Denna gamla regel säger att i stor nöd, när liv eller hälsa är i fara har man rätt att bryta mot lagen för att förhindra dessa konsekvenser. Man får sålunda bryta sig in i ett hus eller gör ett tillgreppsbrott. Självklart måste man vara beredd att svara för det man gjort, visa att nöd förelåg, ersätta skador om man kan. Men man ska inte straffas som en brottsling.
Med allt mer detaljreglerad lagstiftning uppstår med naturnödvändighet situationer då nöd och inte minst påtaglig olägenhet, uppstår, på ett sätt som lagstiftaren inte förutsett. Helt enkelt för att ingen människa, inte ens lagstiftare kan förutse allt. Allt oftare kommer sådan nöd eller olägenhet att uppstå mer som en följd av lagen än av situationen.
Detta har lagstiftare och innovatörer insett. Därför satsar de stora summor på att införa beteendestyrande teknik som gör att folk inte kan välja att bryta mot lagen ens när nöd föreligger. Ett sådant exempel är alkolås i bilar. Elektronisk startspärr ett annat. Det är bra att det är svårt att stjäla bilar eller köra rattfull. Men när situationer uppstår där det är omöjligt att få hjälp via samhällets resurser, när man endast har sig själv eller dem som fins på plats att lita till, när nöd med rätta får bryta lag, då står man där med ytterligare hinder som försvårar situationen.
Ett annat exempel är våra hastighetsgränser och deras övervakning. Jag vet att man försöker forska och med hjälp av statistik utröna vad som är ”säker” hastighet på varje vägavsnitt. Men sanningen är att hastighetsgränserna ändå är godtyckligt satta. Mer övervakning med automatiserade kameror och sammankopplade sådana löser inte trafiksäkerheten. Men fler trafikbrottslingar får vi. Eftersom kamerornas antal ökar och därmed antalet registrerade trafikbrott, men andra trafikbrott inte övervakas och registreras i samma utsträckning, så kommer hastighetsöverträdelser i statistiken att framstå ett växande och allt annat överskuggande problem.
Att planerna på att införa hastighetsreglerande teknik i bilarna så att de inte kan köras fortare än vad signalkabeln vid sidan om vägen är programmerad för, blir allt mer högljudda, är inte ägnat att förvåna. Vad som förvånar är att inte fler ser vad som ligger i farans riktning med allt starkare övervakning och beteendestyrning.
Biometriska och elektroniskt kommunicerande ID-handlingar, mobiltelefoner i kommunikation med dörrar, vägspärrar, informationskontroll, medicinering eller annat som styr människors beteende är redan möjligt. Kommer massan att upptäcka och hinna protestera mot allt detta innan det är för sent och vi slussas automatiskt dit makthavarna önskar?
Demokrati innebär inte med automatik frihet. Det är nästan tvärtom så att demokrati innebär att allt fler anser sig ha rätt att vara och peta i din frihet för att utöka sin, eller sin inbillade trygghet. Men fortfarande gäller Ghandis ord att ”Frihet är inget värd om det inte också innebär friheten att göra fel.” Att robotisera medborgarna innebär inte att de blir fria.
RSS – inlägg