Det ideologiska innehållet i PMs olika delar Del 3

Postat den 2024-05-03 av Mats Jangdal

Dagens gästskribent är Dan Ahlmark

Kunskapssyn
Postmodernismen (PM) anser, att eftersom det inte finns någon klar, säker och objektiv kunskap om omvärlden, finns heller ingen bas för att överhuvudtaget dra några säkra slutsatser om denna. Skälet för uppfattningen framgår nedan (se avsnitt Språket). Det innebär, att egenskaper i den reala världen inte kan fastställas, och att det mänskliga kunnandet generellt är subjektivt och kan ifrågasättas. Andra alternativ är lika troliga. Det betyder också, att vetenskapen och dess slutsatser betvivlas. Intryck och åsikter om det, som inte kan uppfattas av våra sinnen, eftersom det inte ingår i den fysiska världen dvs är metafysiska, saknar också objektiv grund och kan med skäl ifrågasättas.

Människosyn
Enligt PM anses människan bara vara en biologisk varelse och mentalt helt formad av hur hennes allmänna miljö och kulturen påverkar henne. Hon föds helt enkelt som ett oskrivet blad, där omgivningen präntar ner sina instruktioner. Social/kulturell konstruktivism gäller. Individer i meningen ett stabilt men utvecklingsbart ”jag” med egna värderingar och mål baserade på rationella överväganden, kunskap och erfarenheter finns inte.

Att du själv tror, att du formar dina uppfattningar om vad som är rätt eller fel, finner kunskap och bestämmer helt personliga mål helt annorlunda andras och har åsikter baserade på rationellt tänkande, objektiva fakta och principer, sägs vara fel. Det är påverkan på människans sinnen och medvetande från omgivningen, som är av betydelse tillsammans med hennes instinkter, lidelser och irrationella impulser, vilka ofta inte kan motstås.

Postmodernismen anser, att människor är svaga och har svårt att hantera motstånd och besvikelser, och att krav på omedelbar behovstillfredsställelse ofta styr dem. Eftersom PMs kunskapsteori (se avsnitt Språket) berövar människor möjligheten att ha en fast och rationell bas för kunskap och värderingar, kommer individer självfallet att känna sig osäkra gällande mycket. Beteendet styrs då av allmän subjektivism, någon ideologi utan empirisk grund eller att bara följa känslor. Beträffande de sistnämnda är då särskilt de mer negativa såsom rädsla, skuld och ångest viktigast.

Människans ”jag” påstås alltså inte existera i någon verklig mening och har i alla fall ingen stabilitet. Alla identiteter sägs egentligen vara föränderliga och flyktiga. Av det skälet talar inte postmodernister om individer överhuvudtaget utan om grupper eller kollektiv. De saknar helt intresse för individen och de, som hävdar att individualism ska vara basen för samhället, talar om något utanför postmodernisters uppfattning om verkligheten. Att människan kan observera och tänka koncentrerat om det existerande och beskriva detta objektivt förnekas (se Språk nedan). Så självständigt tänkande på basis av en korrekt uppfattad verklighet och kombinerad med en fri vilja anses inte existera.

Denna postmodernistiska syn bryter kraftigt mot den verkliga människans egenskaper. Vilka dessa är, kan belyses genom en kortfattad empiriskt baserad beskrivning av människan (1). Ingen individ är ett oskrivet blad vid födseln. Istället är mycket inskrivet i individen.

Förnuftet
Eftersom individen inte existerar i egentlig mening som en rationell och logisk, självständigt beslutande och målinriktad människa, erkänner PM inte hennes förnuft i modern mening. Hon påstås istället ha egenskaper, som nämnts ovan och vilka såsom en generell beskrivning vanligen kan ses som en karikatyr. De innebär, att personer genomgående påverkas och styrs i viss riktning av extern information och impulser.

Unga människor som exempelvis tillåter sig vara snöflingor med den typens egenskaper, eller unga eller äldre personer, som är andrahandsmänniskor (2), är dock beklagliga. Särskilt de senare låter andra fritt fylla sitt medvetande och förnuft med dessas värderingar, omdömen och tankar. Andrahandsmänniskors katastrofala intellektuella osjälvständighet vittnar om en förödande svag och irrationell personlighet. Men sådana är perfekta anhängare av PM.

I verkligheten har en person ett förnuft, respekterar vanligen rationalism och logik och är inriktat på verkligen förstå verkligheten och aktuella sammanhang. Hon har förmågan att verkligen tänka. Men denna nivå för medvetandet är inte automatisk. Frågan gäller här inte medvetande eller icke medvetande, utan det är ett val mellan lägre eller en högre nivå av detta. Att nå den högre nivån i en situation kräver ett medvetet val och ofta en ansträngning pga kravet på koncentration/fokusering, vilket gör att förnuftet verkligen utnyttjas. Den ansträngningen gör att många personer avstår från att tänka. Sedan avgör personens förmågor avseende analys, kreativitet och objektivitet kraften eller djupet i tänkandet (3).

Språket
Språket är av fundamental betydelse för människors förståelse av världen, och är naturligtvis ett område kulturmarxisterna försöker omvandla. Kulturen i ett område/region sägs av PM vara så kraftfull, att den ofta influerar språket och orden med en innebörd, som egentligen inte motsvarar verkligheten utan främst kulturen. Språket med sina begrepp och kategorier bundna till en viss kultur påstås inte kunna allmängiltigt beskriva ett visst existentiellt förhållande för personer. Det sägs vara är så bemängt med kulturellt förknippade undermeningar och särskilda sätt att förstå, att beskrivningar av verkligheten inte är tillräckligt exakta. Kommunikation med andra om olika förhållanden fungerar naturligtvis då inte bra.

Ändå måste man ju använda språket, dess begrepp och kategoriseringar, trots att dessa är så påverkade av kulturellt bråte, att beskrivningar vanligen förvanskas. Det gäller naturligtvis då också särskilt avseende personer, som inte tillhör samma kultur och talar annat språk med också dess svagheter och bias.

Åsikten är alltså, att en objektiv verklighet kanske finns, men att språket orsakat av kulturen byggt sådana hinder genom existerande bias och till orden knutna antaganden och innebörder, att möjligheten försvinner att precist kunna beskriva något i verkligheten. Språket dvs orden och meningarna kan således på grund av påstådda egenskaper inte korrekt återge reellt existerande förhållanden. Men om språket inte kan säkert beskriva någon verklighet, är en konsekvens, att det saknas kriterier för att skilja sanning från lögn. Ingenting kan bevisas eller motbevisas.

