Inlärd hjälplöshet

Thomas Sowell är en svart amerikansk ekonom, nej inte svarta affärer, snarare affärers sociala dimension. På flera sätt en god kandidat för Riksbankens pris i ekonomi till Alfred Nobels ära. Ett av hans mest citerade och av socialister avskydda påståenden återges här:

What the welfare system and the other kinds of governmental programs are doing is paying people to fail. In so far as they fail, they receive the money, and so far as they succeed, even to a minor extent, the money is taken away. This has even extended into the school systems where they will give money to schools with low scores, and so far as the school improves its education, the money is taken away, so that you are subsidising people to fail in their own private lives and become more dependent on the handouts. Thomas Sowell

Nu har vi fått bekräftelse på att det sker även på statsnivå. Önationen Cook Islands i Stilla havet lever med inlärd hjälplöshet. Sedan frikopplandet från Nya Zeeland 1965 har Cook Islands haft status som U-land. Det har gett dem ”rätt till” stora belopp i bidrag från främst Nya Zeeland och Australien, men även via FN har en betydande del av nationalinkomsterna slussats till öriket.

På senare år har fisket fungerat bra för öborna. De egna inkomsterna, förvärvade utan bidrag, har ökat markant. Tepaeru Herrmann, utrikesminister, säger att de förbereder sig för värsta tänkbara utfall, nämligen att de blir uppgraderade från U-land till I-land. Då skulle FN ta bort deras status som bidragsbehövande och Nya Zeeland och Australien skulle sannolikt minska sina bidrag påtagligt.

Ni hör vilken katastrof! Att var självförsörjande, det är ju inte något man önskar någon. Thomas Sowell får rätt på en större skala än avsett. Världen får ett kvitto på att välfärdsstatens diskvalificering av människors egen förmåga, vilka bedöms som offer, troligen är välfärdsstatens yttersta björntjänst.

Publicerat i Aktuella övriga ämnen, Frihet | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 14 kommentarer

Vårt skydd mot våld

Alla upprörs över beskjutningen från Mandalay Bay hotell&casino mot tusentals intet ont anande konsertbesökare, självklart. Samtidigt tycks det vara endast några få som klarar att hålla huvudet tillräckligt kallt för att hålla i minnet varifrån det största hotet om våld och ond bråd död mot civila kommer ifrån.

Ron Paul twittrade ut länken till en äldre Misesartikel, Judge Napolitano lade ut ett rykande färskt klipp. Båda pekar entydigt ut Regeringen i respektive (samtliga) länder som de allvarligaste hoten. Misesartikeln pekar entydigt ut att första och andra tillägget i den amerikanska konstitutionen är skrivna för att ge folket rätt att vända sina vapen mot en förtryckande politisk makt. Det amerikanska folket är de enda medborgare som konstitutionellt ska ha samma rätt till beväpning som sin regering.

Regeringarna har makten, den tränade personalen och med råge alla vapen som behövs för att skada och mörda civila. Regeringarna och deras hantlangare i olika grenar av offentlig makt har över hundra miljoner människors liv på sina samveten under 1900-talet. I många länder märks inga stora förbättringar på 2000-talet. I en del länder, som USA, märks tvärtom försämringar!

Vem ska man vara mest rädd för? Den som av dina grannar bemyndigats att ta dina pengar och egendom, och om du vägrar, utsätta dig för våld och rent av döda dig utan efterräkningar. Eller den som på eget bevåg försöker råna dig och som du med viss ansträngning kan försvara dig emot. Där du också har laglig rätt att anföra självförsvar, om det skett med moderation?

Regeringarna (den politiska makten) världen över och genom hela historien har mångfalt fler liv på sina samveten än alla stråtrövare och seriemördare tillsammans. Regeringen är inte en snäll farbror som vakar över oss och skyddar oss. Den politiska makten är en repressiv organisation som under hot om våld och bestraffning växlar våra pengar falskt (short-change, på engelska). Låt oss aldrig glömma att det är så verkligheten ser ut.

För ytterligare argument och förklaringar på svenska, läs här.

Publicerat i Frihet | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 8 kommentarer

Ett annat Mandalay

Jag började skriva på detta när jag fått senaste numret av Jak&Jägare i min hand i fredags för en vecka sedan. Där finns en artikel om att antalet människor som tar jägarexamen ökar, men antalet som löser statligt jaktkort minskar och en berättigad fråga hur det går ihop. Kan det vara vargen eller ålderspyramiden? För den som inte vet, kan det förtydligas att det i Sverige finns i princip endast två sätt att lagligt äga ett skjutvapen.

Det ena är att vara tävlingsskytt och det andra är att vara jägare. En tävlingsskytt måste vara med i en godkänd skytteförening och avlägga prov. Då kan man få en tidsbegränsad licens för målskjutning. Slutar man tävla måste man sälja vapnen.

