Nedsläckningstiden och Nattvandrarstaten

Per Gudmundson, ledarskribent på SvD, hade i augusti en tänkvärd betraktelse där han beskrev att vi fått en (socialistisk) nattvandrarstat istället för en (frihetlig) nattväktarstat. De flesta är säkert bekanta med den libertarianska eller randianska nattväktarstaten, där medborgarna sköter allt i sina egna liv. Där staten endast sköter det som medborgarna svårligen klarar på egen hand, främst säkerhet och rättsskipning.

I nattvandrarstaten, menar Gudmundson, har det omvända inträffat. Staten sköter (har konfiskerat all skötsel av) det som medborgarna lämpligen skulle klara själva, exempelvis vård, skola, omsorg. Men där staten abdikerat från säkerhet och rättsskipning, vilket tvingar medborgarna att på egen hand klara detta, eller bara uthärda. Det vill säga att de går ”frivilligt” ut på gemensam nattvandring för att skapa trygghet i sitt eget bostadsområde.

Sture Åström på Klimatsans, har lanserat att vi numera lever i nedsläckningstiden. I motsats till det som en gång var upplysningstiden. Skola och utbildning blir sämre, både vad gäller elevernas faktakunskaper och förmåga att bruka dem i självständig analys. Nyhetsrapporteringen slutar ägna sig åt väsentligheter för att istället bli politiskt korrekt, ofta levererat som trams och nonsens. En självvald elit, oavsättlig för de vanliga medborgarna, producerar propaganda och fake news för att hålla åsiktskorridoren så smal som möjligt. I klimatpolitiken förordas fysiskt tvingande nedsläckning, i energibesparingen och den planetära framtidens namn. Ironin kunde inte bli tydligare.

Jan Tullberg skrev förra veckan om en demokrati utan folkstyre, utövad av en elit som inte vet och inte vill veta folkets vilja. Tullberg kallar det kartelldemokrati, där politikerna och partierna bildar kartell mot folket. Dessa karteller lagstiftar om politikernas egna käpphästar, oavsett folket frågat efter dem eller ej.

Alice Teodorescu försökte sig på att slå fast att den liberalism som försvarar individens frihet aldrig blir kategorisk. Den är istället den kompromissande realpolitik som inte förlorar målen ur sikte. Den innebär att acceptera Sverigedemokraternas stöd när den hjälper friheten.

Patrik Engellau skrev i fredags om den reguljära politiska krisen. Den som gör att väljarna inte kan rösta fram alternativ utan krisande politik, för sådana finns inte. Som en följd av detta står vi utan regering, men det kvittar, menar Engellau, för den reguljära krisen är densamma med eller utan regering.

Där står vi nu i all vår nakenhet, tänk Per Oscarsson, med rumpan bar. Vi har ingen politik, inga politiker, ingen moral, inga gemensamma normer, inget samhällskitt, ingen plan, ingen framtid. Hur kunde det gå så illa med ett av världens mest upplysta folk i ett av världens rikaste och framstegsvänligaste länder? 

Jag tror det skett som en konsekvens av två faktorer som verkat i samma riktning. Det upplysta folket blev bekväma och ville inte sköta vardagsbestyr själva eller tillsammans med grannarna. Man överlät det på någon annan, det blev offentlig sektor. Där väntade politikerna med förtjusning på arbetsuppgifter som de kunde fylla sin dag och sin budget med. För att riktigt motivera sin konfiskering av medborgarnas frihet och initiativrätt bedrev de intensiv propaganda mot medborgarnas egenmakt. I sinom tid blev det läge att lagstifta mot sådant osolidariskt beteende. Demokratin och friheten hade gått i en fälla den av lättja själv skapat.

Vägen tillbaka går genom ett mödosamt upplirkande av spärrmekanismerna lagstiftning och propaganda, för att sedan med en ansträngning i klass med att lyfta sig i håret ta sig ur fällan. Mäktar vi med det? Finns tiden och tålamodet?

This entry was posted in Frihet and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

20 Responses to Nedsläckningstiden och Nattvandrarstaten

  1. Samuel af Ugglas says:

    Socialisterna har enkelt uttryckt plundrat medborgarnas intellekt, heder och plånbok i en och samma aktion.
    Det är rätten att plundra som måste avslöjas och bekämpas.
    När PG Gyllenhammar offentligt kan kalla Jimmy Åkesson och Sverigedemokrater fascister ostraffat är något galet. Det är ett försök till plundring som kan utövas ostraffat.

