Klimathotarna vill tvinga oss alla att betala dyrt för deras jakt på ett imgainärt status quo. Det finns inget klimatologiskt, inget ekologiskt, inget biologiskt, inget biotopiskt status quo! Har aldrig funnits, kommer aldrig att finnas.
Det är beklämmande nog att man ska behöva förklara så enkla fundamenta ur grundskolans naturkunskap för politiker. Men att inte ens forskare på universiteten kommer ihåg så enkla saker, det är skrämmande!
Har de alla glömt sin Darwin så totalt? Livets villkor skiftar ständigt och för alla arter. De bäst anpassade överlever och för livet vidare.
Jag tänker då rakt inte ställa upp på några politiskt motiverade, skattetyngda fullskaleexperiment med vår planet, aldrig!
Mångfald kräver att vi inte centralstyr. Mångfald kräver att var och en får sköta sitt efter bästa förstånd och förmåga. Då uppfylls på enklaste sätt alla naturliga överlevnadsvillkor. Säg mig, vem är det som är galnast? Jag som vill att vi ska leva våra liv efter eget skön med de villkor som livet ger oss. Eller den som ensam eller tillsammans med en mycket liten grupp människor vill centralstyra alla villkor, inte bara för hur människorna ska leva, utan allt levande på Jorden?
Det är faktiskt detta som IPCC och andra byråkratiska påfund om habitat, biodiversitet med mera handlar om. Leva och låta leva, eller envåldsmakt.
Varning för byråkrater! IPCC är ett gäng byråkrater med en politisk agenda. Ytterst få av dem har forskningsbakgrund. Byråkrater beviljar anslag. Forskare är beroende av anslag. Det byråkraterna vill veta om världen levererar forskarna. Som man ropar i skogen får man svar.
Den akademiska världen är ett slutet sällskap. Inskolningstiden är lång och urvalsmetoden brutal. Den som inte uttrycker sig konformt med normen blir utesluten. De som inte tillhör den akademiska världen fulas ut som mindre vetande och oseriösa.
Politisk byråkrati i förening med en därav beroende akademisk undervegetation är det värsta onda som de västliga demokratierna drabbats av. Jämförbart med vad en politisk underkastelse till förmån för något religiöst samfund skulle innebära för inskränkningar av medborgerliga rättigheter personlig frihet i tanke, tal och handling.