En jägare måste ta jägarexamen och får därefter söka livstidslicens på upp till fyra eller sex vapen avsedda för och godkända för jakt. Någon jaktmark eller bevis om aktivt jagande behövs inte. Sedan något decennium får jägare även jaga med halvautomatiska vapen, både hagel och kula. Med halvautomatisk menas att vapnet laddar om automatiskt men skytten måste avfyra varje skott manuellt genom att dra i avtryckaren.

Helautomatiska vapen är det mycket få svenskar som får licens för. De lagliga halvautomatiska jaktvapnen har vissa begränsningar, antingen juridiskt eller konstruktionsmässigt. För viss jakt är patronerna i magasinet juridiskt begränsade till 2. På de flesta jaktvapen är magasinsbrunnen så konstruerad att stora magasin inte kan anslutas. Normalt är fyra eller fem skott maximalt vad som ryms i ett jaktmagasin, beroende på kaliber.

Självklart kan man bygga om sitt halvautomatiska jaktvapen så att man kan ansluta större magasin. Det handlar då oftast om att byta kolv. Själva mekanismen rör man inte, om man är förståndig. Det finns många tillverkare som tillverkar kolvar passande till jaktvapen och som ger denna ökade magasinskapacitet. Notera att i Sverige är sådan ombyggnad i princip förbjudet. Här får jaktvapen nämligen inte ha militärt ursprung och därför inte heller ett militärt utseende. Något som kan tolkas mycket olika av myndigheterna. Exempelvis borde Sveriges vanligaste älgstudsare vara förbjuden med den definitionen, eftersom repeterstudsaren kamrad för 6,5×55 antogs som svenskt militärvapen 1896. Även de två näst vanligaste kalibrarna, .308 winchester och 30-06 har militärt ursprung.

De flesta som bygger om sina vapen till militärt utseende använder någon av kalibrarna .223 remington (AK5), .30 russian (Kalashnikov) eller 9mm Parabellum (K-pist). Varken grundvapen eller ombyggnad är särskilt dyr. Till och med i dyra svenska förhållanden klarar man sig ganska långt med 20.000 kr. Det som kostar om man skjuter lite mer, är ammunitionen. Det är fort gjort att spruta 100 skott genom vapnet.

Inte ens i USA är det särskilt lätt att få licens på ett helautomatiskt vapen. Men i videoupptagningar låter det som om skytten i hotell Mandalay Bay, Stephen Paddock, skjuter med ett automatvapen. Det kan ganska enkelt åstadkommas på ett av två olika sätt. Båda nyttjar vapnets rekyl för att imitera ett automatvapen och åstadkomma snabbare repetition av avfyrning än vad man kan göra genom att röra avtryckarfingret. Uppgifterna som framkommit om Paddock stämmer inte med de vanliga gärningsmannaprofilerna för grova våldsbrottslingar eller sådana som utfört masskjutningar. Märkligheterna är så många att det redan florerar rykten om att det hela är iscensatt av myndigheterna och Paddock bara råkar vara en syndabock som inte kan försvara sig. Nej, jag vet inte, men det är rimligt att jag redovisar det.

På ett vapen där man bytt stock är vanligen bakkappan fäst på ett cylindriskt rör. Då byter man den bakre delen, så att hela vapnet rekylerar på röret mot bakkappan. Det kallas för bump-fire. Automateld åstadkoms genom att man tränar in hur man ska avfyra första skottet och sedan hålla fingret stilla så att vapnets rekylerande skapar ”automateld”. Den andra varianten, som kan utföras även på jaktvapen är att man fäster en fjädrande del i varbygeln bakom avtryckaren. Även här är det vapnets rörelse som ger en imiterad automateld när man håller fingret stilla. Dessa anordningar säljs lagligt och heter då Hellfire.

Det är troligen något av dessa två system Paddock använt. Man kan nämligen höra att eldhastigheten varierar lite för mycket för att vara riktig automateld. Lika fullt dock med förödande resultat.

Det jag hade tänkt skriva, med anledning av artikeln om fler med jägarexamen men färre med jaktkort, är några funderingar som inte tas upp ens i den längre artikeln i papperstidningen, är möjligheten till vapenköp för andra ändamål än jakt. Halvautomatiska vapen har nämligen blivit ganska populärt. Samtidigt har det blivit mycket vanligare när man går in i en svensk vapenaffär, att de har många svartmuskiga kunder, men jag har inte träffat några sådana i de olika jaktlag där jag varit med och jagat. Jag har dock hört sägas att åtminstone några av dem jagar i olika jaktlag.

En annan fundering rör svenskars möjlighet att beväpna sig för självförsvar, vilket är olagligt. Men har man vapen lagligt så är man i vart fall redo om situationen skulle eskalera och det blir påkallat med det förbjudna självförsvaret eller något slags civil resning.