    • Göran says:

      PG Gyllenhammar är en internationalist. SD är nationalistiskt. SD är ett hot eller broms mot PG Gyllenhammars världsbild och vision. Det är ut den vinkeln man ska se PG Gyllenhammars uttalande. Vi svenskar kan se honom som ett hot och fientligt inställd till Sverige och svenskar.

  2. Jan Suhr says:

    Sverige, landet där nån-annan-ismen regerar.

  3. Dandersan says:

    Kontraktet med samhället bryts när samhället inte förmår hålla sina löften.

  4. Per-Olof Persson says:

    Hans Jensevik (en nationalekonom som är specialiserad på kommunal ekonomi) har kommit med en ny video – Kommunerna anställer folk i massor. Jensevik ställer upp den offentliga sektorns uppgifter i 6 rutor och den första rutan är Nattväktaruppgifterna.

    Den sista rutan är skola, sjukvård, äldreomsorg, omsorg och förskola. Enligt Jensevik, kommer dessa uppgifter under nästa lågkonjunktur att allt mer trängas ut till den privata sektorn.

    https://www.youtube.com/watch?v=7x0cqerM6DI

  5. Göran says:

    Jag måste säga att det var en väldigt bra analys om rådande situation i Sverige du har fått till Mats. Jag har bara en liten anmärkning ur följande från artikeln:

    “Hur kunde det gå så illa med ett av världens mest upplysta folk i ett av världens rikaste och framstegsvänligaste länder?”

    Har svenska folket varit upplysta? Jag har svårt att tro det. Jag tror mer på att vi tror oss om att ha varit upplysta i någon form av pöseri om att tro oss vara så väldigt duktiga. Med andra ord har svenska folket klappat sig på bröstet på andras framgångar. Sverige har haft ett gäng otroligt duktiga människor som har skapat innovationer på innovationer och Sverige har haft en befolkning som varit tillräckligt förståndiga för att kunna tillverka produkter av dessa innovationer. Men, gör det befolkningen upplyst.

    Jag har svårt att tro att en upplyst befolkning skulle anamma socialism som det är gjort i Sverige. De så kallade borgerliga idéerna i Sverige blir mer och mer vänster för varje år som går. Det beror på att de ger upp sina idéer eller ideologier. De kompromissar bort dem, genom att ge upp mot vänsteridéer. De borgerliga förlorar hela tiden mark mot vänster. Det är bara att ta en sådan fråga som genusvetenskapen. De borgerliga totalkapitulerar mot den och sedan implementerar de den.

    Jag menar att om svenska folket vore upplysta då skull denna kapitulation inte ske utan folket skulle göra motstånd mot det eftersom folket skulle veta hur illa det kommer att sluta. Och skulle ett upplyst folk gå på klimatbluffen?

    • Mats Jangdal says:

      Svenskarna var upplysta. Men jag tror att WWII ändrade saken. Upplevelsen av att kunna sitta tyst och beskåda världens mödor och svårigheter utan att själv bli direkt drabbade verkar ha ändrat sinnelaget.
      Efter den upplevelsen verkar svenskarna ha accepterat att bli omyndigförklarade. Livet blir enklast och bekvämast om storebror staten, facket, arbetsgivaren och SR/SVT bestämmer allt. Att vara upplyst och antingen må psykiskt dåligt av att inse hur illa landet styrs, eller att protestera och bli utfrusen, var ingen framgångsrik strategi.
      Vi fick helt enkelt ett helt nytt och annorlunda samhällskontrakt. Men vad vet jag? Jag var ju inte med, varken före eller under kriget, jag kan endast titta i backspegeln.

      • Thomas Gunnarson says:

        Jo, att WWII hade en stor betydelse är något som man själv sakta börjat känna av… Min föräldrageneration hade en försiktig politisk inställning. Man pratade aldrig politik! WWII hade satt sina spår och efterkrigstidens massiva förändringar i fascismens tecken, det som kallas “folkhemmet”, skapade än mer tystnad. Senare blev den historierevisionism som präglade Palme-eran det som alla “progressiva” krafter skulle luta sig mot. Politiken blev en elitistisk verksamhet, full med politiska nördar… och opportunister. Vanligt folk hoppades på att vardagen skulle fungera ändå… Så blev det inte, men den rädsla som satt sig i folksjälen från 30-talet och framåt, i närmare ett halvt sekel, blev en del av folkkynnet… De som idag undrar vad som är galet med svenskarna, de som har immigrantbakgrund, känner inte till denna del av historien. Det är vanligt att de tror att Sveriges började med Palme… Det som egentligen skapade dagens Sverige var Per-Albin, Erlander, Sträng med flera…

        • Mats Jangdal says:

          Javisst, den socialistiska fasciststaten som inleddes med Per-Albin, ideologiserades av Myrdals och Hammarskjöld (mfl), utökades av Erlander och Sträng, den fullbordades av Palme och Carlsson.

