Dagens gästskribent är Klaus Bernpainter, Mises Svenska. Jag lånar utan att fråga.
Den 24:e mars ska du trycka på knappen Ja eller Nej angående det så kallade Återhämtningspaketet på 8 000 miljarder kronor som Stefan Löfven med tvivelaktigt mandat har ”förhandlat fram” för svenska folkets räkning. Avtalstexten är lång, men kort och gott går den ut på att svenska skattebetalare i runda slängar ska betala 180 miljarder kronor till de budget-utmanade staterna Portugal, Spanien, Italien och Grekland för blidka dem i deras medlemskap i EU.
Låt mig inför detta påminna dig om att du är förtroendevald för att i riksdagen representera väljarna i din valkrets, en av 29 valkretsar i landet. Du är inte vald för att representera EU. Du är inte vald för att representera Italien. Ja du är egentligen inte ens vald för att representera ditt parti – utan dina väljare.
I detta FÖRTROENDE-uppdrag ingår att främst värna dina väljares intressen och skydda deras surt förvärvade skattemedel. Om du avser att trycka Nej har du antagligen redan en god känsla för ditt uppdrag. Om du avser att trycka Ja vore det klädsamt att först tala med några av dina väljare för att höra efter om de vill att du ska skicka deras pengar till Bryssel och Sydeuropa eller om de hellre vill se dem göra nytta hos till exempel gamla och sjuka i deras egen valkrets.
180 miljarder kronor. Det är en bunt med 100-lappar lika tjock som avståndet från riksdagshuset till Linköping.
Nu är det hela dock så listigt upplagt att det ska betalas av först från 2028 och ända till 2058! Praktiskt nog efter att förhandlaren Stefan är pensionerad från sitt uppdrag. Och praktiskt nog att det blir dina barn och barnbarn som får betala.
Utslaget på dessa 30 år blir beloppet inte alltför betungande, men det är inte beloppet som är problemet här utan att det införs en ny princip. EU utnyttjar Covid-19 för att genomdriva något man velat göra länge men inte kunnat: Direkt beskattning av EU-ländernas medborgare. Här kom nu ett gyllene tillfälle att äntligen kunna runda nationalstaterna.
Det är betydligt svårare att införa en ny beskattningsprincip än att när den väl är införd höja skattesatsen successivt. Det finns en pedagogisk parallell i den amerikanska historien. Den amerikanska konstitutionen för den federala staten USA (motsvarande EU) författades 1787 men den medgav inte direkt beskattning av delstaternas (motsvarande Sverige, Tyskland, etc.) invånare. Dock gjordes detta då och då ändå, men år 1895 förklarade högsta domstolen slutligen att direkt beskattning från federal nivå är konstitutionsvidrigt. Det löstes år 1913 genom ett smidigt tillägg till den federala konstitutionen och vips var det grönt ljus för direkt beskattning. En ny princip var etablerad. Den federala beskattningen började från låg nivå men har nu idag vuxit till att utgöra 55-60 procent av den totala skattebördan!
Detta är ett typiskt mönster, att centralmakten tränger ut de underordnade, och vi kan förvänta oss att EU:s beskattning av Sveriges medborgare med tiden kommer att överstiga svenska statens.
Slutligen bör sägas att ingen stat kan ”återhämta sig” genom bistånd. Det finns inget exempel på när det har fungerat. Det som behövs i Sydeuropa är strukturella förändringar och budgetdisciplin. Bistånd förtar incitamenten för sådana nödvändiga åtgärder och gör alltså ont värre. Däremot är administrationen av en pengapåse på 8 000 miljarder ett drömläge för Bryssel att kunna växa på medlemsstaternas parlaments bekostnad.
Blir det JA till mer makt åt Bryssel och dina väljares pengar i sjön?
Eller blir det NEJ och ett värnande av resterna av vår suveränitet?
PS. Du medborgare som har möjlighet, passa på att delta i Frihetsmarschen i Stockholm nu på lördag 20 mars. Då kan du bland annat kräva stopp för återhämtningspaketet./Mats
Det mesta inom EU är spenderade för spenderandets skull och inte för nyttan. Det är lite märkligt att varje land inom EU klarade sig på egenhand innan EU. Medborgarna i respektive land klarade sig på egen hand.
Samma sak kan vi säga om myndigheter. Är det inte märkligt att vi tidigare klarade oss utan det mesta av de cirka 450 statliga myndigheter vi har i Sverige.
Rent praktiskt så fungerar all denna stöld från folket på följande sätt. Jag har ett bra hus. Grannen har ett dåligt hus. Nu kommer EU eller svenska staten och säger att grannens hus måste förbättras. Det görs genom att de tar delar från mitt hus och sätter på grannens hus.
Det är således så, att det alltid handlar om att tära på friskt resurser för att ge till dysfunktionella verksamheter. Den som sköter sig ska ge till den som missköter sig; underhålla huset mot att inte underhålla huset.