Alla tre perspektiven är minst sagt oroväckande. Att de över huvud taget kan tänkas, har politiska orsaker i hur Sverige styrs av våra politiker i förhållande till en internationell utveckling som inte inger någon känsla av lugn och stabilitet, varken här hemma eller utomlands. De ökade skjutningarna mellan kriminella grupper i Sverige, där det är klarlagt att flertalet grupper har utländsk bakgrund, gör inget för att dämpa oron.

Det stora misstaget har svenska politiker redan gjort när de i princip avskaffade de svenska gränserna och gränskontrollen i den naiva tron att alla som kommer hit vill leva som svenskar och att anpassning kommer att ske utan mankemang. De spädde på det misstaget genom att förutsätta att de som kommer hit är arbetsföra, arbetsvilliga och beredda att betala svenska skatter samt inte skicka eventuella bidrag utomlands. Att reparera de misstagen kommer att ta tid och kosta pengar. Men först måste politikerna erkänna sin blunder och därefter fatta mod att åtgärda saken.

Publicerat i Aktuella övriga ämnen | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 3 kommentarer

The road to submission

Londons förre borgmästare och numera utrikesminister, Boris Johnson, var nyligen på statsbesök i Burma/Myanmar. Vid ett besök i Shwedagon pagod, ett av Burmas viktigare tempel, började Johnson recitera Rudyard Kiplings Mandalay, när den brittiske ambassadören avbröt honom och sa att det var ytterst olämpligt.

Burma var en brittisk koloni 1824 till 1948 och ambassadören menade (och tillströmmande kritiker när saken blev känd) att det skulle ses som ett utslag av kolonial överhöghet. Märkligt i mina ögon. Den romatiske Kipling, med stor kärlek till Indien och Sydostasien, har i ett flertal dikter och texter delgett världen sin fascination för denna del av världen, dess natur och dess kulturer. Att Kipling var där under den koloniala tiden och med koloniala privilegier kan inte han rå för. Det är minsann inte det han lyfter fram. Det är det lokala, genuina och ibland exotiska som fängslar honom. Man kan tydligt märka att han inspirerat Fröding i Sverige och säkert andra poeter i hela världen

Mandalay är en kärleksvisa och räknas som en av Kiplings absolut bästa. En soldat som en gång varit städslad i den koloniala hären och stationerad i Burma tänker tillbaka. Där kysste han en lokal flicka på vägen till Mandalay, han besökte ett tempel med en Buddhastaty och nu på ålderns höst längtar han dit igen. Den dikten kan naturligtvis tolkas som att han utnyttjat en lokal prostituerad och utövat det brittiska väldets koloniala förtryck, men man behöver inte alls läsa det så. Det går mycket bra, ja rent av bättre, att läsa den kärleksförklaring till landet som den verkligen är.

Att tvingas avstå från såväl vår europeiska kultur som vår upplevelse av de andra kulturer vi möter, för att det skulle vara stötande mot dessa kulturer, är en undergivenhet som inte gagnar varken oss eller dem. Det är ett bejakande av den kränkthetskultur som numera håller på att förgöra hela västvärlden.

Hela dikten finns här, för den som kan läsa den talspråksengelska cockneydialekt Kipling skrev på (inte så svårt). Klicka gärna på länken ”background notes” längst ner till höger för ytterligare information om dikten. Första och sista versen fick bli texten till On the Road to Mandalay när Frank Sinatra skulle sjunga in den. Dock med vissa små ändringar. Bådadera är mycket njutbara!

Publicerat i Aktuella övriga ämnen, Frihet | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 5 kommentarer

Macrons 14-stegsprogram

I ett tal den 26 september vid Sorbonneuniversitet lanserade Emmanuel Macron sitt fjortonpunkters program för en förnyelse av det europeiska samarbetet. Jag har inte sett någon reaktion på det i svenska media. Men det kan ju ha placerats på en undanskymd plats. Vissa EU-media applåderar förstås. Här är i alla fall de fjorton punkterna i korthet och med mina kommentarer:

1. Ett gemensamt försvar, eller åtminstone en gemensam militärorganisation som förverkligar en europeisk doktrin. Denna militär ska ha en gemensam budget och innehålla en underrättelsetjänst och en civil säkerhetstjänst.
Ett Europa, under ett styre, med en militär. Har vi hört det förut?

2. En gemensam syn på migration, invandring och asyl. Det inkluderar databaser med biometriska data på migranterna.
Såå, det blir migranterna som blir först att registreras biometriskt och kanske chippas, för vår säkerhet. Blir det våran tur sedan?

3. Ett Europa med fokus på Medelhavet och Afrika. Bland annat ett partnerskap med Afrika.
Är det kolonialmakten Frankrike som vill sona sina synder eller är det kolonialmakten Frankrike som vill återuppstå i sin forna glans?

4. Ett Europa som är världsledande på hållbar utveckling. Han föreslår gemensam koldioxidskatt och satsning på rena bilar.
Klimatskatter och allehanda överstatligt bedrägeri är att vänta. I dess spår följer professionell prostitution för media, forskare, ekonomer och företagsledare.

