration, inte av våra barnbarn. Kriget mot framtidsimperalismen återstår! Liksom nödvändigheten att återupprätta ett reellt folkstyre, när dagens partier förvandlad demokratin till en faktisk diktatur.

  3. Jan Andersson skriver:

    Du måste nog förklara tydligare hur tillgänglig elkraft och elpris hänger ihop. Jag fattar inte, som jag ser det är tillgänglig elkraft när och där jag behöver den, och vad den kostar två helt skilda saker. Självklart måste elproducenterna få kostnadstäckning och vinst, men hur kan det hänga ihop med produktionsmetoder, och tillgängligheten på en så lätt förutsäjbar marknad?

    Elkraft är fundamentalt nödvändig i ett modernt industrisamhälle, och det finns inget alternativ. Jag förstår naturligtvis att jag som liten slutkonsument alltid måste betala vad det kostar att framställa elkraft och leda den till mitt hus eller företag. Och jag kan inte välja något annat alternativ, det förekommer alltså ingen konkurrenssituation. Elkraft är lika nödvändig som luften vi andas och som koldioxiden för växterna.

    Det har fungerat mycket bra under lång tid, och varit den viktigaste faktorn i Sveriges framväxt som framstående industrination. Och priset har varit rimligt för denna otroliga service, åtminstone innan miljörörelsen började tafsa på elproduktionsmetoderna för att tjäna billiga väljarpoäng.

    En stark stat ser till att det finns elkraft till alla och att priset är rimligt och naturligtvis utan lömska skatter och avgifter för att betala miljörörelsens ystra krumsprång. Staten kan inte belasta varken elkraft eller luft med pålagor för att minska användningen, det är en fullkomligt sjuk tankegång om man inte i praktiken är ute efter att avveckla landet till förmån för tigerstaterna i öst.

    Och man kan naturligtvis inte räkna fram hur stor överkapacitet som finns mellan tillgänglig och använd elkraft som ett genomsnitt per år. Måste Sverige köpa elkraft utifrån under vissa perioder så har vi givetvis en egen brist just då. Om man måste neka ett företag att få köpa el i den mängd de önskar så har vi givetvis för dålig elproduktion, alltså en brist.

    Och varför nämner ingen elbilseländet, som kraftigt kommer att öka belastningen på elproduktionen eftersom de framtida bilisterna naturligvis inte kommer att finna sig i att bilen bara laddas när det råkar finnas ett överskott på elkraft till sin lagstadgade ”smarta” elbox. Om alla tvingas ha elbil så kommer det en söndagkväll när alla laddar fullt att behövas lika mycket elkraft bara till elbilarna som vi redan producerar idag i hela landet.

    Hur kan förresten andra länder med produktionsmetoder som inte tillåts i Sverige plötsligt godkännas som leverantörer? Vad händer om de behöver sin el själva eller säljer den till någon annan som betalar bättre? Var tog Sveriges starka oberoende vägen?

    Det är alldeles nödvändigt att alltid ha en överkapacitet i svensk elproduktion att ta till under de kallaste februarinätterna och för att kunna lova investerare att elförsörjningen inte blir ett problem om de vill etablera nya verksamheter och anställa personal. Med minsta möjliga politiska inblandning av omotiverade ”känslor” baserade på monumental okunnighet blir det dessutom billigast och bäst.

    Priset för elkraften måste jag som konsument alltid betala, men i Sverige blir det i vilket fall inte dyrare än i något annat land om staten låter bli att utpressa befolkningen som en maffiaboss. Och jag varken vill eller kan välja bort elkraften, den livskvalitet som den bara till belysning och kylförvaring skapat för alla kan inte ersättas med något annat.

    • Åke Sundström skriver:

      Ursäkta Jan, men jag har varken lust eller ork att förklara för femtielfte gången och kan förvånas över att du inte ens tror på vad Affärsvärlden så väldigt tydligt skriver, fullt med figurer och siffror. En nästan lika brutal sågning av svensk energipolitik som min egen skrift från 2002, Kärnkraften har gjort Sverige fattigare.

      Och vem i all världen har föreslagit något som dumt som att ”välja bort elkraften” eller bestrida att elen ”för belysning och kylförvaring” vore svår att ersätta med något annat.

      Vad jag hävdar är ju ”bara” att elen är alldeles för värdefull och dyr för att förslösa på något så trivialt som att värma våra bostäder. Att vi likväl i ett halvt sekel ägnat oss åt just detta, är i grunden en följd av Erlanders och Palmes naiva klockartro på Lenins tes om elens magiska egenskaper. Katastrofen har varit att även de borgerliga partierna (med Fälldin som ganska ensam opponent) omfamnat samma marxistiska tankegröt.

