Kung Ingves livsfarliga experiment

Dagens gästskribent är Åke Sundström.

Vi lever i ett unikt tidevarv. För första gången någonsin, sen långt före vår tideräknings början, är det gratis att låna pengar. Man får till och med betalt för att låna! I reala termer (nominell ränta div med prisindex) är räntan negativ, d v s du tjänar på att låna (och förlorar, ännu mer, på att spara).

Exakt hur mycket beror på vilket prisindex man använder sig av för att bedöma inflationstakten. SCB:s KPI-index är definitivt odugligt för ändamålet. Det är just delindexet för boendet som är ”friserat”, bortdefinierat genom det osanna antagandet att de statligt kontrollerade hyrorna mäter den sanna inflationstakten. Med korrigering för enbart detta fel ligger inflationstakten idag på ca 4 procent (inte ca 1,5 som SCB påstår). Så bolånekunden (med en boränta på 1,5 procent) belönas i realiteten med en ”återbäring” på 2,5 procent av lånebeloppet. Tala om en upp-och- ner-vänd värld! Och en skuldbubbla av aldrig tidigare skådad storlek.

Särskilt anmärkningsvärt är det förstås att ha negativa realräntor i en högkonjunktur; det är ju en sådan som regeringen påstår att vi befinner oss i. När räntan då, enligt gängse och självklara principer, bör vara högre än normalt! Professor Lars E O Svensson, tidigare vice riksbankschef, tror sig kunna motivera denna dårskap, men han är bara en av många Keynesinspirerade modellnördar som helt saknar kontakt med realiteternas värld.

Överraskande nog bidrog faktiskt public-service-TV härförleden till att ta ner dessa scharlataner på jorden, i ett ovanligt sakligt och avslöjande program om världsekonomin. Men det var (givetvis!) ett inköpt program, det kunde knappast ha gjorts av SVT och reaktionerna blev de förväntade: fortsatt tystnad, även i ekonomipressen.

Stefan Ingves och hans fem kollegor skyller sin extrema politik på att de tvingas anpassa sig till räntorna i omvärlden, speciellt USA och EU. Den ursäkten har viss relevans visavi dollarn och euron, men det finns gott om länder som för en mer självständig ekonomisk politik, inte bara på räntesidan utan också på makroplanet (resursoptimering). Med klart positiva effekter för de egna medborgarna. Som Schweiz, ett av de bästa och mest närliggande exemplen. Vi var jämlikar på 60-talet, tillsammans i välståndspyramidens topp. I dag är Sverige den fattiga kusinen, med skillnaden i penning- och valutapolitik som en av de viktigaste delförklaringarna.

Räntans nyckelroll i en välfungerande marknadsekonomi, borde mana makthavarna till eftertanke, men Kung Ingves tycker annorlunda (jo, det är han som styr, inte finansminister Andersson).

Nackdelarna med negativa realräntor är väl kända: felinvesteringar (allokeringsförluster) och en kraftig omfördelning av inkomster och förmögenheter – till de mindre bemedlades nackdel. En inverterad Robin Hood-politik, som politikerna mycket väl vet, men gör allt för att förtiga.

Nollräntor lockar till illa underbyggda beslut, främst i byggsektorn. Dyra bostadsrätter produceras nu i frenetisk takt; det gäller att hinna utnyttja det gyllene tillfället innan bakslagen kommer. När så sker drabbas de nyinflyttade, inte byggfirmorna. Då är visserligen inte alla pågående projekt färdigbyggda, men lägenheterna är sålda, det är poängen.

I en sådan Klondyke-atmosfär kombineras stora och oförtjänta vinster för många, med smärtsamma förluster för i synnerhet unga familjer som tvingas köpa dessa nya bostäder till priser som i historiens ljus kommer att definieras som rent ocker, med riksbanken och regeringen som ansvariga.

För sparare i gemen och för egendomslösa ATP-pensionärer handlar det om att bli brutalt bestulen, i det senare fallet på betydande delar av sina utlovade pensioner. Med ”rörelsens” eget folk som de största förlorarna! Ett nogsamt nedtystat svek i solidaritetens besudlade namn.

När realräntenivåerna förr eller senare normaliseras blir förändringen i realränta cirka 6 procentenheter (från minus 3 till plus 3), en oerhört kraftig broms som leder till att byggboomen ersätts av ett investeringsras och sannolikt också av negativa BNP-tal. Då uppdagas det allra värsta fördelningssveket: framtidsimperialismen. Att vi på 2010-talet (och även tidigare) överkonsumerat på bekostnad av våra barn och barnbarn.

Vägen tillbaka till balans, normalitet och effektivitet blir lång och svår, inte minst därför att skuldbergen i västvärlden (plus många andra länder) måste bantas under en och samma tidsperiod. Hur detta skall gå till är det väldigt få som vill prata om, bortsett från ett antal domedagspredikanter, som sannolikt också är fel ute vad gäller de kommande krisernas förlopp och karaktär, vinnare och förlorare. Ett unikt läge, en situation som världen aldrig tidigare upplevt, är unikt svårt att diagnostisera.

