Om biologisk och social interaktion

Kvinnans biologiska uppgift är att föda barn och vårda dem. Endast för befruktningen är hon beroende av mannen. Förutom detta korta ögonblick är hon en biologiskt självständig och självgående enhet. Detta gör kvinnan till den biologiskt överlägset viktigaste varelsen.

Mannen har, för att kompensera för sin relativa obetydlighet i det biologiska spelet, skapat sig en social betydelse. I varierande grad har dessa två betydelsesfärer balanserat varandra så att man och kvinna varit någorlunda jämlika i sin betydelse för artens och samhällets utveckling.
Under hela den långa historia när det för arten var betydelsefullt att kvinnorna födde så många barn de bara kunde, gjordes endast små justeringar i det inbördes förhållandet. Nu har emellertid det revolutionerande inträffat att barnakvalitet är viktigare än barnakvantitet. Förutom den påverkan det har på det uppväxande släktet så har det också en enorm påverkan på förhållandet mellan man och kvinna.
Kvinnans tidigare biologiska dominans gav ju även en social position. Med minskat antal barn krymper naturligtvis den därav betingade sociala positionen i motsvarande mån. För att en balans i jämlikheten mellan könen ska kunna upprätthållas, inte minst för att bibehålla en koherens i samhällsstrukturen måste kvinnans sociala ställning ändras. Det är detta vi har sett under 1900-talet. Kvinnan har stärkt sin sociala position på ett sätt som saknar motstycke i historien.
Tillsammans med den redan starka biologiska positionen har kvinnan blivit maktfaktor nummer ett i vårt samhälle. Att ytterligare stärka kvinnans sociala position i detta läge är direkt utmanande mot mannen. Det blir helt enkelt inte något utrymme kvar till honom. En katastrof för det jämlika samhället. Visserligen behövs inte kvinnan heller snart, när vi kan klona fram de nya generationerna. Men det vore nog tråkigt för båda parter.
I ljuset av dessa förändringar frågar man sig, vad kan vi göra för anpassningar i de sociala strukturerna som passar båda könen? Hittills har inte feminismen kunnat ge svaret. Kan det vara så att det även krävs biologiska anpassningar för att upprätthålla en balans? Vad skulle det i så fall vara och hur skulle det gå till?
Barnpassning och uppfostran är en del som av biologiska skäl tidigare har legat nästan enbart på kvinnan. Nu har man av sociala skäl lyft bort det mesta av detta från kvinnan, men inte lagt det på mannen, utan lagt det på delegation utanför familjen. Vanligen hos andra kvinnor som i offentlig anställning UPA utför denna känsliga syssla. Detta har inte på något avgörande sätt bidragit till att balansen mellan könen har bibehållits under en socialt omvälvande period.
Till de andra biologiska områden som också fått förändrade sociala villkor hör definitivt sexualiteten. Kanske hör även försörjningsansvar, biologisk experimentverkstad, naturliga urvalet och medicinska landvinningar till biologiska faktorer som förändrats så att de sociala villkoren starkt förändrats, eller bör förändras.
Hur allt detta ska hanteras så att båda könen får rättvisa och meningsfulla positioner i det framtida samhället vet jag inte. Men jag vet att detta är mycket större än att räkna fördelningen av styrelseposter och några procent i löneinkomster hit eller dit. Det är att sila mygg och svälja kameler.
Det måste vara viktigare och ge bättre hjälp att öppet och sakligt föra förnuftiga diskussioner om de stora linjerna än att gräva ner sig i skyttegravar och kriga om växelpengar.

This entry was posted in Jämlikhet, äldre text and tagged , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.