Idag klockan 09.00 presenterades den internationella PISA-mätningen som redovisar skolresultaten för en mängd länder i världen. De högsta värden som uppmätts ligger högt i intervallet 500, strax under 600 poäng. Det är Kina som utmärker sig. Lägst hamnar Filipinerna, strax över 300.
Det är tre ämnen som mäts, språk, matematik och naturvetenskap. Sverige ligger tillsammans med flera av västvärldens länder inom intervallet 500-520. Utifrån språkresultatet, vår bästa gren, ligger vi på elfte plats. Där ungefär har vi legat länge, med små förändringar. Det enda som sticker ut är det svenska resultatet i naturvetenskap. Vi får 499 och borde ligga på nittonde plats, skulle sorteringen göras efter resultat i naturvetenskap.
Detta är oroande och kan vara en delförklaring till att svenskar är oroliga för klimatet. Folket i gemen har helt enkelt för dåliga kunskaper i naturvetenskap och blir lätt offer för alarmistiska opinioner och strömningar.
Uttryckt på ett annat sätt. Greta har förmodligen rätt. Det är ingen idé att gå till skolan om man vill lära sig något inom naturvetenskap, för lärarna klarar inte av att skilja vetenskap från politik och propaganda. Däremot kan hon tacka sina språklärare för att hon så galant klarat att göra internationell karriär på okunskap i den naturvetenskapliga frågan om klimatets utveckling.
EDIT: Det var ju inte idag som PISA presenterades, det var nästan en vecka sedan. Men jag skrev det då och hade inte plats för publicering förrän idag och la in på timer. Hoppas läsekretsen har överseende med detta!
RSS – inlägg
Mitt husorgan SVD har vid siffran 11 som dagens datum en PISA anknytning.
11 % fick inte ens vara med i PISA undersökningen.
Ändå gläds vår utbildningsminister åt PISA resultatet.
I en gränslös värld tycks vissa falla utanför samhället, dvs det samhälle dit de söker sig för att få vara del av. Det, och inte klimatet, ger mig panikkänslor!
Lugn, lugn, panikkänslor tyder bara på att Ni har insikten om vad procent betyder.
Och kanske till och med kan sätta in dessa 11 procent i ett sammanhang, för att dra vissa slutsatser av denna uppgift.
SVD har förmodligen lite bristande baskunskaper att hämta insikter ur, och utgår från att läsekretsen har samma begränsning.
Så, att Ni känner av lite panikkänslor är bara ett friskhetstecken.
Än värre är det när media skall hantera begreppet promille. Det syns tydligt när vår atmosfärs innehåll blir ”braskande” rubriker.
Hej.
Bortsett från de som exkluderades för bristande kunskaper i svenska, tillkommer en annan tämligen heterogen grupp.
Elever som erbjöds avstå, elever med funktionsnedsättning, och elever som helt enkelt valde att utebli.
Vad gäller de beryktade 11% så finns det en poäng med att inte ha med personer som bara läst svenska i ett eller två år. (Visserligen klarar fransmän, tyskar, och andra lätt av lära sig passabel svenska utan SFI-studier på samma tid men det är en annan fråga.) De 11% får resultatet att bli skevt då de inte kan sägas vara representativa för skolan i sig.
Så lång allt väl.
Men de övriga eleverna som exkluderade? Jag har sett påståenden att så mycket som 13% inte skrev PISA, utöver dessa 11%. Om vi går på att det är korrekt, så hade vi ett exceptionellt bortfall – PISA brukar kräva att bortfallet är mindre än 5% totalt för att mätningen skall räknas fullt ut. Någon officiell källa till dessa 13% har jag däremot inte sett.
Vidare: eftersom elever med hög frånvaro, funktionshinder (kognitiva) och beteendestörningar oavsett orsak skall gå i vanlig klass och vanlig skola enligt lag, värdegrund och praxis, måste de anses representativa i resultat och prestation. (BUP-skola, särskola och skoldaghem är så obetydligt i sammanhanget att det kan ignoreras. De flesta elever som förr haft undervisning i särskilt anpassad klass och miljö går i vanlig skola.)