  6. Samuel af Ugglas says:

    “Mændene der plyndrede Europa”: https://www.dr.dk/nyheder/webfeature/cumexfiles
    Allt enligt Danmarks Radios “expert team” på svåra ekonomiska/juridiska frågor.
    Jag är inte så säker på det om man läser Martin Armstrong: https://www.armstrongeconomics.com/international-news/europes-current-economy/why-britain-politicians-argue-to-remain-in-the-eu-pension/
    Bilden på förövarna säger mer än tusentals ord och dessa är oräkneliga till antal och har knappast bidragit till vårt välstånd.

    • Mats Jangdal says:

      Västvärlden beskrivs idag av två oförenliga narrativ, där ond eller god är helt beroende av narratören.

  7. Utlandssvensk says:

    “Hur kunde det gå så illa med ett av världens mest upplysta folk i ett av världens rikaste och framstegsvänligaste länder? ”

    Ja, det är väl det som återstår att grubbla över. Självklart blir det väldigt spekulativt, men likväl är det svårt att låta bli.

    Jag bor sen länge i Schweiz. Kortfattat kan man säga att jag flyttade dit för att det var det mest konservativa och minst självmordsbenägna västlandet jag kunde hitta. I stort har det fungerat mycket bra och jag är glad över att mina barn har fått växa upp här. Skolan har varit ungefär som i filmen “Hets”, dvs. mycket bra!

    Men tiden i Schweiz har också fått mig att helt tänka om vad gäller orsakerna till utvecklingen i Sverige. Länge trodde jag att det var något unikt tokigt med just Sverige och jag grubblade kring olika förklaringar. Det var inte några banbrytande funderingar utan mest sådant som har ältats ganska friskt på många håll. Fast jag avfärdade “fredskada” ganska tidigt, eftersom även Schweiz hade stått utanför båda världskrigen.

    Men när åren har gått har jag börjat märka något djupt deprimerande, nämligen att Schweiz är på väg åt samma håll som Sverige. Det kommer gradvis och smygande, men det är knappast längre någon tvekan om saken. Jag märkte det först i skolorna, som helt klart har inlett rörelsen från kunskap till flum, men det sprider sig nu till allt fler områden.

    Dessa observationer fick mig att ompröva min syn på Sverige. Varför händer samma saker i CH, fast med 30-50 års fördröjning? Den i särklass mest troliga kandidaten är feminisering, vilken i sin tur är kopplad till kvinnlig rösträtt. För kvinnor fick rösträtt 50 år senare i CH och detta stämmer ganska bra med med den observerade fördröjningen.

    De senaste åren har jag grävt, grubblat samt debatterat detta på andra forum och jag har under denna period bara blivit mer övertygad om att detta är roten till problemen, även om jag självklart inte är helt säker.

  8. Utlandssvensk says:

    @ Mats Jangdal,

    Jag läste de inlägg som du länkade till. Vi verkar väl ha funderingar i samma riktning. I mitt fall har jag funderat en hel del kring biologiska skillnader och hur dessa påverkar den politiska processen. Det är väldigt svårt att förklara kortfattat, men om du orkar läsa kommer här ett försök:

    Människor är påtagligt dimorfa, dvs. män och kvinnor har, i genomsnitt, stora fysiska skillnader. Allmänt inom biologi så gäller att desto mer dimorfa hanen och honan är i en given art, desto större skillnader finns det mellan deras beteende.

    Diformismen hos människor är främst driven av vad som kallas ”neoteny”, vilket i princip betyder att den vuxna organismen behåller drag av barnstadiet. Det är väldigt tydligt rent fysiskt att kvinnor är en skapelse av detta. De har många fysiska drag som hör hemma hos barn, men även en del beteenden. Ett bra exempel på det senare är benägenheten att gråta.

