Gammelmedia, MSM, pressen eller vad man nu vill kalla dem, för en ojämn kamp mot sitt eget rykte. Ett rykte som de själva ansvarat för att skapa. De försöker motivera sin egen existens med att de är en viktig del i det demokratiska samhället. Ja, de kunde ha varit det om de skött sitt jobb. Men det har de inte.
De säger att de behövs för att granska makten. Varför är de då så ofta lierade med makten i sin beskrivning av hur verkligheten ser ut?
De säger att de behövs för att finna sanningen. Varför nöjer de sig då med den story som bekräftar deras förutbestämda narrativ?
De säger att de är oberoende av staten. Varför behöver de då statliga subventioner och statligt beskydd som vanliga människor inte har?
De säger att de behövs för att sortera ut relevant från irrelevant, så att allmänheten kan bilda sig en välinformerad uppfattning om saker och ting. Varför levererar de då i huvudsak skvaller, spekulationer och pseudonyheter om sådant som inte har det minsta bäring på vad allmänheten behöver veta för att delta i det demokratiska samtalet eller för att kunna göra väl underbyggda val när de ska rösta?
De säger sig främja mångsidighet i det offentliga samtalet. Varför har de då, nästan utan undantag stängt alla kommentarsfält? Varför tar de inte in debattartiklar och genmälen från andra än dem som redan tillhör etablissemanget? Det etablissemang som media till stor del själva skapat.
Det är därför, för att media fallerat på samtliga ovan nämnda punkter, som den debatt som försiggår på internet är så mycket viktigare än den skåpmat gammelmedia tillhandahåller. Det är därför maktbalansen håller på att ändras. Det är därför gammelmedia skriker i falsett i ren skräck över att skönja slutet på sin epok.
Det finns uppgifter om att vi fria skribenter på nätet redan är viktigare än gammelmedia. Det är uppmuntrande, men jag vill inte ropa hej ännu.
RSS – inlägg
De fria debattörer som ber om finansiering via Swish blir nu hånade och kallade för det ena eller andra nedsättande uttrycket. Eftersom de inte kan ta betalt för en papperstidning och inte heller har några annonsörer så måste de få understöd av sina läsare. Swish blir då en bra lösning.
För motståndarna som hopats att dessa debattörer skulle svälta ihjäl finns det inget kvar de kan hoppas på annat än att försöka mobba ut dem.
Man kämpar på för att få bort dem och det ska bli intressant inför valet hur det kommer att gå, troligen blir det riktigt smutsigt.
”De säger att de behövs för att granska makten. Varför är de då så ofta lierade med makten i sin beskrivning av hur verkligheten ser ut”?
Eller som Lasse Wilhelmsson säger in en utmärkta intervju, ”dom horar helt enkelt”. https://www.youtube.com/watch?v=bP-irz5_roE#action=share
Tack och lov finns det flera källor på ”nätet” och ju fler det blir ju svårare för socialisterna att ingripa.
Låt oss se var och hur Johan Andersson i Granskning Sverige klarar det socialistiska övergreppet.
Länken får mig att tänka på att det finns massor med intressanta intervjuer på nätet att ta del av. Det jag får höra i dem, lära mig av dem, skulle aldrig ske om jag skulle vara hänvisad till gammelmedia. Ja, jag skulle aldrig få någon som helst uppfattning om hur mycket intressanta människor det finns och vilka kunskaper de besitter.
Ta bara TV-programmet Skavland som motsats…. hahaha… nu skrattar jag ihjäl mig. Hur mycket kostar ett sådant program att producera? Hur mycket folk behövs för det? Allmänheten letar upp en person som kan vara tio gånger mer intressant än de personer Skavlan bjuder in, och allmänheten producerar det för en spottstyver.
Med andra ord: socialiserad verksamhet mot fria entreprenörer. Hur tydligt kan det inte bli?
Den där Skvalan (jo jag kallar honom så) har jag inte tittat på på länge. Det programmet går ju bara ut på att förhärliga sossestaten i Sverige och Norge.
Lysande sammanfattat! Man kan till exempel läsa finska Hufvudstadsbladet för att minnas hur tidningarna brukade vara här också. Dessutom skrivet på bättre svenska. Varför sjunker de svenska upplagorna? Jag skulle gärna betala rejält för en riktigt bra tidning, men dagens skam till mediaprodukter utmanar min hälsa med sitt tendentiösa, förljugna, rent osanna och dessutom på usel svenska skrivna elände.
Jag brukar föreställa mig folket och dess ledare stående på kyrkbacken i två grupper som högljutt skäller på varandra. Mediafolkets uppgift är att stå mitt emellan och lyssna på båda, men de har ställt sig bakom ledarna och kastar glåpord till folket. Det är rent ut sagt förjävligt.
Visst vore det lättare att andas i Finlands svenskbygder, men än skall man kanske inte helt avskriva möjligheten att vanliga svenska gråsossar till sist får nog och sätter punkt för dagens katastrofkurs. Dock vidhåller jag att det är intelligentians svekfulla tystnad som är det största problemet, inte miljömupparna och vänsterdrömmarna i TV-huset eller i slaskpressen. Främst i kretsen av folkfiender finns de statsvetare och ekonomer som numera nöjer sig med att fungera som maktens helt ofarliga hovnarrar, tigande om allt som är viktigt (t ex de-facto-diktaturen, strukturkrisen, minusräntan och SCB:s friserade BNP-statistik). Sverige regeras i praktiken av 12 edsvurna professorer utan etisk ryggrad samt av DN:s och SvD:s chefredaktörer. Det skulle räcka ganska långt att bli kvitt de två sistnämnda och samtidigt rikta strålkastarna på finansiärerna, Bonnier och Shipstedt, som håller dessa mörkermän under armarna.
”De säger att de behövs för att sortera ut relevant från irrelevant, så att allmänheten kan bilda sig en välinformerad uppfattning om saker och ting.”
Haha! Riktigt roligt. Allmänheten har mycket mer kunskap än vad de som arbetar på media har. Undrar om media har funderat något på vad allmänheten arbetar med, vad allmänheten läser eller vad allmänheten lär sig?
Till exempel får jag av allmänheten veta en del konstiga saker socialdemokraterna har sysslat med i tidigare år, vilket jag aldrig läst något om i media.
När skall det gå upp för dem att de kommer att drabbas dubbelt av både folkets hämnd och dessutom förlora sitt land och kultur för sig och sina efterlevande – i evighet?
Dom vet, men vet också att makten för dagen är det enda som någonting betyder för våra partier och vidhängande nomenklatura. Vem bryr sig det minsta om historiens dom eller om våra efterkommande? Krass cynism har ersatt all ideologi, både till höger och till vänster.
Förklara för oss den som kan, varför kan svenska folket inte ställa en politiker till ansvar som inte värnar om befolkningens bästa utan helst ser til sitt eget?
Folket kan knappast avsätta en politiker men partiet kan säger dom som vet, vilken bluff!
Skräckexemplet är väl Peter Hultqvist som fortfarande klänger sig till köttgrytan.
Efter många år av statligt omhändertagande har folket blivit lata. När det är årsmöte i bostadsrättsföreningen kommer det en handfull medlemmar. Ingen är ens intresserad av att veta vilka idioter i styrelsen är, personer som kan påverka deras ekonomi drastiskt.
Klara man inte av att delta två timmar om året, hur skulle man då kunna engagera folk att bli av med en politiker?