Troligen (och förhoppningsvis) går det att undvika en ny global massarbetslöshetskris av 30-talskaraktär, dock bara genom att omgående stoppa skuldbergstillväxten och ta itu med uppgiften att genomföra de radikala systemreformer som krävs för att kunna försvara dagens välståndsnivåer. Det kommer sannolikt att ta 20-25 år innan en någorlunda sund samhällsekonomisk balans har återställts, både för Sveriges del och för västvärldens. Det blir en stagnationsperiod i stil med, men ännu längre och mer plågsam, än den som Japan redan genomgått.

Priset för Ingves experiment kommer således att bli mycket högt, inte tal om annat. Allt medan finansministern helt fräckt påstår att ”nu går det bra för Sverige”. Och Alliansen instämmer – som dumma får kan tyckas, men logiskt i så motto att även de borgerliga partierna fört i stort sett samma politik och därför är medansvariga.

En annan betänklig aspekt är att Ingves och hans kollegor i praktiken har överprövat och underkänt det förnuftiga riksdagsbeslutet från 90-talet att göra riksbanken självständig. För ingen tvekan kan råda om att banken återigen låter sig styras av påtryckningar från Rosenbad och därför medverkar till att äventyra den långsiktiga välståndsutvecklingen. Fast troligen behövs det inte ens några viskningar från högre ort, Ingves vet ändå vad som förväntas av honom och han tänker leverera. Mot bättre vetande.

Ett tungt medansvar vilar också på de så kallade ”möjliggörarna”, våra tigande eller i enstaka fall mumlande ekonomiprofessorer – men också experter i andra discipliner som historia och statistik. Nollräntan och framtidsimperialismen hör (liksom klimatpolitiken) till de tydligaste tecknen på en djup intellektuell och etisk kris, främst inom de samhällsvetenskapliga disciplinerna; ett långt allvarligare problem än aldrig så många lättsinniga beslut på Helgeandsholmen.

Så, vad kan då göras, mer konkret? I ett första steg bör Riksbanken fråntas rätten att styra de kortsiktiga räntorna. Den så kallade styrräntan slopas. Alla räntor kan och bör bestämmas på en fri marknad, inte bara som nu den långa 10-årsräntan. Det enda styrinstrument som behövs är en instruktion om att penningmängden (sedlar, mynt och lån) inte får öka i snabbare takt än reala BNP (2-3 procent). Riksbankens personalstyrka kan reduceras med 80 procent, som en positiv bieffekt. Och utlokaliseras från sitt prestigefort på Brunkebergsåsen torg till Rinkeby eller vilken svensk småstad som helst. Som för att markera att dess tid är ute.

Detta är samma recept som en gång skapade den tunga D-marken och möjliggjorde Tysklands snabba återhämtning efter det senaste världskriget. Metoden har i nutid praktiserats även i grannlandet Estland, även där med stor framgång, men skrotades tyvärr när de baltiska staterna gick med i dagens besinningslöst sedeltryckande EU. Tysklands allt starkare ställning är en produkt av strukturvinster som den strikta hårdvalutapolitiken skapade och underhöll.

I dagsläget ökar den svenska penningmängden med cirka 10 procent år. En helt ohållbar situation! Om den trendmässiga BNP-ökningen ligger på 2 procent (som man har skäl att befara) så är ökningstakten fem gånger snabbare än normalt.

Parentetiskt kan nämnas att inflationstakten grovt kan skattas som skillnaden mellan penningmängdens och produktionens ökningstakt, d v s för närvarande cirka 6 procent. Det skulle inte alls förvåna om detta också är en mer korrekt inflationssiffra än min försiktiga skattning (4 procent). I så fall förstärks tidigare slutsatser om realräntan och om den svenska penningpolitikens negativa konsekvenser.

Med riksbankens styrränta avskaffad och med penningmängden i fokus kan återgången till ekonomisk balans och ett kraftigt bantat skuldberg klaras av på betydligt kortare tid än 25 år, särskilt om även andra effektivitetshöjande strukturreformer genomförs, som fri hyresmarknad och skrotad klimatpolitik. Och inte minst ett avgörande men alltför senkommet farväl till fattigdomsunionen i Bryssel, ett Swexit i Brexits kölvatten.

Från det politiska etablissemanget kommer inga svar i dessa ödesfrågor. Inget parti har något program för hur skuldberget skall hanteras och ekonomisk balans återställas. Partistrategerna tycks anse det omöjligt att samtala med väljarna om vägarna ur denna självgillrade ekonomiska fälla. Sittande regeringar tiger i förhoppningen om att kunna vältra över ansvaret på sina efterträdare, med båda blocken medskyldiga i ungefär samma grad. Det är en process som nu kommit till vägs ände.

