Självständighet, självförsörjning

Alla talar om att staten och skattebetalarna måste pytsa in pengar i banker och ekonomiska system. Varför tycker inte högerfolket att det är fult för dessa att vara bidragsberoende? Vi kan inte ha kapitalism för vissa men inte för andra. Vi kan inte ha kapitalism ibland men inte alltid.

Inte heller kan vi ha Tage Danielssons iblandekonomi. Eller politik med de uppenbara brister i logisk stringens som vi har idag. Eller för den delen de brister i moralisk heder angående ekonomiskt system som genomsyrar debatten från höger till vänster.

Jag är för låg platt skatt. Jag är för att det ska vara lätt att anställa och för att det är lätt att avskeda. Jag är för försäkringssystem som skyddar mot fattigdom vid arbetslöshet och sjukdom.

Men ett sådant samhälle kräver också en verkligt fri arbetsmarknad, att en mängd hinder avlägsnas. Bort med all licensiering och behörighetskrav. Det ska vara upp till varje arbetsgivare-anställd, uppdragsgivare-uppdragstagare att själva komma överens om att kvalifikationerna räcker. Att låta facket och myndigheter hela tiden ändra reglerna och exkludera människor är raka motsatsen till en fri arbetsmarknad.

Låt även studenter, arbetslösa och sjuka vara egenföretagare och ha F-skattsedel. Då kan de successivt och i egen takt ta sig in på arbetsmarknaden i den omfattning de själva klarar av.

Dagens ekonomiska kris skulle inte ha kunnat uppstå om självhushåll haft en större del i vår vardag. Det är mycket bättre att ha en kålrot kvar efter en dålig affär än att bara ha ett sviket löfte och ett brustet förtroende. I sovjets kommunistiska system klarade de som hade tillgång till en egen odlingslott sig betydligt bättre än dem som var utan. Kanske måste samma insikt sjunka in hos var och en i det kapitalistiska systemet. Alltså att vi kan inte enbart förlita oss på ett samhälle av snäva specialister och blind tillit till fiktiva värden.

Såväl individer som familjer, företag och stater mår bra av att ha en grundläggande självförsörjningsgrad. Det gör att man kan ta det lugnare i kriser. Man kan ställa sig vid sidan av och låta krisen värka ut hos andra, istället för att bidra till en fördjupning av den. Men staterna har blivit beroende av att i form av skatter kunna tappa av de fiktiva värden som skapas i spekulationsekonomier. Handelskaruseller, där pengarna snurrar fortare än de fysiska varorna och därför uppfattas som innehållande större värden än de verkligen har. Ett hållbart samhälle straffbeskattar inte bort självförsörjning/självhushållning. Det har svenska politiker tyvärr ägnat alldeles för mycket tid och energi till.

Generalister, mångsysslare med blandad erfarenhet och kunnande måste också tillåtas verka. Då blir hela samhället mindre sårbart vid olika påfrestningar. Glöm inte heller bort hur viktigt det är att veta/känna att man kan själv, för det egna välbefinnandets skull.

Människan som art har blivit så framgångsrik för att vi är allätare, opportunister och innovatörer. Att tvinga flertalet att avstå från den sortens liv är att bädda för problem, på alla områden.

Det här inlägget postades i Frihet och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.