Denna attityd till språket kan beskrivas som en mycket radikal skepticism. Det språket förmedlar i ett kulturområde sägs dominera sättet att där se verkligheten. Skälet är då också, att allmänt accepterade åsikter är en produkt av makt utövad av någon. Allt tal sägs egentligen vara påverkade av olika gruppers synsätt och intressen, och det kraftfullaste intresset är makt (se beskrivningen i följande Delar av PMs samhällsteori).

Eftersom orden alltså inte är meningsfulla för syftet att överföra kunskap, kan språket bäst användas för social kommunikation. Vissa postmodernister ser dessutom ord i första hand som vapen att använda och utan någon hänsyn till objektivitet, logik eller erfarenhet, karakteristiska vilka enligt PM saknar värde.

Denna syn på språket är dock inte korrekt. Valet av verklighet och för denna passande ord har genom ren evolution i ett land successivt förändrats, finslipats och etablerats under Homo Sapiens millennier. Det medför, att vi idag allmänt väljer just de ord, som mest precist anknyter till och beskriver omvärlden (4). Våra slutsatser är därför objektivt pålitliga och förenliga med den verkligt existerande världen.

Förtroendet för vår observationsförmåga och för språket medför alltså övertygelsen att korrespondensteorin gäller, det vill säga att det finns en överensstämmelse mellan (a) en benämning och noggrann beskrivning/definition av något och (b) dess motsvarighet i den empiriska världen. Och detta är fallet även internationellt. Den exakta innebörden av ord är numera så väl preciserade iolika språk, att precisa ord med samma innebörd vanligen kan hittas vid översättningar.

Vi vet, att orden och deras innebörd i mycket styr tänkandet. Av politiska skäl vill kulturmarxister då minska eller eliminera användningen av vissa ord, som i sig idag ses som ”olämpliga” (såsom sanning, nationell suveränitet, personligt ansvar). Det påminner om en mening i boken ”1984”: “Slutligen ska vi göra tankebrott bokstavligen omöjliga, för det kommer inte finnas ord med vilka man kan uttrycka dem”. Eller så försöker man fylla orden med osympatiskt innehåll (som beträffande maskulinitet) eller ändra innebörden (såsom nu skett avseende demokrati eller rasism). PM syftar alltså till att använda sitt inflytande till att förändra språket i syfte att nå politiska hegemoniska mål.

Känslor
När man som dagens vänster främst följer en ideologi utan nämnvärd verklighetsförankring, kommer känslor att bli mycket viktiga för personens val av handlingsalternativ. Eftersom förnuftet är så bristfälligt enligt PM, uppmanas anhängare just att följa sina känslor. Det destruktiva i ett sådant råd uppmärksammas inte. Känslor anses även stundtals vara så starka, att individen inte kan motstå dem. De antas ofta uppstå av okända orsaker, och särskilt de allvarliga och negativa anses vara väsentliga. Det finns dock mera vetenskapliga förklaringar till känslors uppkomst (5).

På liknande sätt som nittonhundratalets alla totalitära rörelser framkallade och utnyttjade känslor maximalt i sitt politiska arbete, gäller detsamma för kulturmarxismen. Skuld och särskilt rädsla är då viktiga politiska instrument i dess agitation, där propagandan i samband med global uppvärmning, är ett utmärkt exempel. Denna syn på känslor bryter helt mot den traditionella i västvärldens, där kontroll av dem varit en viktiga regel. Detsamma gäller, att beslut främst ska baseras på förnuftet och att inte tanklöst styras av tillfälliga impulser.

 

 

 

 

 

Publicerat i Frihet, Gästlistan | 2 kommentarer

Postmodernismens bakgrund och utveckling Del 2

Postat den 2024-05-02 av Mats Jangdal

Dagens gästskribent är Dan Ahlmark

Bakgrund (1)
Upplysningen under 1700-talet innebar i mycket starten på modernismen och därmed det moderna samhället. Den vilade naturligtvis på ett antal tidigare händelser eller historiska perioder av olika längd, där ursprunget till dess principer formats. Grunden till motupplysningen och motståndet till modernismen var att Cartesius lade grunden för den subjektivistiska kunskapssynen (2) och introducerade den till Kant. Det var en för filosofin ödesdiger händelse, som senare också påverkade postmodernismen. Dagens postmodernism (PM) baseras på en lång filosofisk utveckling men då utmärkt av fientlighet mot det rationella förnuftet och baserad på en kollektivistisk samhällssyn.
När senare marxismens förutsägelser om en allmän proletär världsrevolution inte infriades under 1900-talets inledning, sökte vissa intellektuella förklaringar till detta och anknöt då till de historiska strömningarna av motstånd till det alltmer utvecklade moderna samhället och dess rationella bas och individualism. I början av 1930-talet försökte den s k Frankfurtskolan i Tyskland (senare i USA) därför komplettera den traditionella marxismen med bl a psykologiska komponenter främst hämtade från Freud. Skolan formulerade en s k kritisk teori gällande olika ämnesområden, som senare inspirerade den Nya Vänstern och postmodernistiska författare.
En annan utveckling av marxismen efter första världskriget var fascismen. Dess ledare i Italien: Benito Mussolini hade länge varit marxist, men stod 1932 som författare av en grundläggande programskrift, i vilken han beskrev fascismens ideologi och politiska konsekvenser. Denna var dock till en del spökskriven av Giovanne Gentile, en av Europas ledande filosofer under 1900-talets tre första decennier. Han var också en tidigare marxist, som ansåg sig utveckla den ideologin, och vars böcker ledde till att han blev kallad ”Fascismens Fader”.
Syftet med fascismen var då att utveckla en förbättrad version av socialismen (3). Genom att främst addera en aggressiv nationalism till marxismen ansåg man sig skapa en ideologi med mycket större slagkraft. Detsamma gällde nationalsocialismen, som – fast svagare – inledningsvis erkände sin samhörighet med delar av marxismen. De tre totalitära systemen delar därför också samma grundläggande ideologiska komponenter (4). De visar på den fundamentala felaktigheten i den konventionella indelningen dvs skalan vänster-höger gällande politiska åsikter.
Vänsterns misslyckade försök att på 60- och 70-talen i vissa europeiska länder och USA efterlikna klassisk marxismen och ta makten genom revolution (i detta fall genom terrorism) avslöjade bara dess bristande verklighetsförankring. Giovanni Gentili hade under sin fängelsetid på 30-talet dock försökt att lösa problemet att massorna inte var beredda att genomföra revolution. Han kom under sin fängelsetid på en kreativ lösning. Denna innebar, att socialisterna behövde att systematiskt, långsamt och fredligt överta och förvandla samhällets synsätt och institutioner, tills en revolutionsseger var närmast självklar.
Initiativet övergick på 60-talet till aktörer, som utvecklade ytterligare ansatser för att ta makten. Ideologer i främst Frankrike drog upp riktlinjerna under den första fasen av modern postmodernism. Resultatet blev så småningom ett flertal teorier, vilka avsåg olika områden, och under senare delen av 80-talet fördes postmodernismen in i en andra och tillämpad fas.
Denna innebar en vidareutveckling av i form av metodutveckling, analyser och mera konkreta och detaljerade ”teorier” gällande läget på olika områden (5). De införde därvid också en moralisk sida i teorierna samt aktivistiska mål för dessa. Den fasen fick tidigt ett avgörande tillskott av kraft och energi genom den traditionella marxismens försvinnande vid Sovjetunionens sammanbrott i början på 90-talet.
Dessa ”Kritiska” utvecklingar och tillämpningar gällande samhällsområden på basis av den ursprungliga postmodernismens principer kallar jag för kulturmarxism. Deras huvudsakliga politiska metod var principiellt densamma som marxismens men gäller inte klasskamp utan avser gruppkamp dvs identitetspolitik. I Del 3 tas den tredje fasen av PM upp, när dess reifikation behandlas. Vad själva grundsyftet för PM egentligen är, har mest övertygande behandlats av Hicks (6). 