5. Ett Europa av innovationer som är anpassat till den digitala eran.
Datalagringsdirektivet som snart börjar gälla pekar på att medborgarna inte får ha någon väsentlig information på sina datorer. Myndigheterna däremot får lagra allt om medborgarna. Är det den utvecklingen Macron vill säkra? Att han vill beskatta IT-företagen för att säkra deras hemvist i Europa låter inte särskilt övertygande.

6. Ett Europa som är en ledande ekonomisk och monetär stormakt.
Det har ju gått bra hittills, va? Kommer det att gå bättre om alla som inte har euron som valuta tvingas med?

7. Ett solidariskt Europa som sammanstrålar socialt och skattemässigt. Bland annat centralt bestämda minimilöner anpassade för de enskilda medlemsländerna.
Det låter som högsta minimilöner i Tyskand, vilket får de franska facken att strejka minst en gång om året. Är det greker, ungrare och portugiser som ska ha de lägsta lönerna? Det är ju genialt Sickan, lysande!

8. Ett Europa där samhörigheten cementeras genom utbildning. Alla ska bli tvåspråkiga. Varannan student ska läsa minst ett halvår utomlands.
Så förutom att de flesta av oss kan även engelska förutom vårt modersmål ska vi lära oss ett nytt ”lingua franca”. Och hur bestämmer vilka som är varannan student?

9. Ett Europa där demokratin utvecklas genom dialog.
Hur då? Våra politiska partier har ju i stort sett slutat tala med varandra. Har du kollat med några andra politiker om de är intresserade? Våra medier uppammar endast konfrontation, inte dialog. Seriös debatt är efterfrågat endast av några få. De flesta nöjer sig med bröd och skådespel.

10. Ett stärkt EU, där väljarna kan rösta på samma listor i parlamentsvalet.
Idén är inte ny, men ingen har lyckats förklara hur det skulle fungera.

11. EU ska vara vårt gemensamma ramverk.
Stärkt inre marknad och inkludering av återstående delar av Balkan låter inte som ett fungerande recept.

12. Differentiering via ambition. De som vill ska kunna gå före.
Vilken väg vi vill, eller bara dit Frankrike pekat?

13. Frankrike – Tyskland ska vara motorn i Europa.
Macron jublar i lönn över brexit. Nu ska även Spanien, Polen, Ungern, Tjeckien samt irriterande småstater sättas på plats.

14. En gemensam arbetsgrupp som gör en total översyn av det europeiska projektet.
Vad ska den arbetsgruppen tillföra när den franske presidenten redan sagt hur det ska se ut?

Nej, Macron verkar bara vara samma gamla europeiska politiker, med ett nytt, yngre ansikte.

 

Publicerat i Aktuella övriga ämnen | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 16 kommentarer

Nationalism kontra globalism

I några decennier nu har vi matats med globaliseringens lov. Det började innan murens fall, men fick ordentlig fart efter detta historiska ögonblick. Jag var själv, efter en fascinerande jordenruntresa i början av 1989, mycket positivt inställd till tanken på ett världsmedborgarskap. Medlemskap i EU, på utlovade premisser inte minst subsidiaritetsprincipen, var en självklarhet.

Men globaliseringen har undan för undan avslöjat påtagliga brister eller negativa följdverkningar. Principen om fri rörlighet över gränser är bra. Men alla principer måste ha sina begränsningar eller undantag. Utan gränskontroll finns gränserna i praktiken inte ens kvar. Ett storeuropa utan nationell särlagstiftning tappar också nationella särdrag, karaktär och kultur. Det är mindre bra. Ett Sverige utan eget försvar blir utlämnat till andras goda vilja att försvara oss. Det vill säga att vi blir utlämnade till de krav de ställer på oss för att komma till handräckning. Det gäller både försörjning och militära insatser.

Såväl svenskar som människor i andra länder har upptäckt nackdelarna med denna globalisering. Det har insetts i både små länder och så stora som USA. När väljarna i dessa länder röstar på partier och kandidater som vill behålla nationen, de nationella gränserna, den nationella suveräniteten, den egna kulturen och kunna välja vilka man umgås med och hur, då kallas dessa människor för nationalister, som om det var något fult. De beskylls för att var obildade, okunniga och bakåtsträvande, ”the basket of deplorables”, är en av dessa etiketter. De kallas helt obefogat för rasister och högerextremister, vilket är uppenbar (inte ren) smutskastning från globalisternas sida.

Dessa smutskastare av nationalism, patriotism, kultur och gränser, inser inte själva hur beroende deras egna nöjen och friheter är av dessa gränser och de olikheter som bevaras med dem. Utan gränser finns inga andra platser att söka skydd på för annorlunda människor. Den globala överstaten kräver likriktning och konformism. Kraven är desamma överallt. Straffet för ohörsamhet mot det globala kravet är detsamma överallt.