Ett decennium med extrema lågräntor har inte hjälpt och inga andra lösningar har aktualiserats i den demokratiska processen. Ett stort vacuum är följden, ett tomrum men samtidigt ett tyst medvetande om det svåra vägval som måste göras när en reträtt från Palmes (och den borgerliga vänsterns) starka stat blir en tvingande nödvändighet, såvida inte partiapparaterna föredrar en ny omgång devalveringar och en lång period av nolltillväxt. Det är i det senare fallet ett mycket dystert arv som dagens generation överlämnar till sina efterkommande. Och en person har större ansvar för detta predikament än alla andra: Stefan Ingves.

Föregångaren Görtz, han med nödmynten efter Karl XII:s kostsamma krigande, avrättades – orättvist säger historikerna eftersom han inte hade något val i det pressade läget. Ingves har tvärtom haft både makt och möjlighet att välja en annan och förnuftigare politik men avstått från att agera. Likväl kan han se fram mot en trygg pensionärstillvaro på de förrådda undersåtarnas bekostnad. Så olika falla ödets lotter.

Publicerat i Aktuella övriga ämnen, Gästlistan | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 43 kommentarer

Tyrannernas globalisering

Jacob Nordangård hade nyligen en väl underbyggd artikel på Pharos hemsida. Peter Krabbe och Lars Bern är andra som bidragit till att belysa globaliseringens avigsidor. Inte minst har de betonat att globalisering är ett toppstyrt projekt som går ut på att avskaffa nationalstaterna och lokal demokrati. Globalisering är därmed något fundamentalt annorlunda än internationalisering, eller internationellt samarbete.

Vilken person med tyrannambitioner orkar göra sig till potentat i ett litet obetydligt land? Kan man däremot bli det i den globala regering som styr hela världen, då är det en annan femma! Därför samlas alla med monopolistiska och tyranniska ambitioner under globalismens fana. Ni känner igen den som en blå flagga med en stiliserad jordglob och två korslagda olivkvistar under. Just det, FN-flaggan!

Det är dels alla socialister som sjunger Internationalen, men lika gärna kunde nynnat på Barnatro, och alla monopolkapitalister med imperiedrömmar (inte minst amerikanska dito), som samarbetar om detta odemokratiska, rättslösa projekt. Det hela är en hänsynslös jakt för att bli ”herre på täppan”.

Små stater är vanligt folks bästa garanti för frihet. Med små självständiga stater kan vi med någon rimlig trosvisshet påverka styret av vårt land. Demokrati efter den façon vi själva önskar. Med små självständiga stater kan vi styra vilka andra stater vi önskar samarbeta med. Med små självständiga stater, finns det rimliga möjligheter att byta vistelseort om en tyrann får makten.

Globalisterna skräms med klimatförändringar som sägs kräva globala beslut. Men de skräms även med IT-utvecklingen som de själva i hög grad styr över, men som de säger kräver globalt styre för att säkerställa medborgarnas integritet. De skräms med brist på livsmedel, när förutsättningarna att mätta hela världen aldrig varit bättre. De skräms för att motivera att de ska få makten. De skräms för att kunna ta makten om vi inte lämnar den ifrån oss frivilligt. De kräver insyn i våra bankkonton och transaktioner. De tar bort kontanterna.
Men kom ihåg, We have nothing to fear but fear itself!

Publicerat i Aktuella övriga ämnen, Frihet | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 15 kommentarer

Social Justice Warriors SJW = kvinnor

Det visar sig att kvinnor är överrepresenterade i den grupp som kallas för Social Justice Warriors, SJW. Det kan finnas flera anledningar till det. En, som en del kvinnor väljer att framhålla, är att de är vana att vara utanför makten och därför måste agera kollektivt utifrån sin moral för att få rätt.

En annan är att kvinnor tror sig i grupp resonera sig fram till konsensus, när verkligheten visar att det normalt är en eller ett par kvinnor som dominerar debatten och de andra inte säger emot. De underkastar sig alltså ett grupptryck, inte från män, utan från andra kvinnor.

Professor Jordan B. Peterson hävdar att det till en icke försumbar del är en del av kvinnors personlighet. Frågan är om kvinnor är predisponerade för politisk korrekthet? Kanske har kvinnors historiska roll inom familjen som fördelare av resurserna lämnat ett bestående avtryck som får dem att idag gå ut på gator och torg för att kräva egalitär jämlikhet för alla. Utan hänsyn till hur eller av vem resurserna skapas, för det är inte kvinnornas problem, har aldrig varit.

På det viset kan denna våg av politiskt korrekt social rättvisa slå över i accepterandet av klara och tydliga order istället för förhandlingarnas ständiga osäkerhet om utfallet. Det totalitära samhället väntar i förlängningen som en följd av kravet på lika för alla.