Postmodernismen idag 
Om man i USA, som i sin politiska utveckling idag ligger före Europa, betraktar det praktiska handlandet baserat på beteenden och policies utformade utifrån ”woke” principer, ser man delvis samma fanatism och galenskap, som drev anhängarna av kulturrevolutionen i Kina. Men vilket är då syftet idag för PM i USA och exempelvis Sverige? Syftet är flerfaldigt, men ett första viktigt mål är att nedvärdera, kritisera och förtala det mesta i det tidigare och dagens samhällsliv. Ett anknytande andra syfte syns vara att eliminera fundamenten för och kunskapen om det tidigare samhällslivet genom att införa de egna teorierna i det dagliga livet. Ett mål är då att hos yngre ändra deras värderingar genom att ersätta tidigare skäl och argument för dessa genom att presentera den egna samhällsberättelsen.
Man kommer då troligen ofta in på ämnet historia. Beträffande det området besitter personerna man söker övertyga en troligen mycket dålig och osammanhängande kunskap om både äldre och samtida historia. Det gör det lättare att med egna övertygande berättelser byta ut den gamla kunskapen mot den egna versionen. Denna bygger då på radikala och postmodernistiska omtolkningar. Traditionell marxism kan eventuellt ingå i någon utsträckning, trots att den ideologin bygger på annan grund än PM/KM.
För att påverka lärandet gällande olika samhällsområden i kulturmarxistisk riktning och att etablera ny ”kunskap” krävs ett betydande inflytande i ländernas nationella skolförvaltningar. Innehållet i skolans läroböcker och läroplanernas innehåll har naturligtvis högsta prioritet. Detsamma gäller för den högre undervisningen, där man söker – och delvis lyckats – nå etablering inom många fakulteter inom universitet och högskolor t ex litteraturhistoria, historia, sociologi, statskunskap, nationalekonomi mm.
I den högre undervisningen kommer personurvalet för ledning och lärare stå i förgrunden samt kurslitteraturen. Genom att tillsättande av lägre tjänster kan påverkas, och högre tjänster utses genom sakkunniga, vilka är utvalda, kommer urvalet av lärare att så småningom bli det önskade.
För att allmänt stödja den nya s k kunskapen och därmed en del av omvandlingen av det allmänna medvetandet i samhället krävs exempelvis en stark och radikal indoktrinering också beträffande dagens händelser och politik. Det mycket vidsträckta system för indoktrinering, som byggts i Sverige av socialdemokraterna sedan början av femtiotalet, kan kompletteras med nuvarande och framtida förändringar av främst sociala media, där oberoende och kritiska röster antingen direkt förbjuds eller successivt tystas genom olika tekniska metoder såsom shadowbanning osv.
Alternativa media kan också något tystas genom att helt stoppa den lilla del av statens generella finansiella mediastöd, som just går till sådana tidningar. Konsekvenserna av dagens förändringar av det svenska statsstödet av tidningar blir här ett test på hur radikalt man redan nu vågar gå fram i Sverige. I framtiden vet vi heller inte hur auktoritära statsmakter kommer att hantera internet. Den fascinerande och uppmuntrande historiska utvecklingen mot individualism och den successiva nedtoningen av den tidigare så allomfattande och dominerande kollektivismen kan nu komma att för en tid gå i motsatt riktning.
Globalismens betydelse
I framtiden kommer kanske den påtvingade politiska globaliseringen att i sig förändra de föreställningar, som många länders medborgare har gällande många ämnen. De ledande auktoritära stater, som stöder den politiska globaliseringen, tror sannolikt inte annat än i undantagsfall på PM/KMs teser. Men filosofin och dess delideologier är – liksom hypotesen om global uppvärmning och dess energipolitiska effekter – ändamålsenliga för att försvaga samhällena i Väst och underlättar därför att dominera dessa.
När den globala makten är nådd och överhöghet över västländerna har etablerats, kommer PMs irrationella sidor, vilka är den största delen av den filosofin och dess tillämpningar, sannolikt tonas ned överallt till förmån för traditionell socialism men moderniserad bl a genom efterkrigstidens europeiska erfarenheter. I vilken utsträckning kulturmarxismen i övrigt kan och kommer att användas för att i global skala hjälpa till att indoktrinera befolkningar i nya sätt att tänka, är oklart.
Graden av inflytande från Kina på den internationella utvecklingen kommer att – givet denna världsutveckling -successivt växa och så småningom överstiga PM/KM. Den filosofins inneboende irrationalism kommer då inte att överleva angreppen från de tongivande auktoritära länderna.
Media i världen är redan idag relativt koncentrerade, och att utforma lämplig information, som regelbundet och frekvent når alla världens befolkningar, kan snabbt genomföras. Många oppositionella media kan komma att köpas upp, och bara vissa, som ägs av personer med ett ideologiskt och frihetligt syfte kommer att överleva som självständiga kanaler. Men dessas räckvidd kommer att strängt begränsas av statsmakterna.

(1) Denna och följande artiklar är i mycket baserade på ett antal ämnesorienterade artiklar skrivna under de senaste sex åren.
(2) Jonson, Erik (1953). Vad är sanning ?, s.11-17. Ehlins, Stockholm.
(3) https://www.frihetsportalen.se/2018/10/fascism-ar-en-utveckling-av-socialismen/
(4) https://www.epochtimes.se/Varfor-de-stora-ismerna-ar-samma-andas-barn—Del-1-av-2 
 https://www.epochtimes.se/Kronika-Varfor-de-stora-ismerna-ar-samma-andas-barn—Del-2-av-2
(5) Pluckrose, Helen & Lindsay, James (2020). Cynical critical theories, s. 45-66, 207-209. Swift Press, London.
(6) Hicks, Stephen (2014). Postmodernismens förklaring, s. 103 – 109. Timbro, Stockholm.

