Det har alltid varit viktigt för en väl fungerande demokrati att man någorlunda regelmässigt jämför samhällsutvecklingen och förhållandena i samhället med urkunden. Att det ska innebära något gott för individen som är mer än vad individen kan åstadkomma på egen hand. Det gäller alltså samtliga individer i samhället. Sådan jämförelse har man sluppit i odemokratiska system, totalitära av olika slag.
Man har även sluppit ifrån det i demokratiska system så länge det fanns utrymme på denna planet för avvikande personer att ge sig iväg någon annan stans och leva efter sina egna regler och förutsättningar. Där det fanns ett alternativ till att inordna sig i det gamla samhället. Den möjligheten finns inte idag. All mark, alla platser är redan upptagna och inordnade i ett system. Det går inte längre att ställa sig utanför.
Därför blir det än viktigare för möjligheten att bygga en god demokrati i hela världen och en gemenskap över nationsgränser att vi återgår till stiftelseurkunden för samhället och tittar på vad det är människorna behöver och begär. Och vad är det samhället kan erbjuda. Klarar vi inte detta kommer samhället att bryta samman. De här människorna som har särskilda förutsättningar har ingen annan stans att vända sig. De är trots allt människor med en vilja, ofta pionjärer. Vi måste naturligtvis se till att de kommer till nytta för samhället. Istället för att de tvingas bli en motkraft. Därför måste vi rikta den här kraften mot samhällets inre förändring och förbättra samhället.
Det gör vi genom att med en modern ideologi och filosofi ha urkunden för ögonen när vi formar den nya demokratin. Rättvisa åt alla individer. Inte bara vända ordningen upp och ner. Tillbaks till samhällskonceptets urkund. Ett gott samhälle åt alla dess medlemmar.
RSS – inlägg