    Denna utveckling är helt vettig, om man betänker hur vi fungerar och under vilket evolutionärt tryck vi har befunnit oss. Vi har specialiserat oss på att bli smarta, vilket har inneburit att barnen föds helt hjälplösa (för att huvudet inte kan växa mer inne i livmodern) på ett sätt som knappast återfinns hos andra djur. Våra barn måste tas omhand 24-7 i flera år och utfodras med mjölk från kvinnan.

    Detta kräver en väldigt stor insats från fadern eller andra släktingar om barnen ska överleva. Kvinnorna har i princip varit helt hjälplösa skyddsobjekt. Men evolutionen verkar självklart även på dem, så de har utvecklat den förmågan som logiskt krävs under dessa omständigheter, nämligen förmågan att närmast hypnotisera männen till att prioritera dem. Det är i grunden samma förmåga som barn har och ytterligare ett klart bevis på neoteny. Om man vill ha en parallell i djurvärden, kan man tänka på göken. Ungarna av den arten har en extrem förmåga att i princip hypnotisera alla vuxna fåglar till att ge dem mat. Men alla fågelungar ”hypnotiserar” sina egna föräldrar.

    Men just pga. att kvinnor har denna enorma makt över män, kan man inte ge dem politiskt inflytande. Männen är i princip oförmögna att debattera med kvinnor, speciellt i alla frågor där kvinnorna framställer sig som lidande eller behövande.

    Ett sätt att förstå detta är att börja med denna lilla debatt med Ann Coulter:

    https://www.youtube.com/watch?v=0K5z7vwJg58

    Hon argumenterar här för något som är helt självklart men även väldigt ”känsligt”, nämligen att det är skadligt med single mothers. Sättet hon debatterar på är klassiskt manligt. men det är bara en kvinna som kan göra detta! En man som hade gjort samma sak hade blivit helt korsfäst, trots att han skulle ha precis lika rätt som Ann har i debatten.

    Men när kvinnorna blir känslosamma och börjar gråta, då backar alla män. Vi är hårt programmerade att göra detta och det finns järnhårda sociala straff om vi avviker. För en man som vill ha en politisk karriär i ett system med kvinnlig rösträtt, är det i princip direkt karriärmässigt självmord att få kvinnor att gråta publikt. Detta gäller oavsett vilka tokiga anledningar det är som gör att kvinnorna gråter.

    Dessa effekter gör att man får en ganska tydlig utveckling över tiden. Männen backar i alla frågor som kvinnorna blir berörda av och gradvis blir i princip hela samhället omställt till kvinnliga preferenser. Men då börjar vi även att krocka med kvinnornas drift att ”testa” män och kraven blir bara tillsynes mer och mer omfattande, tokiga och efter ett tag motsägande. Hela samhället förlorar i princip all sans och vett.

    Där är vi idag i Sverige.

    • Thomas Gunnarson says:

      Det innebär att den “demokrati” som vi påstår oss ha är dömd att upplösas bara hundra år efter att den infördes som demokratisk princip…

    • Mats Jangdal says:

      Dito!

  9. Rikard says:

    Hej.

    “Jag tror det skett som en konsekvens av två faktorer som verkat i samma riktning. Det upplysta folket blev bekväma och ville inte sköta vardagsbestyr själva eller tillsammans med grannarna. Man överlät det på någon annan, det blev offentlig sektor. Där väntade politikerna med förtjusning på arbetsuppgifter som de kunde fylla sin dag och sin budget med.”

    Detta måste ses mot bakgrunden: Sverige under åren 1850 till 1945. Missväxt, svält, extrem alkoholism, sjukdomar, smuts, löss, farliga arbetsmiljöer och tunga och slitsamma arbetsdagar även för barn. Livet kunde för många trots ett gudfruktigt laglydigt leverne vara kort.

    Betänk förändringen i materiella tillgångar även för samhällets fattigaste, mest värnlösa och övergivna som äger rum under den hör tiden. Sätt allt detta som kontrast mot det från sextiotalet skenande välflärdssamhället.

    Det är inte snikna giriga politiker som medvetet skapat dagens system för att de är snikna och giriga, utan politiker som såg mycket gott i den fascism som propagerades för av Myrdal med flera, politiker som såg mycket gott i den form av nationell socialism som växte som en motreaktion mot den internationella dito vilken i praktiken innebar slaveri under Sovjet-Ryssland. Dåtidens politiker avsåg att med gemensamma medel bygga bort just hunger, sjukdom, fattigdom och okunnighet.

