April 2011

Under det engelska prinsbröllopet som sändes i TV kommenterade flera namnkunniga kvinnliga journalister som vanligtvis indignerat kräver jämställdhet, lika lön, kvoterade styrelseplatser och föräldraledighet i nyhetsinslag och debattprogram. Den vanligaste kommentaren, som upprepades om och om igen var, ”Prinsessan är så vacker och hon ser sååå lycklig ut!”
Nu tycktes inte sunda och bra kvinnliga förebilder för alla småflickor vara viktigt längre. Den som har chansen att bli rik, vacker och gift med en prins behöver tydligen inte bry sig om tidigare omnämnda feministiska teorier.

Det är inte en dag för tidigt som två erfarna göteborgsläkare idag 18/4 varnar för den svenska vårdens kvalitetsproblem. Jag har varit en misskött för att inte säga misshandlad patient i den svenska vården i över 40 år och jag har påtalat problemen i många år. Men problemen är faktiskt inte i första hand vårdens, utan patienternas! Den insikten skulle behöva nå fram.
Detta samtidigt som svenska folket har högst förtroende för vården av all svensk offentlig verksamhet. Jag tillskriver två saker detta förtroende. Det ena är att sossarnas gamla propaganda om den offentliga vårdens förträfflighet fortfarande ger avkastning. Det andra är att de flesta svenskar inte kommit i kontakt med vården för annat än enklare åkommor.

Utarmningen av svenskarnas frihet, av vår trafikpolitik, ekonomi, självbestämmande och självkänsla illustreras på ett förfärande tydligt sätt av att det nu går att sälja Fiat 500 i Sverige. Till överpris dessutom.

13/4 talade Statsvetaren Sören Holmberg på en SOM-konferens om undersökningar som visade att förtroendet för politiker i Sverige just nu befinner sig på rekordhöga nivåer. Han tillskrev företeelsen det faktum att Sverige har lyckats bättre än de flesta andra länder att parera den ekonomiska krisen. Han konstaterade också att den gamla sanningen att yttre hot (som en internationell ekonomisk kris) är det som bäst får en nation att enas.
Med så höga siffror för förtroende är det klart att det är svårt att få gehör för sanningen om klimathotet så länge som alla partier håller samma linje. Än svårare blir det naturligtvis när de stöds av media. Klimathotet är likaså ett i huvudsak externt hot.

Fåfänga opinioner är inget att bygga sin politik på, ty fåfängan skiftar ständigt sitt intresse från det ena till det andra. Låter sig förföras av fagert tal. Fåfängan känner ingen logik, inget ansvar, ingen anständighet. Den moderna människan tycks bli allt mer fåfäng.

Varför måste alla byx- och kalsongtillverkare tro att man är ett hängbukssvin bara för att man har ett praktarsel? Alltså, bara för att man har en väl tilltagen bakdel är det väl inget som säger att man måste vara rund om midjan? Kläder som sitter ledigt om baken hålls inte uppe av resåren i midjan, för den är för lös. Måste man ha hängselkalsonger och hängselbyxor för att trivas?

En byråkrats jobb går inte ut på att leva på eget arbete. En byråkrats jobb går utt på att göra sig oumbärlig för andras arbete. Att gör sig själv till mellanhand och helst skapa plats för ännu fler mellanhänder, av vilka så många som möjligt bör vara underordnade byråkraten. Karriärstrategi ersätter produktionsstrategi. Hellre en vacker men oduglig femårsplan än en fungerande traktor

Såg dokumentären om Julian Assange på SVT, den kommer inte att vinna några dokumentärpris. Hur kan man göra en dokumentär som inte berättar något väsentligt om sitt ämne, inte om Assange, inte om wikileaks, inte om övervakningssamhället, inte om hemlighetsmakeri, inte om våldtäktsanklagelsen, inte om rättssytemet. Den ställde inga vettiga frågor och lämnade därför fler frågetecken efter sig än den rätade ut.

Det finns en 10 år gammal malthusiansk musikal som heter Urinetown och handlar om en planet plågad av torka. Därför införs en skatt på urin, för att folk ska dricka mindre. Alltså inte olikt vår nuvarande klimatdebatt och skatten på CO2. Musikalen slutar med utropet Leve Malthus!

Klimatprognoser är som tunnelseende genom en kon. Konen är alltså den ökande träffyta som ges av prognosens ökande osäkerhet längs tidsaxeln. Medan tunneln är den smala cylinder som prognosmakaren tror visar helheten. Konkret kan det exemplifieras av att man tittar genom en kon från spetsen mot basen. Man kan rikta blicken mot valfri punkt på basen och ändå alltid hålla sig inom uppställda parametrar. Arean av basen bestäms av konens vinkel och höjd (längd).
Den som med tunnelseende (rör, eller parallellt seende likt laser) hävdar att de kan kan se en punkt utanför konens bas och att den punkten ligger inom basen (statistisk säkerhet), den personens omdöme och kunskaper i matematik och statistik litar inte jag på.

Först minskade behovet av händer i jordbruket. Nu har mekanisering, automatisering, robotisering och datorisering gjort att behovet av händer minskat i industrin och skogen. Det börjar också märkas i utbildningen, nöjesindustrin och på tjänstemannasidan.
Men byråkraterna minskar inte, skatterna minskar inte, regelverken minskar inte. Befrielsen från manuellt arbete befriar oss således inte. Det gör oss istället bara till en annan sorts fångar.

I fråga efter fråga avslöjas, tack vare de nya mötesplatserna på internet, att folket inte alls tycker som makten.

Förutom att jag alltid hyllat friheten har jag hela livet drivits av två oförenliga ideal. Jag har försökt att alltid vara en gentleman och samtidigt säga sanningen. Det fungerar bara när sanningen är vacker.

Jag kritiserar regeringen, alla regeringar, från något som ibland kan verka som vänster och ibland ifrån höger. Men så är det inte. Jag kritiserar dem utifrån min ståndpunkt, även när den verkar komma från en obestämd plats i rummet.

Muf:are blir de som vill vara hippa, men saknar talang för att bli det. De talar istället avundsjukt och nedsättande om dem som har denna talang och är glada för det. Muf:arna väljer därför andra sätt i livet att manifestera sin talang och status. Om de inte genomskådar avunden i sin krets fortsätter de att vara avundsjuka och som vuxna när möjlighet ges diskriminera människor som inte är som de själva.

Demokrati politiserar allt.

Allt som man vill göra måste politiseras. För att uthålligt göra även det du gjort i alla tider måste du samla en politisk majoritet som driver frågan. Annars bildar någon annan en politisk majoritet som förbjuder att du gör det. Tydligare än så kan man väl knappast beskriva nödvändigheten av att sätta gränser för demokratin, för majoritetsstyret?

I arabvärlden och muslimska diktaturer pågår en folkresning mot styresskicket. De efterfrågar demokrati. Samtidigt är de 100-åriga västliga demokratierna på väg att kollapsa under trycket av sina egna regleringar.

Det här inlägget postades i Korta kommentarer och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.