Publicerat i Frihet, Gästlistan | 5 kommentarer

Postmodernismen mot den västerländska civilisationen     Del 1

Postat den 2024-05-01 av Mats Jangdal

Dagens gästskribent är Dan Ahlmark med serie om sju avsnitt.

Faktorer bakom västerlandets utveckling
PostModernismen (PM) har bl a genom dess tillämpningar på många samhälleliga områden (KulturMarxismen (KM)) explicit kommit i en motsatsställning till många av de principer, som skapat och idag dominerar det västerländska samhället. Eftersom detta samhälle har åstadkommit de allra flesta framsteg, som bildar den moderna världen, kan sägas, att postmodernismen konsekvent tillämpad säkerligen skulle medföra en mycket kraftig nedgång i världens nivå av civilisation dvs dess allmänna och tekniska kultur, humanitet och mänskliga rättigheter samt frihetligt orienterade statsskick.

Den politiska individualismen skulle – efter de sista århundradenas segrar över kollektivismen – åter i stor utsträckning förtrampas. Ekonomiskt blir följderna vidsträckta, om man betraktar de troliga effekterna avseende naturvetenskaper och industriell utveckling. De medicinska landvinningarna har exempelvis möjliggjort tillväxten i världens befolkning, och västerländsk vetenskap och teknik har sedan medfört, att denna har föda och kan överleva.

Men det är fråga om mycket mera än så. Industrin i ett framgångsrikt land bygger vanligen på och verkar inom ramen för marknadsekonomi och kapitalism, vilkas varaktiga och framgångsrika utveckling vanligen (se nedan) förutsätter, att ett system av komponenter såsom lagar och mänskliga rättigheter etablerats. Att i västerlandet utveckla och genomföra de för marknadsekonomin nödvändiga grunderna, som är basen för individuell frihet, tog lång tid (1). Dessa principer är sedan de, som definierar det framgångsrika moderna samhället, vilka människor över hela världen vill uppnå. Men majoriteten av alla nationer är förfarande bundna och styrda av auktoritära regimer, som utövar förtryck.

Kulturmarxismens syn på ekonomisk och historisk utveckling
PM/KM tvivlar på faktorerna bakom västerlandets framgångar exempelvis rationalismen och principerna bakom den enorma utvecklingen av mänsklig välfärd. Förståelsen avseende den betydelse frihet, fria marknader och företagande haft för mänsklig utveckling saknas. Förståelsen för historisk utveckling är överhuvudtaget låg, eftersom KMs historiesyn är utpräglat primitiv. Om vi bara ser på historiska individer gäller, att om en person gjort något, som var accepterat i dennes samhälle, men är oacceptabelt enligt dagens kulturmarxistiska synsätt, är personen förkastlig (2):

”Det är alltså inte tillåtligt att under historiens gång ha haft andra åsikter
än de vi har under 2000-talets första decennier. Är alltså de människor
som levt tidigare och inte har den syn och de ståndpunkter som idag
godtas som acceptabla (enligt kulturmarxistiska normer) inte värda
någon respekt i något avseende? Ett misstag på ett område – och alla
personens goda gärningar är förintade och värda att kastas ut i ett
historiskt mörker.”

Det viktiga är naturligtvis frågan, när det större samhället kommit till insikt om att något är moraliskt fel och därför ändrat åsikt gällande en sådan fråga. Brott mot det är vanligen förkastliga. Men annat handlande bör inte omedelbart leda till svartmålning. Och eftersom historisk utveckling – bortsett från stora politiska händelser som erövringar – just beror på små, successiva och långsamma framsteg i människors insikter och därmed åsikter, är den kulturmarxistiska historiesynen inte möjlig att acceptera.

Andra exempel: kolonialism och slaveri
Västländerna har tidigare begått stora misstag såsom politiken att kolonisera många länder. Även om det inhemska förtrycket där i många fall var mycket värre än kolonialväldets, är erövring av andra länder oacceptabel. Att alla andra stora nationer under historiens gång vanligen koloniserat svagare nationer minskar inte det förkastliga i politiken. utan visar bara att Väst en tid inte var bättre än andra. Och på grund av sin tekniska överlägsenhet nådde man mycket större och mera långtgående resultat.

Västmakternas framgångar gällande kolonialism berodde på deras kultur, vars rationella och moraliska moment sedan successivt utvecklades och påverkade ländernas politik. Detta skapade så småningom en alltmer spridd insikt om felaktigheten av våld som metod att sprida länders inflytande och besittningar. Förståelsen av främst mänskliga och andra nationaliteters rättigheter ledde sedan generellt till reträtt från tidigare erövringar. Just den rationella och moraliska förståelsen var avgörande för denna utveckling.

Så gott som alla länder har länge – och är ibland fortfarande – outvecklade gällande sin syn på nationell suveränitet och mänskliga rättigheter. När amerikanarna förkunnade människans individuella rättigheter och Amerikas rätt till självständighet och vann befrielsekriget, påbörjades en revolution i människo- och samhällssynen i världen. En effekt var en ändring i synen på kolonialism, och under intryck av den nordamerikanska revolutionen befriade sig Sydamerika under första hälften av 1800-talet. När de europeiska kolonialmakterna insåg det felaktiga i beteendet att kolonisera oavsett hur efterblivna och primitiva de aktuella länderna synes vara, lämnade de alltför sent, men oftast frivilligt, kolonierna. Ett oss närliggande exempel var, när Sverige tillät Norges självständighet 1905.

Beträffande slaveri – en institution som sedan urminnes tider varit accepterad i en förkrossande stor andel av världen och beträffande vilken islamska länder sedan 600-talet begått de största brotten – minskade eller praktiskt sett eliminerade västländerna sin skuld, när man nådde den rätta moraliska insikten i denna samhällsföreteelse. Förståelsen att denna eviga och överallt i världen accepterade institution (i västländerna delvis dock ej gällande den egna befolkningen) egentligen var oacceptabel, drev då främst Storbritannien till initiativ och handling mot slutet av1700-talet.

Man agerade och stoppade först den transatlantiska slavhandeln. Därefter kunde man (så småningom med hjälp av andra europeiska länder) trots det hårda motståndet från främst afrikanska, Mellanöstern- och asiatiska länder genom sin makt under 1800-talet tvinga igenom ett slut på slaveriet över hela jordklotet. Det märkligaste avseende slaveriet är egentligen västmakternas framgångsrika arbete – när man väl nått den moraliska insikten – att globalt eliminera institutionen trots ett massivt och mycket hårt motstånd. Detta är det främsta som skiljer oss från utom-europeiska länder gällande slaveri.