I hundra år har socialisterna sjungit Internationalen, den som till ”alla lycka bär”. Men efter en topp för bra många år sedan har det inte gått så bra för de socialistiska internationalisterna. För att kunna fortsätta krama sin dröm om det internationella kollektivet bejakar de numera den kapitalistiska globaliseringen och ser den som en oundviklig konsekvens av den tekniska utvecklingen.

De tycker att de kan ta åt sig äran för den utvecklingen. Problemet är att de inte ser de avigsidor globaliseringen för med sig, de avigsidor jag beskrivit ovan. De globala kapitalisterna låter dem sjunga globalismens socialistiska lov i MSM. Men det låter allt mer falskt.

Publicerat i Aktuella övriga ämnen, Frihet | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 18 kommentarer

Den omhuldade järnvägsekonomiska lögnen

Annie Lööf lovade på centerstämman att de ska lägga 4 miljarder kronor på landsbygdens järnvägar, för att tågen ska gå i tid. Pengarna avser allehanda upprustningar. Lööf säger att det är lönsamt att hålla hög standard på järnvägen på landsbygden, så att fler ska slippa ta bilen.

Konstigt, ingen utredning jag sett eller hört talas om de senaste 60 åren har kommit fram till det resultatet. De kommer alla fram till att järnväg för persontransport på små orter är olönsamt. Det är triangeln Stockholm – Göteborg – Malmö, samt pendeltåg – tunnelbana i Stockholms närhet som är lönsamt. All annan persontransport på räls är olönsam.

Jag är med den kunskapen beredd att föreslå partiet med de mest bilberoende väljarna (C) en annan satsning. Låt alla som är mantalsskrivna på landsbygden slippa alla fordonsskatter helt och hållet. Det kostar knappast ens 4 miljarder, men skulle underlätta åtminstone en del av de extra kostnader det för med sig att bo på landsbygden.

Man kan ju se det som en rättvisefråga och kompensation för att stadsbornas lokaltrafik i synnerhet i Stockholm på kvällar och helger är en starkt subventionerad fylleskjuts. De partier som vill ge alla ungdomar gratis resa på lokaltrafiken även under sommarlov och kanske upp till 20 års ålder kan ju försöka förklara hur det inte uppmanar till mindre ansvar för egen nykterhet och förflyttningar.

Vill man ytterligare underlätta för landsbygdsboende kan man ungdomarna här få ta körkort vid 16 års ålder.

Publicerat i Trafik | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 13 kommentarer

För stora och för tunga bilar

Dagens gäst är Tege Tornvall

För 10-15 år sedan jagade biltillverkare vikt för lägre energi- och resursåtgång vid utveckling, produktion och bruk av bilar. Med  lättare konstruktioner och mer höghållfast stål och andra lättare material blev nya bilar klart lättare.

Det var då, det. Dagens bilar blir i stället större och tyngre. Allt populärare blir SUV:ar (4-hjulsdrift och hög markfrigång) samt även laddhybrider eller rena elbilar, ofta som SUV:ar.

Det ger följande effekter:

• Bara 4-hjulsdrift ökar vikten med 4-6 procent eller från ca 50 upp till 100 kg på vanliga bilar.
• SUV-bilar väger runt 100-400 kg mer än motsvarande vanliga bilar.
• Elmotorer är enklare och lättare än förbränningsmotorer, men litium/jon-batterier väger drygt 7 kg per kWh. Ett 10 kWh-batteri väger över 70 kg – och räcker 5-7 mil i vanligt bruk.
• Drygt 2,3 ton tunga och nästan 5 meter långa Tesla S100 har 100 kWh batterier. De väger drygt 700 kg och räcker för 50 mil enligt Dagens Nyheters 116 mils norrlandsfärd. Det motsvarar drygt 14 kg batteri per mil.
• Samma färd med en snål, modern turbodieselbil med 5 l/100 km förbrukning kräver 58 liter diesel, som väger 47,5 kg. Teslas batteri väger alltså drygt 15 gånger mer – och tar motsvarande mycket mer plats.
• Tesla S100 kostar 1,5 miljoner kronor. Få har råd med det. Det räcker till 6-7 snåla turbodieselbilar med samma transportkapacitet. Bara årlig värdeminskning motsvarar minst en ny, snål dieselbil.
• Tesla är snål bara i lägre fart. 50 mils räckvidd kräver 90-100 km/h jämn fart. Att utnyttja dess prestanda minskar räckvidden snabbt. Ca 130 km/h ger runt 30 mil. 200 km/h halverar till drygt 15 mil. Sedan står bilen still och måste laddas.

Energi kostar pengar. Det går åt energi för att skapa pengar.  Att tillverka batterier kräver mycket energi.