Publicerat i Aktuella övriga ämnen | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 6 kommentarer

Vindkraften ljuger igen

Brittiska vindkraftföreträdare begär att mer vindkraft ska byggas. De tycker att UK ska sikta på 100% vindkraft. De hävdar i sitt försvar för sin begäran att priset på installerad vindkraftkapacitet nu har sjunkit så pass att de inte behöver särskilt mycket subventioner. Bara lite till, snälla!

Men då ljuger de. Dels om priset. Men framför allt om behovet av att hålla backupkraft. Det fungerar så lurigt att om man har 5% vindkraft i mixen behöver man ingen backup. Men ju mer vindkraft man installerar, desto mer backup behöver man i procent av begärd effekt.

Vid hundra procent vindkraft måste man med matematisk och erfarenhetsmässig säkerhet ha 100% annan kraftkälla stående i beredskap som backup. Man tvingas alltså betala dubbelt upp för nöjet att leka from miljövän.

Publicerat i Klimatbluffen | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 5 kommentarer

Statens våldsmonopol, igen

En av president Obamas ogärningar var att skicka ut ett brev som inte är lag eller krav, bara en uppmaning; att inte polisanmäla våldtäkter och sexuellt ofredande på universitetsområden. Det skulle iställlet skötas helt av skolans administration.

Följden har blivit att de som blir utpekade som förövare står helt rättslösa. De skolor som tillämpar detta låter dem inte få hjälp av en försvarare och inte rätt att lägga fram sina argument som kan fria, exempelvis alibi. Det är alltså rätten till sådan opartisk behandling som på engelska kallas för due process (det vill säga rätten till en rättvis och saklig rättsprocess) och är en hörnsten i en rättsprocess som uteblir.

Resultatet av uteblivna polisanmälningar och utebliven due process har blivit ett antal män, okänt hur många, som avstängts från universitet eller valt att lämna en ohållbar situation där de inte får försvara sig. Nu har 19 statsåklagare, eller ska vi kalla dem justitieministrar på delstatsnivå (attorneys general), skrivit till Trumps utbildningsminister Betsy DeVos och uppmanat henne att behålla denna ordning på de statliga universiteten!

Här sällar sig alltså rättsstatens tjänare och företrädare till en rättslös ordning. Det är inte att undra på att känslorna av olust och osäkerhet sprider sig på amerikanska universitet och till det omgivande samhället.

Mike Lofgren beskriver i The Deep State hur privatisering av fängelser och poängjakt bland poliser lett till att USA har överlägset flest människor i fängelser, även räknat per capita. Det kan räcka för en omyndig tonåring att snedda över gatan. Stoppad av rätt polis blir det våldsamt motstånd och väl i det privata fängelset fängelset kommer man aldrig ut. För dessa är måna om att få så mycket skattepengar som möjligt på enklast tänkbara sätt. Notera att det är staten som tar folkets pengar och bestämmer vilka det är som ska få del av dem.

Sverige kan vara på väg åt samma håll. Det är främst de som är enklast att sätta fast och ta pengar ifrån som staten ger sig på, markägare, djurägare, bilister med flera.

Publicerat i Frihet | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Ekonomer, matematik och klimat

Tack till Tege Tornvall som bidragit med det markerade avsnittet längre ner!

Alan Jay Levinovitz är professor i filosofi och religion vid James Madison University. Han har skrivit en lång artikel i Aeon om hur ekonomi och matematik har bedragit världen. Först har han en intressant historisk redovisning av hur ekonomi alltid varit intressant och viktigt för varje härskare. Jag kan lägga till att det har det varit också för alla som försökt vara fria och självständiga människor.

Men för härskarna var det möjligen ännu mer komplicerat att förstå hur ekonomin skulle skötas och lösas. Därför anställde de de bästa matematiker de kunde finna. Enligt Levinovitz är begreppet pengar intimt förknippat med matematik i antika språk som grekiska och kinesiska. De bästa matematikerna var kanske inte lika intresserade av pengar som sina herrar, men de var tidigt intresserade av astronomi, att matematiskt kunna beskriva planeternas rörelser. När de kommit någorlunda nära för de planeter som kunde observeras, kunde de även göra prediktioner, förutsägelser. Det är där kopplingen finns till ekonomi. För när man kan räkna ut hur himlens kroppar rör sig, då kan det väl inte vara så svårt att räkna ut hur pengarna kommer att röra sig på en marknad? Som ett fromt eller möjligen förnumstigt antagande alltså.