Internationella konsekvenser av den nya ekonomiska utvecklingen
När faktorerna och strukturen bakom framgångarna gällande västerlandets ekonomiska utveckling blev mera välkänd, kunde denna imiteras av andra. Och det gäller länder på alla utvecklingsnivåer. Befolkningen i Hong Kong började efter andra världskriget kombinera sin stora ekonomiska frihet under det koloniala styret med uppkomsten efter kriget av verklig frihandel mellan många av världens nationer. Den brittiska koloniala administrationen med en genial guvernör i spetsen kompletterade denna händelseutveckling med ett stabilt legalt system och allmänt en laissez faire-politik.

Den ytterst kraftiga exportledda ekonomiska expansionen av Hong Kongs ekonomi, som blev resultatet, väckte sedan allmän beundran och ledde till efterföljare, och ”de fyra tigrarna” blev ett känt begrepp i världen. Modellen visade ju, hur underutvecklade länder kan bli industriländer.

Däremot var dessa länder långsammare gällande andra individuella rättigheter, de som varit grunden för själva systemets bildande och utveckling i Väst. Men bl a effekterna av de stora ekonomiska framgångarna för Singapore, Taiwan och Sydkorea tvingade i dessa länder så småningom fram mänskliga rättigheter och demokratiska styrelsesätt där.

Stora nationer, vars storlek i sig tillåter utnyttjandet av skalekonomier enbart baserad på inhemsk konsumtion, har då större valfrihet gällande den ekonomiska politiken och sin politiska utveckling. Särskilt när sådana länder är kraftigt auktoritära och domineras av en omfattande, kanske totalitär ideologi, kan områden av marknadsekonomi och kapitalism länge samexistera med ett förtryckande politiskt system. Kanske kunde Gorbatjov framgångsrikt ha tillämpat den ansatsen i Sovjetunionen? Landets kultur gör dock detta osäkert.

Kina är däremot ett framgångsrikt exempel. Övergivandet på viktiga ekonomiska områden av det socialistiska systemet frigjorde Kinas energi och ledde till dess historiska tillväxt. Ironiskt nog skapade den frigjorda kapitalismen samtidigt en världsmakt, som kan hota västdemokratierna. Den traditionella kinesiska kulturen spelade troligen en betydande roll för marknadsekonomins stora framgångar i landet. Hur länge ett sådant hybridsystem sedan kan fortvara, vet vi dock inte. Villkoret för att det ska överleva är naturligen att det för befolkningen framstår som framgångsrikt i ekonomiskt och politiskt avseende.

Postmodernismens slutresultat
Beskrivningen ovan belyser den ständiga utveckling av moralsynen, som till skillnad från andra regioner kännetecknat västvärlden. Men de historiskt värdefulla värdena, som under svår kamp därför långsamt etablerats här, angrips idag av postmodernismen och dess samhälleliga tillämpningar. Det anständiga samhälle, som skapats, utmanas på ett ytterst radikalt sätt av den filosofin och dess tillämpningar på olika områden. Dess mål är att ersätta klassiska frihetliga värderingar med kraftigt förändrade eller kanske totalt motsatta värden.

De västerländska landvinningarna (se ovan) på så gott som alla områden skulle pga postmodernismens syn avseende människan, historien, samhället, etiken mm raseras. Våra länder skulle återgå till ett stadium delvis präglat av primitivism. Postmodernismens åsikter vilar på en irrationell grund, och resultatet är därför också ofta mycket oförnuftigt.

Den postmodernistiska filosofin och anknutna delideologier bygger inte upp någon civilisation att jämföra med den västerländska. Men kan istället delvis tala om en post-civilisation. Många kännetecken överensstämmer dessutom med totalitära ideologiers. Den logiska utvecklingen av det svenska samhället präglat av postmodernistiska ideer är nämligen (3):

”Kulturellt får vi en fattig och torftig kultur, där det vanställda och deformerade hyllas, och meningslöshet och nihilism råder. Det utpräglat kollektivistiska samhället är fullt av tvångsmässiga och motbjudande inslag och är i sann mening förnedrande och exploaterande. Följderna blir bitterhet, hopplöshet, svåra konflikter och generationer av svenskar med skadade liv. Det samhällspolitiska slutresultatet blir med kulturmarxismen som den hegemoniska ideologin i Sverige – helt logiskt – likadant som det tidigare östblockets: djup besvikelse, förtryck, elände och onödig fattigdom”.

Varför detta är den logiska följden av de postmodernistiska principerna visas i det följande i ett antal artiklar.

 

Dan Ahlmark är ekon lic och jur kand. Efter arbete i industrin och konsultföretag i Sverige och utlandet samt forskning vid EFI/HHS startade han ett konsultföretag 1980 med inriktning på affärsutveckling och konkurrensstrategi. Han publicerade tidigare boken ” VAKNA UPP! DAGS ATT DÖ! Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten”. Hans publicerade artiklar kan också sökas på hemsidan: http://vaknaupp.dinstudio.se/17/9/artiklar-och-lankar/

 

Publicerat i Frihet, Gästlistan | 1 kommentar

Feminismens vänster

Postat den 2024-04-30 av Mats Jangdal

Vi tar det igen, med anledning av att vänsterfolk, även män buntar ihop Jordan B. Peterson, Harvey Weinstein och Andrew Tate, för att kalla dem misogyna och hävda att alla som inte hatar dem är högerextremister. Ofta kompletterat med den vanliga raddan invektiv som rasist, nazist, fascist. Ja, sins emellan olika avviker de på olika sätt från etablerad vänsterretorik. Vad är fel med det, i en värld med yttrandefrihet?

Argumentera emot dem då, om ni inte gillar dem. Men ansträngningarna att kasta dem i fängelse och att tysta dem genom deplattformering och annat för deras ord och åsikter hör inte hemma i ett frihetligt samhälle. Fast de som vill tysta dessa män vill inte ha ett frihetligt samhälle, de vill ha vänsterdiktatur!

De flesta som jobbar inom vården är kvinnor. De vill egentligen inte vara där. De vill vara hemma med sina barn. Men nu jobbar de utanför hemmet för att den socialistiska feminismen sagt att det är enda sättet för dem att bli fria. Men att inte få vara med sina barn blir de olyckliga av. Mer pengar i lön löser inte det.