 

Jämförelse Tesla S100/VW Golf Sportsvan 2,0 TDI

Bil                          Mått cm       Vikt kg  Pers.    Bag. lit.      Fart     0-100     Pris   kr        

Tesla S100             497×196        2.326     4-5       84 + 750     250      4,3         1,5 Mkr

Golf Sportsvan       434×181        1.474     4-5       605-1.620   212      9,2         258.000

 

Tege Tornvall, faktajournalist
Nätverket Klimatsans

Publicerat i Gästlistan, Klimatbluffen, Trafik | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 21 kommentarer

Ambulans, var god dröj!

SVT har redovisat att det tar längre tid än vad som är önskvärt och rekommenderat för att få fram en ambulans till patienterna vid utryckning i landsorten. Men i Stockholm kommer ambulansen inom rekommenderad tid. Sjukvårdskunnige signaturen AL har skrivit till mig och berättat hur han i två färska fall i sitt närområde (Kungsängen) fått uppleva att ambulans dröjer en timme och fyrtio minuter respektive en timme och femtio minuter vid utryckning till patienter med livshotande tillstånd. Den förstnämnda patienten avled. Endast tack vare att AL känner till direktnummer till ambulansen och frågat om SOS hört av sig skickades ambulans. Här är ALs redogörelse:

Jag har inte läst Ambulansens egna uppgifter om vad de vill ha, ska ha och har för insatstid från det att de får larmet från 112.
Samma sak gäller alla parter.

SVT gick ut i lokalnyheterna och påstod att insatstiden inom Stockholms tätort är 11min, dit mitt område hör, då ambulansen var stationerad 8km (Bro) bort förr och är väl stationerad 12km (Jakobsberg) bort idag.

Oavsett så är en insatstid på nästan 2 timmar så lång tid att det är körtiden från ena sidan av Stor Stockholm till andra sidan i rusningstrafik och kösittande (Södertälje till Norrtälje, Västerhaninge till Arlanda, osv).

Enligt annat nyhetsinslag skall det finnas 75st (?) ambulanser i länet. Tyvärr har jag inga hårda data alls.

Det jag begärde skriftligen av SVT Lokalnyheterna var underlaget (hårddatan) rörande insatstiderna som SVT publicerade. Bara det faktum att SVT inte ens svarar på begäran är tillräckligt starka indikationer på att de “officiella” insatstiderna är fiktiva/påhittade. Främmande makt kan detta, vet detta, och har därmed en bättre uppfattning om landets säkerhet än vad vi själva har (hackade konto på polis, läckage från Transportstyrelsen, Trafikverket, mm… “datasäkerhet”…).

En rimlig insatstid blir <15min utan blåljus och ca 8min med blåljus.
– vid misstanke om stroke skall blåljuskörning ske
– vid misstanke om hjärtattack skall blåljuskörning ske
– vid misstanke om inklämning av hjärnan skall ambulanshelikopter finnas med som alternativ till blåljuskörning

De närmaste sjukhusen är:
– Danderyd, ca 25km
– Karolinska, 30km
– St:Göran, 30km
– Södersjukhuset, 35km
– Enköping, Uppsala Akademiska och Huddinge Sjukhus; 50-60km
Accessvägarna är E18 och E4 motorvägar.

Det jag –vet- från fallet 2015 är att ambulansen fick “larmet” av 112 kl 17:20, efter ha suttit och väntat på nytt larm/körning sedan kl 16:00 på Danderyds Sjukhus.  Vi som larmade började ringa kring 15:50 och ringde minst 10 samtal under 1tim 40min. Det var 112 som inte larmade!  Ambulansen kom kl.17:42. Larmet som utgick var “sjuktransport”. Ambulanspersonalens kliniska skicklighet, brist på…, gjorde att de inte insåg att det var en insult (stroke) de hade med att göra, så det blev fel på sjukhuset också (KS)…Behandlades som alkoholförgiftning och skickades hem med läkemedel som utlöser psykos om blandas med alkoholintag eller ges till alkoholist… Det blev en fördröjning på ca 1v eller så innan patienten åter igen hamnade på KS, och då på rätt avdelning, dvs neurologen, som upptäckte, just det en “stroke”… att patienten avled inom 9 månade av en hjärntumör blev liksom pricken över i:et. Symptomen var stroke, orsaken till det kan bara varit en av tre möjliga; blödning, syrebrist, tumörgenombrott.

Oavsett så hade patienten sluppit mycket av det lidande som 112 orsakade, om patienten fått transport inom 10min och körts till neuroakuten med PBD stroke (vilket jag gav ambulanspersonalen som muntlig PBD (preliminär bedömningsdiagnos).

Fallet från i år är har jag inte alla fakta om än. Men Lyrica (SSRI) är en kraftigt bidragande faktor, plus somatiska (kroppsliga) problem/skador/sjukdom. Hela ärendet mörkas genom att man satt diagnosen Guillain-Barré (jmf Polio) på patienten. Då är dessutom Lyrica –fel- medicinering!!! (står i FASS –  skall vara andra prep ss Gabapentin). Den patienten ligger inne på neurologkliniken på ett av storsjukhusen sedan 2 veckor nu.