Ekonomerna/matematikerna överglänste varandra i avancerade ekvationer och uträkningar. Men en sak hade de oftast gemensamt, de utgick inte från premisser som gav något användbart resultat för förståelsen av ekonomin. De lyckades inte då och gör det inte bättre nu. Levinovitz skriver att härskarna tjusats av de vackra uträkningarna, men mest av tanken på att famtiden kan förutses. Den härskare som vet vad som ska hända, innan andra känner till det, har naturligtvis ett övertag. Att prediktionerna för det mesta slog fel bekymrade varken ekonomer/matematiker eller härskarna. De hade ju trots allt baserat sina beslut på bästa tillgängliga kunskap, matematiskt korrekt.

Så härskare har i alla tider, enligt Levinovitz, varit intresserade av spådomar och astrologiska tecken. Läs gärna hela artikeln, för här avviker jag från hans tema en del. Om han har rätt finns där ytterligare en viktig pusselbit till att förstå varför politiker och forskare enats om klimatmyten. Politikerna, tydligen med något slags genetiskt nedvärvd faiblesse, har tittat mot himlen för att få en glimt av framtiden. Till sin hjälp tog de akademiker med himlen som arbetsområde, meteorologer. Hur bra deras förmåga att förutsäga väder är, är väl omvittnat, men politikerna tror tydligen på magi och låter sig villigt förledas av utsökta ekvationer som ger den globala medeltemperaturen om hundra år med tiondels grads precision.

Att det inte är möjligt förstår var och en med en gnutta förnuft. Men nu har detta inte med förnuft att göra, detta handlar om politik och makt, samt naturligtvis om en korrumperad vetenskap som böjer sig för politiken. När vetenskapen böjt sig så kan politikerna sedan med sin makt och hänvisning till ”vetenskapen” tvinga oss andra till vad som än behagar politikerna.

Det är märkligt att hela världen förnuftsmässigt kan förstå resonemanget med ”skit in, skit ut” och ändå gång efter annan falla för matematiktricket, numerologin och andra varianter av spådomar och gissningar som klätts i siffror.

Världens ”klimatpolitik” inriktas på att försöka begränsa möjlig global uppvärmning till högst två grader från industrialismens början. Men det är inga klimatforskare eller biologer som har preciserat denna gräns. Den sattes av ekonomen William Nordhaus 1975. Han ”kände på sig” att mer än två graders uppvärmning kunde göra klimatet varmare än någon gång flera hundra tusen år tillbaka.

På tidigt 70-tal fruktade många en ny ”liten istid”, eftersom Jorden åren 1940-70 blev 0,3-0,4 grader svalare. Men med ökande solaktivitet blev den sedan fram till slutet av 1900-talet lika mycket varmare. Då oroade många sig i stället för global uppvärmning.

Nordhaus räknade på möjliga effekter av sådan uppvärmning och varnade för mer än två grader varmare än före industrialismen. Efter miljökonferenser i Stockholm och Rio de Janeiro fastställde EU:s miljöministrar 1996 av något slags poltiskt skäl gränsen två grader.

Sedan dess är denna gräns officiellt klimatmål – utan minsta vetenskapliga bevis. Flera perioder har varit minst lika varma sedan senaste stora istid slutade för 12-10.000 år sedan.

Varmast var 8-5.000 år tillbaka. Minst lika varma som nu var även bronsåldern, romartiden och medeltiden. Det styrks av historiska dokument och studier av trädringar, växtdelar och geologiska lämningar.

Kallare var den tidiga antiken, tidig medeltid samt Lilla Istiden ca 1280-1870. Därefter har Jorden värmts en knapp grad. Varmare hav och mänsklig verksamhet har tillfört atmosfären mer koldioxid. Det har tillsammans med växtförädling och bättre metoder gynnat växtligheten.

Sedan 1930 har världens skördar ökat fem gånger. Satelliter har registrerat 11 procent mer växtlighet. Över en miljard har lyfts ur nöd och svält. Men nu är Solen åter minimalt aktiv som periodvis under Lilla Istiden. Det talar för kyligare klimat framöver.

Samtidigt fortsätter ekonomer och andra spåmän, med politiskt stöd, att berika sig på klimatbluffen och hållbarhetsmyten. De gör det både som prognosmakare, föreläsare och som rådgivare.

Publicerat i Klimatbluffen | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 28 kommentarer

Ur Brottsbalken (BB)

19 kap. Om brott mot Sveriges säkerhet

3 § Om den, som fått i uppdrag att för riket förhandla med främmande makt eller annars bevaka rikets angelägenheter hos någon som företräder främmande makts intresse, missbrukar behörighet att företräda riket eller annars sin förtroendeställning och därigenom orsakar riket avsevärt men, döms för trolöshet vid förhandling med främmande makt till fängelse på viss tid, lägst två och högst arton år, eller på livstid.