Dessa kvinnor jobbar till mer än 90% i offentlig sektor. Där skyddas alla, oavsett prestation av LAS, vilket medför bland annat att dålig planering accepteras lika väl som god, också att de som jobbar bra belastas mer än de som jobbar dåligt, men utan extra ersättning. Så funkar det inte i privat sektor. Att privatisera mera kanske vore en lösning att prova?

Den humanitära stormakten kanske behöver fler kvinnliga poliser? Till exempel för att bekämpa den grova brottsligheten. Vänsterfeminismen hävdar ju att det är sociala orsaker som ligger bakom gängens framfart. Men så avslöjas att Sverige, som har kanske högre andel kvinnliga poliser, inkvoterade med lägre krav, än resten av världen. Dessa kvinnor är föremål för inte mindre än 514 anmälningar till polisens avdelning för Särskilda Utredningar, emedan de fångats av kriminella sol-o-vårare som pressar dem på information.

Ömhetstörstande snutar som lierar sig med slöddret, är det resultatet av jämställdhetspolicies och HBTQ-certifieringar? Kommer media väcka #MeToo till liv igen med bild på dessa poliskvinnor och intervjuer med explicita beskrivningar av vad de utsatts för?

Våra rättsvårdande myndigheter, inte minst NOA, Nationella Operativa Avdelningen, som bland annat har i särskilt uppdrag att verka mot gängkriminella, har i åratal varit mest intresserade av att jaga skötsamma svenska medborgare. Nya polischefen Petra Lundh är inget undantag. De har också gjort sig viktiga av att de riktar rekryteringsarbetet mot kvinnor och invandrare, precis den grupp som avslöjats som sängkriminella. Hur naiv kan man egentligen bli?

P.S. Förutom dessa sängkriminella poliser har vi de tre senaste åren fått veta att en kvinnlig polis stigit i graderna genom att ha sex med ett högre befäl samt med rikspolischefen och dessutom med ÖB.
Det först nämnda  befälet beordrades avsked och tog sitt liv.
En säpokvinna har haft sex med dåvarande justitieminster Morgan Johansson och samtidigt begått brott som hon endast kunde begå i kraft av sin anställning.
Det verkar vara något sexigt med poliser, som har undgått mig. Men framför allt, så här kan vi ine ha det!

Publicerat i Aktuella övriga ämnen | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 19 kommentarer

Vad får vi för pengarna?

Postat den 2024-04-29 av Mats Jangdal

Nu ska Sverige rusta upp försvaret igen, efter en både historisk och historielös avrustning på 90-talet. Ja, mycket var omodernt och kostade onödigt mycket pengar bara att bevara och hålla i skick i lager och depåer. Annat hade nog varit bra att ha kvar. Även den militära organisationen skrotades och reducerades till en i det närmaste innehållslös nivå. En upprustning är av nöden, men vad kostar det, vad får vi?

Jag är ett kronvrak, det vill säga att vid mönstringen fick jag besked att försvarsmakten inte behövde mig, någonsin. Det gjorde mig inget, har inte saknat värnpliktstjänstgöringen, men jag hade inte heller bråkat om jag blivit placerad där jag kunnat göra nytta.

Min egen bristande erfarenhet av militärtjänstgöring till trots, har jag fått en viss insikt på annat sätt. Flera kompisar berättade om sina erfarenheter, som vpl, som civilanställda, som officerare. Även på annat sätt i arbetslivet har jag kommit i kontakt med den svenska militären. Det blir så när man växer upp med regementen som A4, I5,F4, I19, F21, HKPS, A8, LV7 i närheten.

Det jag nu tänkte skriva om är den bristande kostnadseffektivitet som jag då observerade. Som när stridsvagn S var ny och de körde kors och tvärs över flera hektar privat ungskog och nyplantering. För att sedan komma och betala frikostigt för nöjet. Eller hur en övning gick snett för att en Hägglundsbandvagn havererade och de bjöd mycket bra betalt för att jag skulle hjälpa dem att nattetid leverera en annan till fronten. Eller hur civilanställda på miloverkstaden privat alltid körde exakt samma volvomodell som staben hade och servade sina privata bilar på arbetstid med gratis reservdelar. Eller när vpl i trossen ertappade ett par officerare med att privat förse sig med ost, smör och charkuterier. De köpte soldaternas tystnad genom att lasta på dem samma varor. Jag har sett de varorna i frysen i ett privat hem. Jag har ätit den osten och leverpastejen, brett smörgåsar med det smöret. Mängder av ammunition letade sig ut till civila jägare och skyttar.

Hur utbrett sådant svinn och andra oegentligheter var över hela försvarsmakten vet jag inte, men om jag kunnat observera så mycket från utsidan, så måste man inse att det kan ha varit omfattande.

Så min stora fråga är, hur blir det nu? Hur blir det när samtliga politiker bjuder över varandra om att kasta pengar på försvaret för en i och för sig nödvändig upprustning. Finns det risk för extra kostnader i form av svinn, mutor och annat? Hur mycket ökar den risken med DCA-avtalet, som ger amerikanerna rätt att operera på svensk mark, på Sveriges bekostnad? Nu ska FM dessutom vara jämställt och HBTQ-certifierat, vilket sannolikt också har en prislapp.

Vi kan till allt det lägga prislappen för att skicka pengar och materiel att förstöras i Ukraina, Europas mest korrupta land, där det verkligen finns risk för helt irreguljära utgifter.

Vad får vi för pengarna?

Publicerat i Aktuella övriga ämnen | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 15 kommentarer

Medias perversiteter

Postat den 2024-04-27 av Mats Jangdal

Tänkte skriva om hur media låtsas vara en seriös förmedling av fakta och nyheter, men gärna lyfter fram det perversa, för det ger klick. Till exempel barn som blir påtvingade felaktiga könsroller, kändisar som gör vad som helst för sitt kändisskap, politiker som framställs som goda när de utan konsekvensförståelse spenderar andras pengar på vansinnigheter, covid-panik, med mera.

Denna medias roll kommer aldrig media att problematisera, diskutera eller analysera offentligt. Inte nu heller, för nu blev ett vänstermöte i Gubbängen utsatt för ett slags Rififi-kupp av några som ville störa dem. Det hela var lika snabbt som ett hundrameterslopp på Stadion. De fem maskerade gärningspersonerna, lyckades spraya lite rödfärg utdela ett par örfilar och efterlämna något slags rökbomb. En person blev rödbrusig av örfilarna. Ingen är identifierad eller gripen.

Genast samlades all media och krävde starka fördömanden från samtliga partiledare mot högerextremistisk terrorism och demokratihot. De anpassade sig mangrant till narrativet och uttryckte bestörtning som liknade innantilläsning från manuskript. Även Jimmie Åkesson gjorde så, men några media påstår att han inte fördömde kuppen. Ren lögn alltså.