      Varken KVA (den kungliga akademin) eller IVA (ingenjörerna) har förstått detta väldigt elementära, att en hög elförbrukning är RESULTATET av det välstånd som skapas av ett effektivt näringsliv med hjälp av marknadsekonomisk förnuft, d v s optimal resursanvändning.

      LIka ovetande verkar alla ”sakkunniga” vara om att kärnkraft och kolkraft prismässigt är siamesiska tvillingar, kostar ungefär lika mycket. Ett totalt mörker, med andra ord – som kullkastar allt prat om Sverige som en kunskapsnation. Vi är däremot framstående i konsten att leva gott på barnbarnens bekostnad, utan nämnvärda protester från våra maktlojala (korrupta) ekonomiprofessorer. .

  4. Kristian skriver:

    ”efterfråga[n] vid konkurrens på lika villkor” känns som någon som behöver en hel del förklaring utöver ”enligt min mening”!
    Annars blir det lätt som när feminister och likasinnade säger ”jag orkar inte diskutera med dig, det finns hela bibliotek du kan läsa.”

    Jan Andersson har flera utmärkta frågor, men jag upprepar en av dem: ingår ”elbil för alla” i denna ”efterfrågan”?

    • Åke Sundström skriver:

      Vid konkurrensneutral energibeskattning, t ex en energimoms lika för alla, är det svårt att se en lönsam framtid för elbilen, i varje fall inom överskådlig tid.

      Lindvall och Affärsvärlden har nöjt sig med att studera historien och avstått från att göra några prognoser. Men såväl enligt deras som min analys finns det väldigt gott om utrymme för elbilar eftersom elöverskottet i dag är så stort. Frågan är förstås om sådan satsning är samhällsekonomiskt motiverad? Mitt svar är nej.

      Elbilen är en biprodukt till klimathysterin, som alla i detta forum tar avstånd från, på mycket goda grunder. Även du, Kristian? Affärsvärlden tiger om klimatet men Lindvall är underförstått kritisk och hans slutsatser om energipolitiken är entydiga och bekräftar min två decennier gamla analys från 2002.

      Sent omsider! Sanningen sparkar, som min superhederlige ekonomilärare brukade predika
      när han undervisade om forskaretikens hårda, men i dag sorgligt bortglömda, krav. Libertarianismen är i grund och botten en morallära, det ekonomiska är bara tillämpningar.

      • Stefan Eriksson skriver:

        Elenergi utan erforderlig/önskvärd/nödvändig styrka är enligt min mening helt värdelös. Saknar värde! Inget intressant! Totalt kass!
        I skenet av den betraktelsen är ett elenergiöverskott motsvarande 25 TWh. / år helt och fullt ointressant.
        Och det är också effektbalansen som gång på gång förs på tal.
        Och det är bra, för om inte annat kan ”Nisse i Hökarängen” kanske reflektera över vad effekt innebär, vilken betydelse den har, och till och med,, kanske,,, bilda sig en uppfattning om vad ”styrkan” hos den levererade produkten är värt.
        Då,, är min förhoppning att Nisse INTE ger sin röst vid nästa riksdagsval till politiska sammanslutningar som förordar slumpkraft i elsystemet.

        Men, snart lär alla elkonsumenter få ett brev på posten, där priset på effekt lär framgå, framförallt den effekt som konsumenten är villig att avstå från.
        Hur många blir lurade i det förfarandet?

        Effektransonering!
        Bättre ord finner jag inte på detta skamlösa förfarande.
        Inte värdigt ett land som kallar sig industrination.

        • Ivar Andersson skriver:

          Tidigare såldes Effektransonering som smarta elnät. Priset höjs så att efterfrågan på el anpassas till produktionen. De fattiga ska inte ha råd att köpa el så att efterfrågan minskar.

          • Åke Sundström skriver:

            Men handel med effekt är ju en helt normal princip i en marknadsekonomi.och med den skulle allt tal om effektbrist tystna. Svenska Kraftnät är en av många politiskt styra myndigheter, som genom att INTE använda detta instrument lurar väljarna att på valsen om ett elöverskott. .

            De ”fattiga” skulle bli mindre fattiga om Svenska Kraftsnät skötte stamnätets optimering proffsigare och slutade att smöra för de politiska makthavarna. Myndigheten har helt förlorat sin legitimitet. I en rättsstat skulle GD:s ha åtalats för grovt tjänstefel, eftersom vederbörande svikit sina sanna uppdragsgivare, väljarna.