Hur förhåller det sig med Cecilia Malmströms förhandlingar om transatlantiskt affärsavtal? En viktig del i det man förhandlat om är ju rätten för den som anser sig inte få göra de affärer den önskar, att stämma enskilda stater på belopp motsvarande den förväntade vinsten av affären. Det skulle exempelvis kunna vara ett internationellt gruvbolag som får avslag på sin ansökan. Att staten kan bli stämd i sådant fall låter som ”avsevärt men” i mina öron. Eftersom hon varit ledande förhandlare för hela EU är det väl arton år eller livstid som är aktuellt.

 

5 § Den som, för att gå främmande makt tillhanda, obehörigen anskaffar, befordrar, lämnar eller röjer uppgift om försvarsverk, vapen, förråd, import, export, tillverkningssätt, underhandlingar, beslut eller något förhållande i övrigt vars uppenbarande för främmande makt kan medföra men för Sveriges säkerhet döms, vare sig uppgiften är riktig eller inte, för spioneri till fängelse i högst sex år.
Detsamma ska gälla, om någon i samma syfte obehörigen framställer eller tar befattning med skrift, teckning eller annat föremål som innefattar sådan uppgift.

6 § Är brott som avses i 5 § att anse som grovt, döms för grovt spioneri till fängelse på viss tid, lägst fyra och högst arton år, eller på livstid.
Vid bedömande av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om gärningen var av synnerligen farlig beskaffenhet med hänsyn till pågående krig eller rörde förhållande av stor betydelse eller om den brottslige röjde vad som på grund av allmän eller enskild tjänst betrotts honom eller henne.

7 § Den som, utan syfte att gå främmande makt tillhanda, begår gärning som avses i 5 § döms, om uppgiften rör något förhållande av hemlig natur, för obehörig befattning med hemlig uppgift till böter eller fängelse i högst två år.

8 § Är brott som i 7 § sägs att anse som grovt, skall för grov obehörig befattning med hemlig uppgift dömas till fängelse i högst fyra år.
Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om gärningen innefattade tillhandagående av främmande makt eller var av synnerligen farlig beskaffenhet med hänsyn till pågående krig eller rörde förhållande av stor betydelse eller om den brottslige röjde vad som på grund av allmän eller enskild tjänst betrotts honom.

9 § Den som av grov oaktsamhet befordrar, lämnar eller röjer sådan uppgift som avses i 7 § döms för vårdslöshet med hemlig uppgift till böter eller fängelse i högst ett år eller, om Sverige var i krig, till böter eller fängelse i högst två år.

Det är väl bland annat dessa paragrafer som gäller för Transportstyrelsens förra GD, Maria Ågren.

 

12 § Om någon utan regeringens tillstånd här i riket värvar folk till främmande krigstjänst eller därmed jämförlig tjänst eller förmår folk att olovligen begiva sig ur riket för att taga sådan tjänst, dömes för olovlig värvning till böter eller fängelse i högst sex månader eller, om riket var i krig, till fängelse i högst två år.

Hur många svenskar (av permanent eller tillfällig karaktär) är det som har sysslat med att värva några hundra krigare till IS?

 

13 § Den som av främmande makt eller från utlandet av någon som handlar för att gå främmande makt tillhanda tar emot pengar eller annan egendom för att genom utgivande eller spridande av skrifter eller på annat sätt påverka den allmänna meningen i en fråga som gäller någon av grunderna för rikets statsskick eller i någon angelägenhet som har betydelse för rikets säkerhet och som det ankommer på riksdagen eller regeringen att besluta om, döms för tagande av utländskt understöd till fängelse i högst två år.

Att få pengar från främmande makt för att bygga moskéer från vilka predikas sharialagar borde kunna vara straffbart enligt denna paragraf.

 

15 § Om någon, som med hänsyn till vad honom är veterligt, på grund av meddelad varning eller eljest bort inse att högförräderi, trolöshet vid förhandling med främmande makt, spioneri, grovt spioneri eller grov obehörig befattning med hemlig uppgift är å färde, medverkar till gärningen, dömes till ansvar såsom för medhjälp därtill; dock må ej dömas till svårare straff än fängelse i två år.

Kan det gälla både Anders Ygeman och Peter Hultqvist?

 

20 kap. Om tjänstefel m. m.

1 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning genom handling eller underlåtenhet åsidosätter vad som gäller för uppgiften skall dömas för tjänstefel till böter eller fängelse i högst två år. Om gärningen med hänsyn till gärningsmannens befogenheter eller uppgiftens samband med myndighetsutövningen i övrigt eller till andra omständigheter är att anse som ringa, skall inte dömas till ansvar.
Om ett brott som avses i första stycket har begåtts uppsåtligen och är att anse som grovt, skall dömas för grovt tjänstefel till fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om gärningsmannen allvarligt har missbrukat sin ställning eller om gärningen för någon enskild eller det allmänna har medfört allvarligt förfång eller otillbörlig förmån som är betydande.
Vad som sägs i första och andra styckena skall inte heller tillämpas, om gärningen är belagd med straff enligt någon annan bestämmelse.