När jag skriver detta på fredag eftermiddag har fortfarande ingen identifierats eller gripits. SVT fortsätter dock spekulera och intervjuar ”experter” på högerextremism. Uttalad vänsterpress håller fortfarande på och gafflar om högerextremism. På sociala medier är det allt fler som undrar om det inte är vänsterfolket själva som skapat en ”false flag” operation för att få anledning att attacker alla partier, politiker och väljare med högeråsikter.

När Ebba Busch nyligen tvingades av scenen vid ett möte där skränande vänsteraktivister störde, hörde jag ingen vänstermedia kalla de terrorism eller hot mot demokratin. Kuppen i Gubbängen var störande av ordning, absolut. Men terrorism? Nej!

Samtidigt meddelas att en amerikansk domstol river upp dommen mot Harvey Weinstein som föll efter MeToo-drevet i media. Rättegången ska tas om.

I ”rättssäkra” Rumänien ska rättegång inledas mot Andrew Tate på liknande anklagelser som fällde Weinstein.

I Sverige meddelar Högsta Domstolen att prövningstillstånd getts till att i Nacka tingsrätt pröva gruppen Auroras stämning av svenska staten för brott mot klimatmålen. Det hela måste anses vara ett resultat av åratal av ensidig propaganda i media.

Publicerat i Frihet | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 14 kommentarer

Staternas självmord

Postat den 2024-04-25 av Mats Jangdal

I Sverige var antalet självmord per hundra tusen invånare som högst under 70-talet, det som många betecknar som en lycklig tid. Därefter har det varit svagt sjunkande för att 2022 vända svagt uppåt. Exakta förklaringar finns inte. Kvinnor 10-29 år dominerar statistiken. Först i den relativt lilla gruppen över 85 år är det fler män som tar livet av sig.

Nu kommer jag till min spaning, som det kallas fast det är en spekulation. Jag tror självmorden kommer öka de närmaste decennierna och jag tror det är ett resultat av länge förd politik.

I decennier har klimathotet förts fram med ständigt ökande intensitet som ett hot mot liv och hälsa. Kvinnor i fertil ålder, men även deras mormödrar tycks vara de som främst får ångest av denna propaganda. Antalet självmord bland unga kvinnor kan förmodligen till del förklaras av detta.

Förd klimatpolitik och hoten om än strängare politik som tveklöst medför större fattigdom oroar många, även om en del fortfarande tror att alternativet att inget göra är värre. Sammantagen effekt är dock oro och ångest som drivs mot en peak om 10-20 år, om inte tillnyktring sker.

Bönderna i EU har talat om för världen att politiken håller på att orsaka svält, framför allt för dem som litar på politiken, inte för bönderna och allra minst för politikerna. Budskapet verkar inte ha nått fram överallt. Men när svälten blir stor kommer det också vara en orsak till krig av något slag. Då kommer också äganderätten sättas på svårt prov.

Ohämmad invandring kombinerad med kravlöshet, obefintlig integration för stora grupper, sverigefrämmande syn på moral och heder samt stor potential för all sköns kriminalitet och våldsbrott, har fått Sverige att koka. Politikerna tycker sig vara goda i sin liberala utopi att man kan spendera de egna skattebetalarnas pengar på människor från andra länder och dessutom helt utan motprestation.

Detta blir särskilt olyckligt när de invällande är muslimer. Enligt Koranen står muslimer över ickemuslimer och överallt där förmåner och fördelar finns att hämta har muslimer bättre rätt än de otrogna. När politiken i Europa tycks bekräfta detta för muslimerna kräver de till slut allt och lite till.

Nej, islam är ingen religion, det är en totalitär politisk ideologi. Att den tvingar följarna på knä för att be mot Mecka är inte konstigare än att man i andra samhällen med totalitära ideologier tvingades bära ledarens röda bok med sig, kalla alla man mötte för kamrat eller utropa heil Hitler i tid och otid.

Detta kommer leda till de västliga demokratiernas självmord om det inte stoppas nu, förmodligen nu som i detta års EU-val! Självmordet kan ske på två olika sätt. Antingen som inbördeskrig eller via muslimska födelsetal och vid uppnådd kritisk massa som ett utrotningskrig mot de otrogna.

Den sistnämnda situationen kan misstänkas leda till betydligt fler självmord bland vanliga vita européer. En situation som politiken har skapat med sin självgodhet samt med sitt hat och stämpling av kritiker mot den förda politiken som rasister.

Publicerat i Frihet | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 16 kommentarer

Det är värre än vi trott!

Postat den 2024-04-23 av Mats Jangdal

Det för mig tidigare okända ”samordningsorganet” för EUs meteorologitjänster, alltså i klimatsammanhang ett propagandainstitut, Copernicus meddelar att klimatet i passerad närtid varit extremt över hela jorden, utom i Norden.

Så när vi undrar var bevisen finns för ”klimathotet” så finns det på annat håll, inte här. Det är alltså tvärtemot den propaganda SVT kablat ut om klimatberoende artutrotning och andra larm. Det är också precis tvärtemot de samordnade larm som gick ut för några år sedan, då man påstod att klimatförändringarna var störst lokalt på flera platser runt om på jorden, just där dessa larm publicerades.

Men det såg ju folk igenom direkt, för de hade inte själva märk av detta. Nu testar man alltså den motsatta taktiken. SVT hjälper som vanligt till med att larma, utan att granska faktauppgifterna.

De kunde till exempel kollat med Ole Humlum som nyligen publicerat, än en gång, bevis på att officiella temperatursiffror manipuleras av NASA för att få det att verka som en katastrofal uppvärmning pågår. Eller med Sture Åström som förra sommaren noterade falsariet i realtid.

Förra gången, när det världen över blev varmast just där du bor!

Publicerat i Klimatbluffen | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , | 14 kommentarer

Om grund och farleder

Postat den 2024-04-22 av Mats Jangdal

Till sjöss har man det stora fria havet att handskas med, på gott och ont. Nya saker kan upptäckas, överraskningar kan vara både angenäma eller dödliga. Vid vissa kuster och infarter till hamnar finns ledfyrar där man seglar i vanligtvis vit sektor för undgå grunden. Medan i grön eller röd sektor på vardera sidan om den vita lurar grunden. Nu kan man inte stanna i vit sektor hela tiden, för då köra man på grund, helt enkelt för att ledfyrarna vanligen står på land eller grund. Så innan man hamnar på grund måste man finna nästa ledfyr och dess vita sektor, så man kan segla in i den.

Väl framme i hamnområdet får man navigera på lite annat sätt, kajerna är normalt upplysta på liknande sätt som gator eller industriområden. I vissa fall finns en fyr som anger ände på kajen.