Mycket tragiskt ärende där man utöver att inte skött sjukvården anmält patienten till Socialförvaltningen (var någon sort hämnd från ambulanspersonalen ss jag ser det – två jäntor som vägrade hjälpa/bära patienten vars ben var “förlamade (se biverkan för Lyrica)”; “du kan gå själv” sa de till patienten. En granne som var närvarande blev tvungen att bära ut patienten; detta var vid det andra 112 larmet (1 v efter det ovan som jag var med på) som också hade en insatstid på ca 1 timme 40 min (jag var inte närvarande så jag har inte exakt tid, var bara telefonkonsult och det tog över 1 timme från det jag blev konsulterad tills ambulansen kom).

…fint land vi bor i…

Om inte folk talar om vilken insatstid som det verkligen rör sig om, så kommer myndigheterna undan med desinformationen/propagandan.

Den gemensamma faktorn är 112.
Begriper inte vad 112 tjänar på att hindra och försena, men att de gör det framstår med all önskvärd tydlighet med hänvisning till hur de uppträde och agerar.

 

Efter det har AL skrivit till SVT och frågat vad de har för faktaunderlag för sitt påstående att ambulanserna skickas ut i tid, utan att få svar. AL gick då vidare och anmälde SVT till Granskningsnämnden för bristande saklighet. Nämnden avskrev ärendet omgående, utan granskning. Vilket inte förvånar, Granskningsnämnden fungerar mer som filter av kritik mot SVT än som granskare och garant för kvalitet.

Denna berättelse väcker ett speciellt minne till liv hos mig. För cirka femton år sedan var jag mental tränare i Carlstad Crusaders lag i amerikansk fotboll. Vid en bortamatch på Zinkensdamm mot Stockholm Mean Machine bröt en av våra spelare benet. Det var tvärt av i både skenben och vadben, foten hängde ned när han lyfte benet. Han hade självklart mycket ont.

Jag ringde SOS och begärde en ambulans. Döm om min förvåning när mannen som svarade sa det inte var ett prioriterat ärende. Han föreslog att vi skulle ta oss för egen maskin till SÖS. Då gick jag igång ordentligt. Jag ställde mig mitt för läktaren och skrek allt vad jag orkade in i telefonen att han är skyldig att skicka en ambulans. Kostnaden kan det snåla stockholmslandstinget skicka till Värmland. Men vi som rest med buss till staden ska inte behöva lasta in en svårt skadad människa i en buss och försöka hitta ett sjukhus i främmande stad. Hela publiken tittade på mig istället för på matchen som vid det laget fortsatte. Mannen i luren försökte fortsätta hävda att de inte kunde skicka ambulans. Då svor jag en lång ramsa och sa att om han inte omgående skickar en ambulans kommer jag personligen upp till larmcentralen och kastrerar honom. Sedan la jag på.

Efter ett par minuter ringde en supervisor upp och beklagade missförståndet. Han sa att en bil var på väg och inom några minuter kom det en. Allt löste sig. Vi hade redan inför säsongen gjort upp planer och fördelat ansvar vid olika händelser. För bortamatcher hade vi alltid med en person som kunde stanna kvar och vara kontaktperson om något skulle inträffa så att inte alla kunde resa med bussen hem. Den här gången blev det verklighet och fungerade bra.

Så långt offentlig sjukvård utan ”vinster i välfärden”. Alla vet att det inte fungerar som det ska. Jämför ambulansverksamheten med taxi. Det finns inget offentligt monopol på taxiverksamhet, inte ens en offentlig taxirörelse, allt är privat och avreglerat. Väntetiderna på en taxi är idag mycket korta. Det värsta tillstånd resenärerna kan uppleva är irritation. Medan väntetiderna på offentlig akuttransport med ambulans är långa och det värsta kunderna riskerar är döden. Resursallokeringen verkar inte rimlig, organisationsmodellen undermålig.

Nu har vissa landsting bestämt sig för att anställa personal istället för att hyra in dyr personal vid toppar och liknande. Det är väl bra om det blir billigare och ger bättre kontinuitet. Men det är inte bra om motivet är som en landstingsföreträdare lät förstå i SVT aktuellt måndag morgon 25/9, med anledning av att inte alla landsting är samordnade i detta: ”Vi kan inte ensamma knäcka ryggen på hyrmarknaden”. Så det är landstingens uppgift att ta död på privat företagande?

Alla som råkar ut för dåligt bemötande, dålig vård eller rent skadlig vård bör anmäla sina erfarenheter till IVO, Inspektionen för Vård och Omsorg, annars kommer vårdgivarna undan med slarv och oprofessionellt uppträdande. Politikerna får inte rätt beslutsunderlag vid sina budgetplaneringar.

Publicerat i Aktuella övriga ämnen | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

If you can’t be right, be wrong at the top of your voice!