    Det var dock alldeles för lätt att fortsätta köpa röster från sextiotalet och framåt genom att ständigt lova allt mer åt allt fler för allt mindre, för att socialdemokraterna och sedermera deras åsiktsfränder i de ‘borgerliga’ partierna.

    Det är en skam och ett snilledrag att socialdemokratin lyckats kapa åt sig äran för det arbete som byggde det moderna Sverige, när det arbetet utfördes av allt från bankirer till de händer som grävde på Göta Kanal.

    Jag säger att bakgrunden spelar roll, för betänk en femtioårig riksdagsman anno 1950. Han har själv sett övergången från häst och vagn på grusväg och makadam till asfalt och bilar. Han har vuxit upp med föräldrars och mor & farföräldrars vittnesmål om nöd och misär. Denna hans bakgrund gav om energi och vilja att för allt i världen skydda och trygga framtida släkten mot sådana tiders återkomst. Betänk hans kollega född på fyrtiotalet. Fostrad i en anda av modernism och progressivism, där allt nytt alltid är bättre och där strävan efter det nya trumfar alla empiri. Inga varnande berättelser kan slå rot och frambringa eftertankens frukt i det sinnet. Betänk denna riksdagskvinna under sjuttiotalet – hur skulle hon kunna vara annat än fylld av hybris?

    Jag har inga vetenskapliga belägg för mitt tänkande, blott personlig erfarenhet. Jag fostrades av mina morföräldrar då min mor arbetade, så jag har fått mycket av min fostran av människor födda under tjugotalet. Min fru likaså – hennes salig farmor berättade, utan drama och utan att låta ett uns av en känsla bryta igen den väna men ändå stålhårda röst hon hade, om hur man i hennes barndom fick lägga de döda i enkla furukistor i en snödriva på gården, och markera denna med granris. Tjälen gick för djupt och var hård som själva urberget, för att de skulle kunna jordfästas förrän till våren.

    Jag tror inte det är att det just är kvinnor som tagit sig in i makten som är det avgörande – jag tror det är avsaknaden av personlig erfarenhet, om så bara gammelmors barndomsminnen, som är avgörande. Få styr åt pipan när de själva måste bära skulden och kostnaden; än färre om de inte kan lämpa över detta på andra. Inte skulle min farmor styrt och ställt som Sahlin, eller Kinberg-Batra, eller tusentals andra våp! Det är fel kvinnor, liksom det är fel män, som kunnat ta makt.

    Tack vare det partiväsende och statsskick vi har. Tack vare att vi förbjöd tävlan, förbjöd och via hån dödade hjälte-idealen, och inte minst som stat och samhälle lärde ut omöjliga ideal.

    Hade vi som land fortsatt sträva, och då bort från nöd, armod, svält och förtryck, så hade vi inte suttit där vi gör. Kanske de fyra ryttarna är vad som behövs för att vi skall kunna försöka på nytt?

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    • Mats Jangdal says:

      Där har du en poäng. Jag växte upp med både mor och farföräldrar, födda runt sekelskiftet 1900 och även ett par av deras föräldrar närvarande, fast jag bodde med mina föräldrar.
      Gamlingarnas berättelser var mycket fascinerande. Men det skilde markant mellan mina morföräldrar som alltid varit anställda och mina farföräldrar som i princip alltid varit företagare i generationer.

      Evolution eller utveckling kan dock inte gå baklänges. det skulle innebära sammanbrott. Det vi behöver är en ny utveckling. Gärna en som tar vid ungefär där den gamla var innan den spårade ur.

  10. Samuel af Ugglas says:

    Katastrofen består i förenklad form, av att ”någon” har övertygat min granne att han kan plundra mig och vem som helst annan på tillgångar och andra rättigheter med hjälp av en ynka röstsedel en gång vart fjärde år.
    Vi har dessutom blivit berövade möjligheten att sparka ombuden som missbrukar vårat förtroende.
    Varför har inte ”alliansen” redan lagt fram en budget som ”Riksdagen” kan godkänna eller förkasta? Ynkligt och vankelmodigt så det förslår!
    I de flesta andra sammanhang tvingas styrande lägga fram årsberättelser för det gångna årets verksamhet som skal godkännas av folkförsamlingar eller deras ombud. Varför skall alltid socialister slippa undan ansvar för sina gärningar?

Comments are closed.