Om livet är en seglats så vill man inte heller där hamna på grund. Men det gör en del människor, somliga helt avsiktligt. Jag brukar säga att de hamnar på examensgrundet eller titelgrundet. De har sett en ledfyr och styr så hårt på den att de hamnat på grund. De har läst en utbildning, vi kan kalla det kurs för att likheten med navigation ska bli tydlig. Sedan har de hållit sig till den följt ledfyren ända fram till fyrfundamentet. Där står de sedan på grund med sin examen och kommer liksom inte vidare med livet, kunskaper och insikter. De är sin titel, den är en korkek under vilken de sitter och luktar på blommorna.

Jag har aldrig varit sådan, av flera skäl.

Publicerat i Frihet | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 11 kommentarer

Demokrati i omstöpning

Postat den 2024-04-19 av Mats Jangdal

Låt oss vara helt öppna med en sak, demokratin i västvärlden är inte som förut. Om den är bättre, sämre eller bara annorlunda kan man tvista om. Men att den förändrats och att förutsättningarna för demokratin förändrats, det kan man knappast vara oense om.

Vilken omdaning till något nytt, bättre, och mer i linje med de ursprungliga frihetliga intentionerna med demokrati, kommer vi att få? När blir det av och kan det ske utan våld och blodsutgjutelse?

Erkännas skall att demokratin har kommit från lite olika håll, med lite olika förutsättningar, till olika länder. Till USA kom den som den som en konstitutionell republik, bort från en enväldig kungamakt. I Frankrike kom den som en folklig resning mot en maktinstitution som förlorat all kontakt mer verkligheten, om än med lite hjälp utifrån. I Sverige växte den fram i fredlig debatt efter upplysningstid och kungligt envälde när halva riket förlorats till Ryssland och stormaktstiden var över.

Demokratin har aldrig varit statisk. Många har uttalat varianter på att den måste brukas eller erövras varje dag för att inte gå förlorad. De hade alla rätt i det, även om en del av dem var sådana som tog demokratin och friheten ifrån oss. Genom åren är det flera personer, ofta med hjälp av organisationer som de kontrollerar som försökt ta makten över demokratin och därmed avsluta den.

Dit kan räknas John D. Rockefeller och hans arvingar. Hitler och Mussolini är andra välkända figurer på denna scen. Mest känd i dag WEF och Klaus Schwab. Noterbart är att familjerna Schwab, Soros, Rotschild och Rockefeller idag samordnar sig för att via FN avskaffa demokratin och inrätta global diktatur. Det står alldeles klart efter att lyssnat på en föreläsning av Jacob Nordangård i Malmö den 10 april. Jag visste det redan i stora drag, men han kompletterade med många detaljer, inte minst att Johan Rockström inte bara chefar på SEI utan även är med och styr i flera av de organisationer ovannämnda kabal inrättat.

Media sover som vanligt och låtsas att världen egentligen är avsedd att vara oföränderlig, både i naturen och i demokratierna. Alla som pekar på att naturen i sig alltid varit och fortfarande är föränderlig stämplas omgående som förnekare och högerextremister. Alla som pekar på att det finns krafter såväl inom som utanför demokratierna som vill avskaffa demokratin, stämplas också som högerextremister. I synnerhet om man dristar sig påstå att det är vänsterkrafter som förstör demokratin.

Ett uttryck Nordangård pekade på och som för mig varit obekant tidigare är ”singleton”. uttrycket kommer från programmeringsvärlden där det avser mönster som bara tillåter ett svar, ett kommando. När Mao hade avlidit och de fyras gäng slogs inbördes om makten, var det flera utomstående som noterade att den kommunistiska folkrepubliken inte alls hade styrts av folket, inte ens av partikommittén eller liknande.

Allt hade ytterst styrts av en enda person, Mao själv, en singleton. All initiativkraft hade försvunnit ur samhället. Ingen vågade göra något på eget initiativ. Om det inte behagade en överordnad så väntade dödsstraff. Bättre att inte göra något alls och istället invänta order. Order kunde dröja mycket länge, ty allt skulle ju kommuniceras upp till högsta topp för att bedömas och därpå besvaras med något slags order. Som i sin tur skulle kommuniceras neråt. Sådan är socialismen och kommunismen, en singletonkultur, ett samhällskontrakt endast i vertikal led. Talande nog heter en metod för att lösa singletonproblem i programmering Gang of Four.

I Sverige blev inte demokratin fullbordad (dock aldrig fulländad) förrän 1923, när även män som inte gjort värnplikt fick rösträtt, två år efter att alla kvinnor fått det. Redan 1932 togs de första stegen bort från den frihetliga demokratin med likhet inför lagen. Egna initiativ och driftighet började motarbetas i och med att korporatismens principer första gången stadfästes med mejeritvånget.

Med inspiration från Mussolinis fascism införde den liberala minoritetsregeringen detta avsteg från frihet och demokrati. De socialdemokratiska regeringar som därpå följde var inte sena att lasta på mer korporatism. Saltsjsöbadsavtalet 1938, fackets upphöjande till normgivare, semesterreformerna, allemansrätten, hyresreglering, källskatt, peinsonsbeslut, med mycket mera gjorde svensk byråkrati överordnad demokratin och de folkvalda.

Byråkraternas ”demokrati” har sedan länge fått slut på verkliga arbetsuppgifter. Därför har de börjat ägna sig åt rena hittepå för att det ska se ut som om de arbetar. För att motivera ständig expansion och politikens följsamhet. Plastpåseskatt, eldningsförbud på egen tomt är bara ett par av de senaste årens regelraseri. Svårare konsekvenser får klåfingrigheten i skogen med bevarande av arter som slagträ eller alla varianter av klimatomställning som föreslås.

Sverige är inte i formell mening en singleton-stat. Men den funktionssocialism som i gott och väl ett halvsekel varit dominerande och styrande gör det i praktiken till en sådan. Vad de svenska kommunsammanslagningarna runt 1970 bevisat, liksom Maoist-Kina, EU, FN och globalism, är att demokrati inte tål att skalas upp ifrån ett lokalt system med personkännedom och personligt ansvar till ett anonymt utan personligt ansvar. Det demokratiska går helt enkelt förlorat.

Vill man ha demokrati är det den lokala varianten man måste ha. Eventuella nackdelar med gränser, försvar, handel och språk är sådant man får hantera så gott det går. Att det blir olika i olika demokratier är inte en bug, det är feature, som det brukar heta. Alltså inte en orättvisa, utan högst rättvist att folk får välja och har chans att få som de vill.

Publicerat i Frihet | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 19 kommentarer