Vi ser det på område efter område. Samtidsdebatten styrs inte av realiteter. Följaktligen får inte heller realpolitik plats. Istället styrs politiken av olika grupper och individers behov av att i mediasamhället posera med sin godhet.
Klimathotet, invandringen, rasismen, ekonomi, befolkningsutveckling, naturvården, jordbruket, corona, är exempel på sådana frågor som spårat ur för att de som släpps fram för att beskriva dem och föreslå åtgärder är människor som inte förstår frågorna. Deras förslag till politik kommer därför undantagslöst att göra mer skada än nytta.
Därefter ska de själva göra avbön och erkänna att de varit naiva, men ändå kräva att få vara kvar och påverka politiken. På ett hörn släpps andra posörer in för att komma med sina inspel av godhetsknarkande och känslopjunk.
”…erkänna att de varit naiva…”
Ja, fast de säger alltid att ”vi” har varit naiva. De tar aldrig ansvar för sina egna beslut. Stefan Löfven brukar säga att Sverige har varit naivt, när det är hans om varit naiv.
Förmodligen är ”naiv” ett socialdemokratiskt nyspråk för ”inkompetent”.
Ska jag vara konspiratoriskt så anser jag att ”naiv” används för klart medvetna beslut som går emot folkviljan. Vad kan det annars finnas för förklaring till totalt ologiska beslut som i många fall går emot en 4-årings förstånd.
Med vi avser Löfven regeringen och de partier som stöttar regeringen.
Naiv är man när man skapar system som inte har någon reglerande kontroll.
Skattesystemet har en reglerad kontroll med flera uppgiftskällor.
Bidragssystemen saknar till stor del dessa kontroller.
Om man har en normal vuxen självinsikt och ett uns av självkritik och gör stora misstag i jobbet, så slutar man och säger upp sig frivilligt. Det har alltid varit normal praxis i det verkliga Sverige, speciellt i näringslivet. För man inser att en fortsatt god relation med arbetskamrater, underlydande, leverantörer och kunder är svår eller omöjlig att återupprätta, därför att ingen litar på en längre. Tillit är näringslivets absolut viktigaste tillgång, utan tillit är alla avtal och kontrakt meningslösa.
Vad gör man då som styrelse (alltså vi medborgare) med en hel ledningsgrupp (regeringen) som agerar som om de vore tillsatta genom guds försyn? Och dessutom verkar köpta av konkurrenterna?
Romarna hade en metod för detta, som kunde sluta ärofullt eller skamfullt för den svikande. Karl l i England tröttnade man så småningom på, eftersom han vägrade att förstå principerna för landets konstution och initierade ett långt inbördeskrig. Inte ärofullt.
Vi säger till sist: –Städa skrivbordet och var borta före lunch. Men om de vägrar? Skammen över att få sparken kommer de alltid att bära ändå och har inte mycket att förlora.
Jag tror definitivt att det finns många mycket mer lämpliga ledarkandidater i Sverige än de vi har haft under åtminstone femtio år nu, men de måste i så fall skaffa ett nytt sätt att direktkommunicera med folket; dagens media är korrumperad och tendentiös intill bristninggränsen och saknar all tillit hos alla mediakonsumenter som läser mer än serierna och bioannonserna.
Och en direktdemokrati som Schweiz har skulle återställa demokratin så småningom. Vi har inget alternativ om vi vill undvika en lång ekonomisk istid, folkuppror med många krigsliknande episoder, fortsatt snabb segregation och se fortsatt stängda gränser mot våra grannländer. Just det, vi är redan en bit på väg. Tilliten till Sverige som nation, leverantör och samarbetspartner måste behållas till varje pris och helst förstärkas. Den kan inte kommenderas fram. Och för att viljan till åtetställning skall bli uppmärksammad måste vi ha ett nytt ledarskap.
Varje dag som våldet eskalerar och dumheter fortsättningsvis uttalas utan hejd, är en förlorad dag för Sverige och framförallt alla unga som snart skall bli vuxna.
Jag orkar inte se hur Sverige glider allt snabbare utför. Och även om det bara har ett symbolvärde, så måste vi få en ny regering nu, utan dröjsmål. Sämre kan det knappast bli.
Instämmer till 99 procent!
Men är vi måhända oeniga i ansvarsfrågan? Jag menar att dagens sönderfall framför allt beror på moderaternas vänstersvängar under Reinfeldt, de som tyvärr fortsatt även i Kristerssons regi. Som nu detta att M vägrat bilda regering med KD och SD, trots att det är vad väljarna beställde i det senaste valet.