Då jag själv rättat nationella prov, bl a i svenska, litar jag inte på resultatet i läskunnighet/förståelse från PISA, särskilt inte när man jämför med betyg från klass nio och från gymnasiet. Vidare borde Skolverket samköra resultaten för PISA, TIMMS och PIRLS och jämföra dessa över tid med de nationella proven.
Ytterligare en faktor som påverkar resultaten är att man i snart sagt alla skolor läser inför provet, såväl nationella prov som detta. Gamla PISA-tester kan hittas på hemsidan, och man låter gärna eleverna lägg en vecka eller så på detta. Det samma gäller de nationella proven där det dessutom är klasslärare som rättar sina egna elever. I Storbritannien har man testat med centrala anonyma prov via låsta terminaler, och anonym rättning av lärare på skolor i andra delar av landet. Resultatet blev för många skolor med de sedvanliga misstänkta faktorerna kraftigt försämrade resultat.
Jag tror så är fallet här, att man från politiskt håll friserat resultaten utan att direkt förfalska dem, och utan att inse vad man gör. Man är helt enkelt så inne i sin värdegrund och sin teoretiska modell att man inte kan göra objektiva mätningar. Jag har inga hårda bevis för detta (fanns det och hade jag det hade jag vänt mig till alla bloggar och fria journalister jag kan komma på!) men jag har erfarenhet och en god uppfattning om kårandan bland mina kollegor och skolpolitiker/skolledare. (För en rolig stund: ta reda på vilka krav skollagen ställer för titeln rektor…)
Lite läsning som hör hit:
”Det skiljer 115 poäng mellan svenska infödda elever och elever med invandrarbakgrund i den del av Pisa-undersökningen som mäter läsförståelse. Skillnaden är störst i hela OECD.”
[https://lararnastidning.se/tag/pisa-2018/]
Uvell hade en artikel om PISA som är läsvärd, väl man tar sig förbi hennes löjeväckande panegyrik om ”borgerlig skolpolitik”:
[https://uvell.se/2019/12/03/pisa-bakom-rubrikerna/]
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
Det handlar inte bara om värdegrunden (internt svenskt poserande), det handlar i hög grad om Sverigebilden, internationellt poserande!
Tack för din avslöjande insikt!
Ingen börda är bättre att bära än kunskap mycken.
Klyftan mellan elevernas kunnande syns allt tydligare – Finland håller sig ändå kvar på toppen i Pisa-mätningen.
https://svenska.yle.fi/artikel/2019/12/03/klyftan-mellan-elevernas-kunnande-syns-allt-tydligare-finland-haller-sig-anda
Mvh,
På femtiotalet hade vi ofta högläsning ur skolböckerna; eleverna fick helt enkelt läsa ett varsitt stycke högt i klassen direkt ur boken (och gud nåde den som skrattade när någon läste fel). Jag tror nog att läraren hade mycket bra koll på varje elevs nivå utan några centrala prov.
De första centrala prov vi drabbades av var Dagens Nyheters Nutidsorientering, men det dröjde högst fem minuter innan alla insåg att allt var förtäckt reklam för tidningen – man måste ha läst den för att få rätt på alla frågorna.
Om inte Skolöverstyrelsen litar på att lärarna gör sitt jobb så ligger problemet där och inte att lärarna saknar förmåga att bedöma varje elevs nivå. Och varför måste man hela tiden jämföra sig med andra? Det kallas för tävlingsverksamhet och är någonting helt annat än äkta kunskap och förståelse för ett ämnesområde.
Sedan är det inte korvstoppade kunskaper (ofta triviala) som man behöver i livet, utan livserfarenhet och samarbetsförmåga, och framför allt rätt attityd till ett yrke, arbetsplats och sina medarbetare. Var får man lära sig det?
En komplettering bara: det är sannerligen inte bara klimatfrågans naturvetenskapliga aspekter som lärarna och ”forskarna” felinformerar ungarna om. De indoktrineras i än högre grad i samhällsvetenskapliga ämnen som handlar om politik: den döende demokratin, invandringen, Sveriges ekonomiska historia och mycket annat.
Den gamle bondens förmaning till sina söner under utbildning: Lär er inte för mycket pojka. I får bare mer å göre.