Så här skriver Sveriges mest propagandistiska reklambyrå i ett pressutskick:

Svenska medier hjälper klimatförnekare 

Det är en vetenskaplig icke-fråga att människans utsläpp av växthusgaser hotar människoliv. Ändå fortsätter svenska tidningar att publicera klimatförnekarnas debattartiklar. Det är dags att ta ett publicistiskt ansvar och sluta ta in dem, skriver Daniel Hirsch, pr-konsult på Westander.

Några minuters enkel research i mediearkivet Retriever ger en deprimerande bild för den som vill ta reda på vad som skrivs i Sverige om klimatförändringen. Insändare och debattartiklar från klimatförnekare publiceras löpande i svenska dagstidningar.

Till exempel stod det i Folkbladet.nu den 4 augusti att ökande halt av koldioxid är bra för jordens befolkning, i Gefle Dagblad den 11 augusti att klimatalarmister kan ha en dold agenda och i Aftonbladet den 16 augusti att IPCC misslyckats med att bevisa hypotesen om koldioxidens dominerande verkan på klimatet.

Klimatförändringarna är en vetenskaplig icke-fråga. I sin senaste rapport slog IPCC fast att det med 95–100 procents sannolikhet är klarlagt att mänsklig påverkan varit den dominerande orsaken till den temperaturökning som uppmätts sedan mitten av 1900-talet.

Därför är det för mig som före detta journalist obegripligt att faktaförnekande debattartiklar fortsätter att publiceras. Dessutom är det dubbelt skadligt. Det sänker trovärdigheten för medier i allmänhet och för de här tidningarna i synnerhet. Publiceringarna medverkar även till att så tvivel hos allmänheten: ”Kanske är klimathotet överdrivet.”

Genom att publicera texterna riskerar nödvändiga åtgärder att fördröjas. Det hela påminner om den strategi tobaksindustrin länge använde sig av: Så tvivel om kopplingen mellan rökning och lungcancer för att slippa krav på åtgärder.

Ni debatt- och insändarredaktörer som valt att ta in den här typen av texter om klimatet, hur resonerar ni? Argumentet ”låta flera sidor komma till tals” håller inte, eftersom klimathotet inte är en fråga om olika åsikter utan om vad den samlade vetenskapen anser är fakta.

Jag har svårt att se andra skäl än att det är bekvämt med gratis material att fylla tidningen med, samt att artiklarna ger klick och läsare. För inte rör det sig väl om okunskap, att redaktörer på viktiga dagstidningar inte känner till att klimathotet är vetenskapligt belagt?

Svenska tidningar borde ta ett större publicistiskt ansvar, höja tröskeln till sina insändar- och debattsidor och sluta ta in artiklar som försöker göra vetenskapliga fakta till åsikter.

Daniel Hirsch, pr-konsult på Westander och före detta journalist

 

Min titel ovan har jag hämtat från Lucy i serien Snobben. Det är tänkt som satir, men tyvärr alldeles för träffande om verkligheten för att det ska kännas bekvämt. Hirsch pressmeddelande är ju rena skämtet och väcker ett asgarv hos oss som ser tramsigheten i det. Men det liksom fastnar i halsen. Westanders är en uttalat alarmistisk organisation som jag skrivit om tidigare. Här, här, här och här.

Hirsch far med osanning; klimatfrågan ”är en vetenskaplig icke-fråga”. Det är det i högsta grad. Allt fler vetenskapare träder fram och säger att det inte finns vetenskapligt stöd varken för IPCCs påståenden om klimatförändringar eller för deras krav på politiska åtgärder; IPCC anger själva att osäkerheten är mycket större än vad Hirsch skriver. I vissa delar av klimatets problemkompex är tillförligtligheten till forskningens svar mindre än 50%.

Hirsch far med grova tillmälen och falsk tillvitelse om dem han ogillar. Han kräver också att svensk grundlag inte tillämpas, när han kräver att de som inte håller med honom ska tystas. Han försöker sig också på utpressning mot tidigare kollegor i mediabranschen, med lojalitet mot honom som auktoritet som argument. Detta måste väl ändå alla sansade redaktioner genomskåda?

Westanders har som reklambyrå kontakt med företagens reklam- och säljavdelningar, det vill säga folk som i normalfallet inte vet ett dugg om naturvetenskap. Där sitter de runt samma bord och tycker att klimathotet säljer bra, vi centrerar reklamen kring det.

Företagsledningarna, som ofta vet bättre, håller tyst så länge vinsten är bra. Sanningen får någon annan ta hand om. Journalister och politiker vet inte bättre de, och det fåtal som gör det håller också tyst, för att inte äventyra karriär. Vanligt folk får allt svårare att få korrekt information innan de gör sina val som väljare och som konsumenter. På det sättet är det allvarligt att en reklambyrå med sina kommunikationsresurser ger sig på att tysta media. Hirsch gör det till och med med en ton av auktoritet, ”lita på mig, jag är före detta kollega till er”. Riktigt uselt!

Publicerat i Klimatbluffen | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 15 kommentarer