Maria Ågren igen. Här är också svenska folkets körkortsbilder en fråga att beakta.

 

3 § Röjer någon uppgift, som han är pliktig att hemlighålla enligt lag eller annan författning eller enligt förordnande eller förbehåll som har meddelats med stöd av lag eller annan författning, eller utnyttjar han olovligen sådan hemlighet, dömes, om ej gärningen eljest är särskilt belagd med straff, för brott mot tystnadsplikt till böter eller fängelse i högst ett år.

Ågren igen.

 

4 § Den som har valts till sådant uppdrag hos staten eller hos en kommun med vilket följer myndighetsutövning får av rätten skiljas från uppdraget, om han har begått brott för vilket är stadgat fängelse i två år eller däröver och han genom brottet har visat sig uppenbarligen olämplig att inneha uppdraget.
Med uppdrag hos staten eller hos kommun likställs uppdrag hos styrelse, verk, nämnd, kommitté eller annan sådan myndighet som hör till staten eller till kommun, landsting eller kommunalförbund.

Anses en minister eller en kommunal nämndledamot vara vald? Det verkar så, även om de i så fall är valda per ombud.

 

5 § Utan hinder av vad som annars är föreskrivet får åklagare åtala brott varigenom följande personer har åsidosatt vad som åligger dem i utövningen av anställningen eller uppdraget:

  1. arbetstagare hos staten eller en kommun,
  2. ledamot av styrelse, verk, nämnd, kommitté eller annan sådan myndighet som hör till staten eller till kommun, landsting eller kommunalförbund,
  3. den som utövar uppdrag som är reglerat i författning,
  4. den som omfattas av lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m. eller som annars fullgör lagstadgad tjänsteplikt,
  5. den som utan att inneha anställning eller uppdrag som avses i 1-4 utövar myndighet.

Utan hinder av bestämmelserna i första stycket ska dock gälla

  1. vad som i denna balk föreskrivs om att åtal inte får ske utan förordnande av regeringen eller den regeringen har bemyndigat och
  2. vad som i annan lag eller författning är föreskrivet om åtal för gärning, för vilken straff är föreskrivet endast om den förövas av innehavare av anställning eller uppdrag som avses i första stycket.

Om det inte finns särskilda bestämmelser för ett visst fall, får åklagare åtala brott mot sådan tystnadsplikt som gäller till förmån för enskild målsägande endast om denne anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

Kan vi som fått våra körkortsbilder spridda på nätet begära att åklagare åtalar ansvariga? Blir vi tillräckligt många som anmäler torde åklagaren inte ha något annat val än att åtala.

 

Om åtal för brott som i utövningen av anställningen eller uppdraget begåtts av riksdagsledamot, statsråd, justitieråd eller innehavare av anställning eller uppdrag hos riksdagen eller dess organ gäller särskilda bestämmelser.

Eftersom inte vanliga regler gäller för åtal mot dessa personer är det bra att en vaken opposition, när det är påkallat, ställer frågan om misstroende mot deras ämbetsutövning.  Den som är utan skuld har inget att frukta, det brukar ju vi vanliga få höra vid övervakning och kontroller.

Publicerat i Aktuella övriga ämnen | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 10 kommentarer

Lööf bäddar för Löfvén

Med sitt resonemang om att Stefan Löfvén släppt prestigen och lyssnat till oppositionen bäddar Annie Lööf för att gå i säng med sossarna efter nästa val. Det är otänkbart att hon inte hörde Löfvéns oförsonliga ton när han kallade Alliansens misstroendeförklaring för ”oseriöst”.

Att hon går ut och söker viss distans mellan sig själv och de övriga allianspartierna kan bara betyda att hon ser en större chans att få vara med och regera om hon sällar sig till sossarna efter nästa val, istället för att klamra sig fast vid en allians som högst sannolikt kommer att befinna sig i samma predikament vad gäller SD som de har gjort denna mandatperiod.

Med sitt agerande har Lööf gång på gång visat att hon är den minst pålitliga partiledaren i Alliansen. Centern kommer än en gång att svika borgerligheten. Hon prostituerar centerpartiet för kortsiktiga belöningar, när svensk borgerlighet som bäst behöver åtminstone ett parti som försvarar borgerliga värden. Dit hör individens frihet och personliga ansvar, äganderätten och avtalsfriheten. Gösta Bomans fråga till Torbjörn Fälldin, ” Är centerpartiet ett borgerligt parti?” ekar fortfarande obesvarad.

I Sveriges riksdag finns idag en handfull partier som inte längre behövs i vår tid. Det är hög tid att väljarna inser det och röstar fram något annat. Om inte, kommer Sverige mycket snart att befinna sig under FNs globalistiska klack.