            • Stefan Eriksson skriver:

              Jag får ta Svenska kraftnät i försvar här. De kan inte uppbringa effekt i stamnätet. Det är elproducenten som har den uppgiften. Sedan har våra politiker med sitt batteri av styrmedel sett till att effekt skall ransoneras.
              Där har väljarna möjlighet att påverka utvecklingen, men först måste kravet på politiker vara att hålla sig till sanningen när de kommenterar svensk elförsörjning.

              • Åke Sundström skriver:

                Jo, det är precis det dom kan, t ex genom betala ett elslukande företag en slant för att stänga ner en timme eller en vecka. Då kan elen levereras till den del av landet där efterfrågan på effekt är större än vad de lokala elnäten klarar av att leverera. Effekthandel, med andra ord. För ovanlighetens skull
                är det inte ”våra politiker” som skall klandras utan en inkompetent myndighet.

                I dagens SvD medger f ö Kraftsams GD att det ”egentligen” inte råder någon ”elbrist”. Hon skyller på bristen på stabilitet (spänning), men ljuger förstås. Det är Vattenfalls beslut – , efter en vink från Rosenbad, inget regeringsbeslut så¨vitt jag vet – att lägg detta kraftverk i malpåse som som skapat de ”ogentliga” problemen.

      • Kristian skriver:

        Tack för svar!
        Nej, klimathysteri har jag ingen plats för i mitt liv.

        Det torde vara klart att mycket skulle se annorlunda ut om vi inte hade ideologisk styrning och långt driven centralisering.

        (Vore elbilen så mycket bättre än annat, så hade den tagit över vid det här laget. Att den inte gjort det – trots starkt stöd från eliten – torde ge upphov till en del funderingar.)

  5. Samuel af Ugglas skriver:

    Är det inte så Åke att, ”politikerna” och deras tjänstemän har tagit ”ELEKTRICITETEN” till hjälp för att plundra oss på pengar? Allehanda avgifter och skatter som de försnillar utom synhåll för hela svenska folket.
    Det politikerna sysslar med är enligt mina begrepp så långt ifrån ekonomiska lagar som jag kan tänka mig, bland annat om marginal nyttan. Socialisterna vägrar att acceptera att när ett levande väsen, människa, djur eller andra organismer är mätta äter de inte mer. När man ätit sig mätt och proppar i sig ytterligare har man klart överskridit marginal nyttan. För en socialist en fullständig gåta.
    Jag har mitt stående inlägg här på Frihetsportalen som jag hittat och som säger det mesta: http://everykindapeople.blogspot.com/2017/11/i-vantan-pa-kalkonen.html
    Undrar i vilken omfattning elbilarna utanför hybridtekniken dvs utan tillskott av petrokemisk energi kommer att breda ut sig. Kan ens 1/2 Sveriges bilbestånd användas, drivas med ”plug-in” teknik?

    • Stefan Eriksson skriver:

      När ”skattebasen” bensin/diesel är (som Ni ibland beskriver saken) ”utplundrad” och blott ett minne, är det knappast en kvalificerad gissning att också plug-in tekniken får känna på fiskus och ett ”kilometerskattesystem”.
      Nuvarande regering har det uttalade målet att halvera personbilstrafiken, och den skall vara få, väldigt rika förunnat.

    • Åke Sundström skriver:

      Visst blir vi plundrade, både inom synhåll och utom. Bra liknelse om marginalnyttan, låt vara att man inte så lätt blir proppmätt på annat än livsmedel. Om elbilarna vet du vad jag anser. Har tidigare berömt kalkonhistorien, undrar bara vem Berit är? Kanske någon dig närstående?

  6. Stefan Eriksson skriver:

    Energi är ett omstritt tema där också ekonomiska analyser förlorar värdet till förmån för politik.
    https://afp.omni.se/pompeo-opens-way-for-tougher-sanctions-on-russia-germany-pipeline/a/JoVWw7

    • Mats Jangdal skriver:

      De skyller på rysk aggression, men det är den amerikanska deep state och MI-komplexet som står för huvuddelen.

      • Stefan Eriksson skriver:

        Vad är ”MI-komplexet”?
        Miles Institut ? kanske?

        Så,,, för att vara snäll, så handlar det faktiskt inte ens om politik, utan om ordinärt ”tjuv och rackarspel”, på den internationella arenan.

        • Åke Sundström skriver:

          Gissar att Mats syftar på det Militär-Industriella komplexet. Fast jag är inte säker på att man kan göra troligt att USA:s MI ”står för huvuddelen” och att alltså den ryska motsvarigheten är, om inte ett oskyldigt lamm, så i vart fall mindre aktivt eller framgångsrikt. Men kanske Mats har en trovärdig källa, utan att här nämna eller länka till vederbörande, när han nu inte ens använder försiktighetsordet ”troligen”.

Kommentarer är stängda.