Att beskatta sådant som kan ge nästan alla människor ett incitament att utveckla sig och sin verksamhet är direkt och brutalt kontraproduktivt. Hög skatt på ”livsmedel” som el och bränslen likaså, eftersom det är nödvändiga förnödenheter i alla verksamheter utan undantag. Redan på femtiotalet skämtade man i serietidningen Kalle Anka om att det optimala vore skatt på luft. Det har vi också fått nu, fast luft kallas klimat.
Det är samma idioti som att vi betalar enorma summor pengar till klimatfonder .
En ”riksdagsledamot” bryr sig inte om vad väljarna vill. Väljarna har ingen möjlighet att avsätta honom/henne!!!
Riksdagsledamöterna följer partilinjen annars blir de inte omvalda. Väljarna är bara röstboskap och det är partiledningarna som bestämmer genom att hota med partipiskan.
Tydligen röstade riskdagen för Agenda 2030 nån gång före nyår… Kristersson och Damberg satt i TV ju och var helt överens i vissa frågor… De goda tiderna är tydligen förbi..
Agenda 2030 är en globalistisk agenda och Ulf Kristersson är en globalist, vilket även Damberg är.
I mina ögon, en ganska tydlig signal att Ulf Kristersson är en socialist som bara leker opposition. Det spelar ingen roll hur folk röstar: allt fortsätter på samma stig.
Just det är Sveriges största problem, att även de s k borgerliga partierna styrs av socialister som till 95 procent accepterar vänsterns världsbild och politik, d v s Palmes starka stat.
Inte ens förmenta sannliberaler i KLP eller MED har kurage att tala klartext om att Sverige, främst via Reinfeldts kapitulation, förvandlats till en parlamentarisk vänsterdiktatur och ett planekonomiskt fuskbygge på väg mot DDR-status.
PS, Vi frihetsvänner skulle inte behöva hacka på KLP, men eftersom språkrören så sällan går i svaromål blir upprepningar nödvändiga. Mats kan ibland medge brister i program och uttalanden, men på KLP:s forum Fri Debatt har ett nytt försök från min sida resulterat i – ingenting, inte en enda replik. Dags att sluta hoppas?
Ett inlägg på kanalen Riks i detta ämne, som tydligt visar vilka skitstövlar politikerna är.
https://www.youtube.com/watch?v=XjxNthx-hjU
Hur var det nu han sade, godsägaren på Torp om ”finansvalparna” och spekulationerna mot ”kronan”:
”Den som är satt i skuld, är inte fri”.
Eu utvecklas i allt snabbare takt till en skuldsattas förening, där friheten att lämna denna skuldunion tillintetgörs. Inga mer jobbiga ”Brexit” här inte.
Tomma ord, både godsägare Perssons. Stefans och till och med Kristerssons. Alla trevar dom sig fram utan karta och kompass i hopp om att något framtida mirakel skall befria deras väljare från skuldnotan. Osannolikt att historien hjälper dom ur knipan den här gången och skattebetalarna är förstås hjälplöst förlorade. Eftersom våra maktlojala ekonomer. statsvetare och historier håller tand för tunga lär det bli ett brutalt uppvaknande.
Kanske rentav redan 2022!
Det framtida ”miraklet” är förmodat en stark tro på att inflationen skall lösa oss från skuldbördan. Ett mer ”Italienskt” sätt att se på tillvaron.
Och,,, i den takt som ”sedelpressarna” (statsskuldväxlar) numera är uppe i,,,, så är väl en tid med ”nollräntan” förbi.
Det blir till slut oangenämt att ”pissa i byxorna” gång på gång.
Intecknande av framtiden är pyramidspel. ”Pengarna” finns ännu inte – och kommer nog aldrig att finnas med alla andra åtaganden som staten gör. Enda sättet är via inflation med automatisk avbetalning via fortlöpande lägre penningvärde. Med nuvarande noll-, låg- eller minusräntepolitik svarar upptrissade börs- och fastighetspriser för inflationen, vilket bara kommer vissa till del. Det inser vanligt folk, som upplever det i sina egna ekonomier. Men upplever politiker det? De har garderade löner och pensioner. Heja!
Sant om mekanismerna, men jag tror inte att så många av gräsrötterna förstår att det är de allra rikaste som gynnas av den vänsterpolitik som både Löfven och Kristersson bedriver. Finansadeln är förstås supernöjd: inflation och nollräntor ger klirr i kassaskåpen.Men det blir S-väljarnas barnbarn som i slutänden tvingas stå för fiolerna. Se där det svekfulla arv som den förr så stolta arbetarklassen har att se fram emot.
Så grattis alla naiva och grundlurade partigängare. Den gamla regeln bekräftas, att revolutionen äter sina barn!