Publicerat i Aktuella övriga ämnen | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 3 kommentarer

Massutrotning av förnuft

Ni har säkert hört det minst ett par gånger den senaste månaden, 98% av alla djur på Jorden riskerar utrotning! Vi är på randen av planetens sjätte massutrotning av arter! Bla, bla, bla! En av författarna till rapporten är Paul Ehrlich, samme man som 1968 publicerade dystopin Befolkningsexplosionen. Om den nya rapporten säger han: ”Jag är en alarmist, mina kollegor är alarmister”. Ehrlich har haft fel hela tiden och varje gång. Varför finns det fortfarande människor som lyssnar på honom?

I motsats till Ehrlich säger Doug Erwin, paleontolog vid Smithsonian Institute, att vi behöver inte oroa oss för en ny massutrotning av arter. Historien visar nämligen att när det sker, när utrotningen kan påvisas, då har redan de faktorer som orsakar utrotningen varit verksamma en tid och kan inte längre reverseras. Skulle de som nu larmar få rätt kan vi inget göra åt utrotningen, vi kan endast agera med vad som blir kvar.

Inte heller står vi inför ett överbefolkningsproblem. I över 100 länder sjunker befolkningen eftersom födelsetalen är lägre än 2,1 barn per kvinna. Allt fler länder hamnar i den situationen. I Mexiko, där för bara några decennier sedan varje kvinna födde i genomsnitt sju barn, är det nu nere i 2,3. Med nuvarande utveckling komer Jordens befolkning att börja minska från år 2070.

De kapitalistiska industrinationerna har idag mer skog och renare vatten, med mera, än för hundra år sedan. Frågan är inte om vi kan tillåta de fattiga underutvecklade länderna att leva som vi. Den verkliga frågan är om vi kan tillåta att de inte gör det!

Men det tror inte FN! Där tror man att högubildade människor utgör ett hot mot planeten. För de har högre löner och konsumerar mer än fattiga lågutbildade. Konsumtion är i det socialistiska FNs ögon inte en hållbar livsstil. Därför förordar man att FN ska få utbilda barnen till att bli pionjärer, eller den kritiska kraften, för en förändrad global livsstil som bestäms av FN. Deras Toolkit för denna indoktrinering finns här. Det gäller alltså att utrota förnuftet hos hela mänskligheten innan massan hunnit fatta vilket bedrägeri de är utsatta för.

Publicerat i Frihet, Miljö | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 9 kommentarer

EXTRA! Krypkasino i riksdagen EXTRA!

REGERINGSOMBILDNING!

Stefan Lövén ombildar delar av regeringen, Peter Hultqvist sitter på trots från både honom själv och statsministern kvar som försvarsminister. Detta trots att Hultqvist varje månad under ett års tid sammanträtt med statsministern i det försvarspolitiska rådet utan att informera honom om vad som pågick.

Ni är förmodligen bekanta med kortspelet Kasino, ett spel där man ska ta så mycket som möjligt från Bordet. Poängkort är essen, Storan (ruter 10) och Lillan (spader 2), dessutom ges poäng för flest kort och för flest spader samt för tabbar. En variant på detta är krypkasino. Där gäller samma poängberäkning, men spelarna försöker krypa undan (genom att saka kort) att ta kort från Bordet. När en spelare spelar ett kort i krypkasino är denne skyldig att ta allt som kan tas med detta kort från Bordet vid det tillfället. Vinner gör den som får minst poäng.

Regeringens hantering av Transportstyrelsens datahantering liknar krypkasino. Tjänstemännen (lankorna) och generaldirektören (mellankort) har varit dåliga på att informera ansvarig minister (essen). De ministrar som haft information har i det längsta valt att inte informera statsministern (”Storan”) som i sin tur väntat med att informera riksdagen (bordet) tills media (åskådare vid sidan om spelet) berättar att regeringen sakar kort som de är tvungna att ta upp kort från Bordet med.

Nu har oppositionen (motspelarna) beslutat att begära räkning av korten. Det verkar som att regeringen har samlat på sig, eller varit skyldig att samla på sig alla poängkort och dessutom på köpet fått flest kort och även spader. Full pott alltså och regeringen förlorar. Man kan låna ett uttryck från ett annat kortspel och hävda att statsministern blivit sittande med Svarte Petter!

Det hela har naturligtvis sitt ursprung i Fredrik Reinfeldts undermåliga statministerskap och den efterföljande Decemberöverenskommelsen. Om inte Alliansen gör rätt nu, efter regeringsombildningen, riskerar de att skapa DÖ 2.0. Läget är allvarligt med potentiellt svåra implikationer för framtida regeringsbildningar och regeringsarbete i Sverige. Ansvaret för de aktuella tabbarna är dock sossarnas egna.

Trots detta allvar kan jag inte låta bli att satiriskt och med en viss galghumor delge er dessa två videoklipp. Eventuella likheter med svensk riksdagspolitik är en ren tillfällighet!

Publicerat i Aktuella övriga ämnen | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 18 kommentarer