Så jag håller K som huvudansvarig, inte Löfven, som ju knappast kan kritiserat för att M lagt regeringsmakten i hans och MP:s händer. Ense om det också?
Helt ense! Allt började gå utför redan med Olof Palme. Men Reinfeldt tar jumboplatsen eftersom han inte var ärlig med sina sympatier som ändå Olof Palme var. Hur många gammalmoderater röstade inte på Reinfeldt för att han skulle föra en moderat politik (alltså inte vänsterut)? Alla.
Äh, hur skulle ”media” agera då? Samhällsdebatten i medierna står på två ben: ledarsidorna och debattsidorna. Ledarsidorna sköts normalt av anställda proffstyckare som i bästa fall ser det som sin uppgift att stimulera debatten; att provocera, testa resonemang osv. Och det finns naturligtvis alla sorter. Från ”höger” till ”vänster”, Från Ströman på Nerikes och Jarminder på Skånskan som fläker ut typ i snitt 1,5 ledartexter om dagen året runt ner till de som bara skriver sällan och om sina egna specialområden. Och det finns lysande förmågor och det finns dumskallar. Och alldeles oavsett så kommer även den bäste att göra misstag. Debattsidorna är politikernas och särintressenas arena. Alla har de ett intresse eller en värdehierarki som styr deras ställningstaganden. En godhetsprioritering. I varje fråga är det alltså en massa oinsatta men skrivkunniga tyckare och särintressen som sköter debatten. Och alla kan ju i princip vara med och tycka, på bloggar t.ex. Och twitter fungerar som anslagstavla för att lyfta fram läsvärda tyckerier eller skapa ”stormar” och drev. Lite som en brygga mellan bloggvärld och tidningar. Och om saken uppfattas som tillräckligt angelägen för politiska åtgärder så tillsätter rikspolitikerna så småningom en utredning som ska gå till botten med frågeställningen. Det är klart att det finns dumskallar som gång på gång upprepar samma misstag. Det är klart att alla gör misstag ibland. Men att avfärda all media som korrumperad och tendentiös leder ju ingenstans. Man måste lära sig skilja på kvalitet och skräp, som i allt annat. Vad som är gott och vad som är angeläget för Greider och Guillou är knappast samma som för Carolin Dahlman och Fredrik Haage. Det är när bara en typ av argument kommer fram som dumheten sprider sig. Man måste ju söka upp folk som säger emot, som tycker annorlunda, och ge deras bästa argument en chans. Hur skulle det annars fungera? Att överlämna samhällsdebatten till s.k. ”experter” är väl det dummaste vi skulle kunna göra.
Efter att Reinfeldt ”sa upp sig” (vilket han hade förberett med ”jobba till 75” och ”öppna Era hjärtan”) så har väl ingen trott på politiken.. Och om någon minns valvakan -18 så kunde man konstatera att den enda ärliga politikern, just varit – Reinfeldt. Han siktade på ett bankjobb efter politikerkarriären och så blev det… Varför kunde det bli så? Därför att bankerna styr världen och politiken och inte tvärtom. Så lär av Reinfeldt istället för att vara ”naiva”!
Nej, Thomas, bankerna styr inte världen, det bara ser ut så. Det är världens centralbanker som på makthavarnas uppdrag dränker världen i störtfloder av papperspengar, vilket ger mellanhänder och spekulanter utmärka vinstmöjligheter – samtidigt som skuldbergen växer till ett allt större hot mot barnbarnens levnadsvillkor.
Fredrik Reinfeldt var en av dessa storskojare, så obegripligt att du kan kalla honom ”den enda ärliga” bara för att kanhända antydde något om en framtida karriär i näringslivet. Vad annat förakt förtjänar manipulatörer som ”blåser” sina godtrogna väljare (se även Jans inlägg ovan).
Och nu håller efterträdaren Kristersson på att göra detsamma, genom att vägra bilda den konservativa regering som väljarna beställde 2018. Ännu en demokratifiende med andra ord. Många väljare har reagerat, men alltför många lever i tron att M är samma gamla traditionella höger som förr, på Gösta Bohmans tid. I mina ögon är moderaterna värre folkefiender än Löfvens gäng.
Den enda fråga som är värd att ställas är; När, vilket år avsade sig svenska folket möjligheten att sparka politiker och tjänstemän som missbrukar medborgarnas förtroende? Den frågan kommer jag att ställa vid alla ”partimöten” som jag får chansen att närvara vid. Det är möjligt att jag blir utmobbad men, vad då.
Att Sverige skulle kunna räddas utan att svenska folket får “INITIATIVRÄTT” i avgörande frågor ser jag som avgörande för vår existens.