Det finns inget ”mäns våld mot kvinnor”. Hela uttrycket är en politisk konstruktion med avsikt att genom vilseledande propaganda skapa acceptans för en förändrad maktfördelning, inte mellan män och kvinnor, utan från borgerligt till socialistiskt. Män slår och misshandlar inte kvinnor i stor skala. Män, som kollektiv, har inget intresse av att skada kvinnor. Det finns ingen konsensus bland män, att kvinnor är mindre värda eller tillåtna att misshandla. Tvärtom är kvinnor de varelser män är mest måna om på alla sätt.
Därför är detta egentligen ett ganska litet samhällsproblem. Det som däremot håller på att bli ett stort samhällsproblem är denna propaganda om ”mäns våld mot kvinnor” och den snedvridna bild kvinnor får av män och de därav beslutade och planerade motåtgärderna, såväl hos individer som hos myndigheter och politiker. Att denna dogm ger utkomst till ett antal fundamentalister har bara förvärrat saken. För att säkra sin fortsatta verksamhet måste de hela tiden marknadsföra det hela med allt vansinnigare skräckskildringar.
Kvinnors övergrepp mot män är däremot ett betydligt vanligare problem och kanske i några fall utlösande faktor till att en man ibland slår en kvinna. En urskiljbar eventuell startpunkt för denna besinningslösa kampanj mot män inträffade när påståendet att pojkar mognar senare än flickor upphöjdes till absolut och officiell sanning. Vi har lång väg kvar innan män blir jämlika med kvinnor. Men med träget arbete kanske vi män så småningom också kan få bli emanciperade.